Märkunderlig nostalgi
Var jag har fått ordet märkunderlig ifrån vet jag inte, det har hängt med så länge jag kan minnas och jag använder det gärna. Men ingen i min barndomsfamilj/släkt sade det någonsin. Hur som helst så har jag fångat upp det någon gång av någon och idag blir det foton och lite annat som fyller min blogg. Jag har en tydlig benägenhet att samla på mig märkunderliga foton.
Nostalgibetonat blir det.
En liten pojkhand har plockat en liten bellis/tusensköna och lagt den i vattenkannan
som helt tydligt med tanke på vattnets färg också har blivit fylld av smutsiga stenar.
Det hörde till att göra vattenkanna-soppa när mormor var barnvakt.
När liten själv kom på besök till oss så bar det nästan alltid av till "kojan" som storebror också hade
del i. I kojan fanns det manicker som hade hittats lite här och lite där. Sådana där bra att ha-grejer!
Vi gillade alla tre att gå på manicksök i skogen ovanför oss.
Bönderna från förr i världen hade lämnat mycket fint att hitta där för oss tre
som samlade ihop skatterna och hade kul med allt som var rostigt och fint.
Gamla rör skulle bli takstolar, hade vi bestämt...ett bygge är på gång i maj, anno 2014
Men små byggarbetare blir trötta, tar paus, plockar några blommor i trädgården som läggs i ett gammalt tvättfat som vi också hittade i skogen. I skogen kan man plocka allt möjligt, inte bara svamp och bär utan väldigt mycket annat också.
Sen kom regnet och då måste ju bilen gömmas under en annan bil så att den inte blir våt
Hur det nu går så behöver man tvätta sig själv också. Traktorn blev också tvättad.
Sortera glaskulor är kul och att slå in stora spikar i träbitar är väldigt roligt. Storebror var behjälplig...
Mormor däremot funderade på sjödugligheten, men troligen, har man god tro och breda fötter så brukar det mesta fixa sig.
Så där ja, nu tog dagens märkunderliga nostalgistund slut.
Snipp snapp snut.
Ha en fin tisdag alla!
Copyright:Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Barn har ofta en snabb uppfattning när det gäller att plocka upp det lite udda — ord och uttryck man lär sig då kan följa dem hela livet. Särskilt om det kittlar
deras, ibland, bisarra humor.
Själv minns jag ofta situationen — rummet, kläderna, och vem som sa vad.
Margaretha
https://bastmattan.blogspot.com/?m=0
Vilken härlig nostalgitripp och en spännande miljö för smått folk.
Kram
Ha en härlig tisdag
Kramar!
det var det verkligen för dem.
Det är ju precis sådant man minns som vuxen, när man fick vara med och "rota" i manicker av olika slag :)
ja, tydligen är det så. Jag har burit ordet med mig genom livet men ingen annan av mina närmaste släktingar känner till det alls.
Som barn är man ju iakttagare, ser en hel del, känner mycket. Jag minns dofterna särskilt mycket i min tur.
Karin
ja, trots att det var sopor som hade kastats ut rakt i naturen, så var det ändå väldigt spännande att leta fram dem. Det blev en hel del, ganska stora skottkärrslass när pojkarna blev större som vi forslade därifrån. Återvinningen fick en hel del men även samlare som gillar rost blev jätteglada när vi hade "lekt " färdigt.
Kram
ordet är logiskt och lär komma från märka underligt. Jag har googlat runt lite för att få veta lite mera om ursprunget men någonting riktigt säkert har jag inte hittat utom att de flesta som använder det, har hört det från någon äldre person i när de var barn, precis så där som jag troligen också har fått det till mig.
Tack, jag har njutit fullt ut av alla fina minnen som fotona har givit mig.
Kram
nej, jag har inte kommit på det själv, jag har hört det och fått det med mig genom åren. Det lär vara ett gammalt ord, ursprunget lär betyda att märka underligt.
Wilhelm älskade att plocka blommor när han var liten, vi hade fullt sjå att hålla honom borta från trädgårdsland som inte var våra. :)
Han hade fart under galoscherna.
