Glasklara minnen

När glas var ordet i Hoppa på tåget i början av mars, så visade det sig att jag hade väldigt mycket glas i fotoarkivet av olika slag som jag inte visade då. Jag lovade lite halvt om halvt mig själv och andra  att det skulle bli ett inlägg om glas igen. 

Nu blir det ett glasminne från den tiden vi hade Pettas eko-café och bageri i Geta. Varje sommar höll vi utställningar där flera olika konstnärer och konsthantverkare ställde ut sina produkter och även sålde dem. 

Ritva Saloranta, glaskonstnären sålde många vackra föremål via oss och vi njöt fullt ut av dem vi också medan de hängde kvar innan de såldes. Vad sägs om rosen här ovan? Så vacker med sin blyinfattning eller hur? Nu hänger den i ett fönster någonstans och förgyller dagarna för ägaren. 

Ritvas fåglar var sagolikt vackra, är fortfarande förstås. 

Till de årligen återkommande Skördefesterna lagade hon små äppel i glas, att hänga upp 

   Flera ljuvliga fåglar att njuta av

Ritvas änglar gick åt som smör på heta stenar. 

Vi köpte rätt många själva som vi gav bort som gåvor åt vänner än här än där i världen. Änglarna hade verkligen vingar...de flög långt ibland.

Vi hade ett fint och bra samarbete med Ritva. 

Istället för att ta provision av det vi sålde för hennes del kom vi överens om att vi hade en gemensam städtalko tillsammans en dag varje vår innan vi öppnade för sommarsäsongen. 

Då ville glaskonstnären förstås helst tvätta glas, vad annars? Våra fönster på den tiden, då de var våra, nu någon annans, var över hundra år gamla, vilket betyder att de i sig själva vara rena hantverket  (handblåsta) och oerhört spännande att titta ut igenom. Ingenting såg egentligen riktigt ut som det såg ut, när man tittade ut 😉

Några glasklara minnen blev det idag, det kommer mera igen en annan dag. 

Jag önskar er en skön måndag!