Veckorevyn 10 - 16 dec.-22 + lucköppning


Det är dags för veckorevyn igen och jag gör som alltid, visar den första/ de första fotona för dagen under veckan som har gått. Det som tillkommer är två julkalenders-lucköppningar längre ner i inlägget och mina egna funderingar om dem. 

Lördag den 10 december-22 

Från terrassen såg jag att Christian Radich gick ut ur hamnen. Desto mera än så här hann jag inte få av skönheten innan den försvann bakom grannens husknut. Märkligt eller hur? Att man kan försvinna bakom en husknut när man är ett segelfartyg 😉 Nästan som vilken science fiction-film som helst. Vill ni se en bättre bild på fartyget så klicka på länken där det också finns en del intressant fakta att läsa. 

***************

Söndag den 11 december- 22


    Vår afrikanska lilja slår ut lite mera för varje dag, trots regn och ruskväder. 

*********************

    Måndag den 12 december-22


Innan vi gick till Uffes ögonläkare kom en liten gullig vält förbi oss i luften. Sen kom regnet och vi tog en taxi. Vi tog apostlahästarna hemåt förbi optikern som ska fixa specialslipade glasögon åt Uffe så han inte ska se dubbelt längre. Snart har han bara en enda kvar av mig att titta på 😉

*************

Tisdag den 13 december-22 /Luciadagen


    Det var dimma till havs innan solen tittade fram mellan jämna regnskurar. 
    Här firar man inte någon Lucia. 

**********************

    Onsdag den 14 december-22


Kl 18 gick solen ner i mörka moln. Ett foto måste tas just när vi var på väg till goda grannar för att tillsammans med dem hålla ett gemensamt knytkalas innan julen. Vi var sex personer runt bordet. Ett par stod för förrätten, ett för varmrätten och ett för efterrätten. Vi har gjort så tidigare, förra gången stod vi för förrätten, den här gången för varmrätten.  Ett bra sätt att umgås på utan att någon behöver "jobba ihjäl sig". Alla hjälps åt. 

*****************

Torsdag den 15 december- 22


    Vi gick till vårt "dill-ställe" och plockade så mycket vi behöver för att grava jul-laxen. 

**************

   Fredag den 16 december-22
   
Så är det dags att öppna Annas (i Portugal) och Gunnels i Åstorp luckor. 
 
Anna vill att man ska sätta på musik och dansa till tre låtar. 
Hm, ja. Jag brukar ta några danssteg nu och då för mig själv. Musik lyssnar vi på varje dag så när det svänger lite extra så svänger jag också lite extra och nynnar, sjunger till. t.om. på portugisiska...fast jag inte kan men jag gör det ändå.
Om ni tror det eller inte så går det bra att dansa till fado-musik. Vi har många cd-skivor att välja emellan.
Arja Saijonmaa brukar också få igång mig. Jag älskar att dansa vals om jag hör en valstakt...




Jag har inget foto av mig själv när jag dansar så jag låter de ukrainska kvinnorna med barn göra det istället ( 21 augusti-22)

                                
**********

Gunnels lucka handlar om siden och hur det tillverkas. 
Mycket intressant att läsa om. 

Min egen anknytning till siden är mångfacetterad. Jag har använt råsilke, silke, siden och organza i stor grad, i all synnerhet när det har varit änglar på gång, vilket det har varit många, många gånger. Många är de änglar som har skapats i mina händer och som senare har flugit än hit, än dit ut i världen. 
Till vänster är en liten konfirmationsängel under bearbetning, snart beredd att flyga vidare ut i världen som gåva till en konfirmand. Alla möjliga  änglar har jag fått beställningar på och skapat efterhand. Ett oerhört roligt hantverkande. Jag trodde att jag hade avslutat det kapitlet men inser att jag fortsätter men numera på ett annat sätt. Konfirmationsängeln har både råsilke och organza i sin klädsel. 





En annan lite spontan reflektion som inte alls har med tyget att göra är att silkeshägern, brukar mellanlanda här på Madeira. 


Dagens krubba: 


Här kan de kalla varandra till nöt om de så vill.  Äh, jag skoja bara...😉


En trevlig fredag önskas! 



Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.