Det blir säkert någonting märkunderligt igen nu när jag är i städtagen.
Tack detsamma Malin!
Kram!
ja, väldigt kära minnen också.
Ordet lär vara gammalt, så långt har jag kommit i mina små forskningar men desto mera vet jag inte , annat än att man tror att det kommer från märka underligt.
Tack Anna-Lena!
Kram
ja, det var skönt att vara med pojkarna på de här upptågen. Mormor var likadan men det kändes lite mera legitimt att vara med dem i deras ivriga "lek" som var på fullt allvar.
Det känns längesedan, ja, blir nästan förskräckt så mycket vatten det har runnit under broarna sedan dess.
se där ja, lite mera vidunderligt för din del dock än för min del som bara sade underligt efter märk.
Tack ! :)
Vips så försvinner allt det vita. En morgon när du slår upp dina ögon så ...snön är borta!
Ha detsamma säger jag! Fortsätt skratta och prata italienska!
Och i själva ordet "märkunderlig" finns ju mycket.Ett bra och följsamt ord.
Härliga bilder som tar en med på en fin resa.
Kram och tack för turen
Jag nostalgerade med dig genom bilderna och där har du glaskulorna! och dessa små liven som leker i vatten.
Den första bilden är underbar; det är så roligt att fota på så vis!
Kram
ja, det blir nostalgitrippar nu när jag "går igenom" foton som jag vidarebefordrar åt barnen med familjer.
Märkunderlig lär helt enkelt komma från märka underligt men säkert vet jag inte. Jag har googlat och försökt få veta mera om själva ordet men det enda säkra är att ordet har funnits rätt länge redan. Kanske det är dialekt mitt i allt?
Tack!
Tack detsamma-kram! :)
haha, vem annars skulle gilla för fullt just ett ord som detta, ordkonstnär som du är!
Det var de där glaskulorna jag kom ihåg efter Hoppa-på-tåget-inlägget från dig! Glaskulor är det något extra med!
Faktum är att jag tänkte på dig när jag såg min egen första bild. Du brukar ju fota på det sättet! :)
Kram
Å vilken spännande första bild, verkligen märkunderlig!
Tack för de fina fotona som du delar med dig!
Kram
Bara älskar vattenkannesoppan precis så tillåtande som det ska vara hos mor/farföräldrar =) Är uppvuxen på samma sätt ♡ Hade gärna gått med där i manickletandet fina skatter!
Tack för ett superhärligt inlägg som tog mig tillbaka till barndomens somrar =)
tack! Det är fina minnen att titta på. Nu är de mycket större de som då var små.
Tack själv !
Kram!
tack!
Det är ju alldeles nyss det där som var för några år sedan. Så känns det.
Så fint med fotobok åt 18-åringen, mitt äldsta är 21 år nu. Snart lika gammal som jag är( det där skulle han inte gilla alls)
Jag har förstått att det finns fotoboksprogram av vänner vi har här på ön som de skickar till sina barnbarn i Sverige.
Jisses, hur löste du detta med att få in 6-7 år på två sidor? Oj, så svårt det måste ha varit. Kanske hon kunde ha fått två böcker? Jag förstår mycket väl att det har varit en otroligt fin resa för din del också! Kanske jag också ska?...
jag antar att det var så speciellt att jag fastnade för ordet och sedan burit det mig genom alla år.
Det är inte jag som är UppfinnarJockan i det här sammanhanget. Ordet fanns redan innan men jag fångade upp det någonstans på vägen när jag var barn.
jag är inte uppfinnaren. Ordet har jag fått till mig av någon annan redan i min barndom men jag vet inte vem. Ordet som så finns och har funnits länge redan om jag har förstått det rätt.
Vattenkannesoppa hör till. Även jag själv har hållit på med liknande soppor som barn. Tillåtande är ett fint ord i sammanhanget. Manickletande är jag fortfarande intresserad av.
Tack själv! :)
Skogen är som en skattkammare :)
ja, det säger ju allt eller hur? Din dotters uttryck är också fint och säger allt det också. Absolut så passar det in <3, tack!