Kommentarer

Tove sa…
I sällskap med min mormor var jag var ombord på Christians Radich när det var skolskepp och låg i Oslo hamn. Mormor bodde i Oslo och jag var ofta där hos henne under min uppväxt. Skeppet sänktes ju i Flensburg och just där i Flensburg var min pappa vice korpral i Tysklandsbrigade 502 1951- 51 under sin militärtjänst.
Apropå trådar som vävs in när en läser.
Jag läser och roar mig, njuter bilder och roar mig igen över formuleringar :-)
Typ först kom välten sedan kom regnet och så kom taxin som ni tog....
Joo, dansar till musik gör jag ofta, så även till egen sång. Dansade mycket på lokal och i logar en tid. Gick kurser också.
Du är en konstnär med hantverk som ditt främsta, änglafrämst!! Skicklig, påhittig och fin på att forma idéer och gestalta.
Vad gäller siden så har jag två vackra scarves i blått av Gunilla Olsson som jag köpte med mig hem från Ålandsbesöket hos er.
Dansande sidentrådars kram
femfemman sa…
Så kreativ och flyhänt du är. Mycket träning förstår jag... men en viss härdighet och en stor kreativitet behövs i grunden
Lite "vinterväder" hos er också!
Ser på väderkarta på TV och tänker på dej då jag ser stora regnväder, från sydväst,passera er.
Ha det fint! Kram
Dans är härligt! Att dansa i regn är underbart, det ska jag se till att göra till våren när det är lite varmare ute och samtidigt kanske regnar. Tack för påminnelsen! Fin krubba igen!
Tove sa…
Mitt nöt; glömde ju krubban!
Gunnel sa…
Ett riktigt tjusigt segelfartyg även om jag inte är en båtälskare. Ojdå, det händer mycket hos er. Om det kommit en vält förbi mitt fönster hade jag blivit livrädd Jag älskar ängeln du visar. Så fin klänning den har. Du är en riktig änglakonstnär. Kul med en bild på silkeshägern. Jag visste inte att det fanns en fågel med det namnet. Ha en trevlig helg.
Anki sa…
Som alltid en fullmatad Veckorevy! Tack för intressant text och fina bilder.
Ha en fin fredag!
Karin sa…
Med viss risk att bli tjatig: Den där blå liljan ... SÅ vacker!
Tove,
se där! Nästa gång Christian Radich kommer hit, vilket fartyget gör med jämna mellanrum hälsar jag från dig och din salig mormor. Kanske däcket minns en liten jänta som dansade fram över det? Flera gemensamma nämnare finns det helt plötsligt:)
Här kommer de i långa rader, i luften, på vägen etc. :)
Jag tycker också mycket om att dansa fastän det inte blir mera dans än här hemma på golvet nu för tiden. Måste nog dansa till livet lite mera tror jag.
Jag har också kursat på lite grann i dansens värld.
Tack snälla Tove! Det har blivit väldigt många änglar genom åren, men också en hel del harar, tomtar, dockor, fantasier...jag mår bra av att skapa av det jag har redan har i mina gömmor. Återbrukshantverk/konst kan man säkert kalla det.
Apropå det så har jag också en scarf som jag köpte av Gunilla Olsson. Den bär jag som prydnad på en av mina solhattar.
En dansande sidentrådars kram har jag aldrig fått tidigare i hela mitt långa liv men jag tar tacksamt emot den fastän jag sänder en likadan tillbaka till dig. Kram! <3
Hanneles bokparadis,

tack !:)
Femfemman,

tack! Träning ger färdighet, så är det, absolut.
Ja, lite vinterväder här också, fastän det just nu idag är solsken och röda kinder som gäller men med grader under 20+ . Brr...;)
Här har det passerat rätt mycket vinterväder de senaste två veckorna men det är som det ska vara. Tack för att du tänker på mej!
Ha det fint du med Anna-Lena!
Kram
Anna i Portugal,

jag håller med till hundra procent.
Det har jag också gjort, dansat i regn, spritt språngandes naken medan åskan dundrade på. Hela familjen dansade, nyss utkomna från bastun.Vågar dock inte göra det här, då blir jag säkert inburad.
Tack Anna!
Gunnel,

tjusigt är fartyget. Man kan inte älska alla här i världen som Jejja Sundström sjunger och bra går det med!
Här flyger det både det ena och det andra förbi våra fönster. Vi blir oroliga om det inte gör det nu för tiden, tittar ut och undrar vad som är på gång. Aha, de har bara kaffepaus! ;)
Tack Gunnel, jag vet att du älskar änglar.
Silkeshägern brukar också kallas kohäger.
Detsamma!
Anki,

tack snälla du!

Önskar dig och Muffin detsamma!
Karin,

tjata på du så mycket du vill! :) Den är ju tjusig!
BP sa…
Älskar krubban och det mäktiga segelfartyget. Rubrikbilden med fartyget ser ut som surrealistiska nysten
Sedan kan jag inte låta bli att skratta lite. Berättade ju att jag jobbade för den svenska återförsäljaren av bland annat Komatsu grävmaskiner. Å idag visar du en vält, en Bomag vält. Dynapac vältar är världsledande, medan Bomag för en litet mera undanskymd tillvaro. Men äden det märket sålde vi. Nu är det bara en Atlas grävmaskin kvar, då har du dokumenterat hela programmet som jag jobbat med;-)
Bilden med solnedgången är enastående - WOW!
BP,

:), se där, jag får vara med om "dina" maskiner verkar det som. Någon Atlas har jag inte sett ännu men mitt i allt så händer det.
Tack BP!
Ditte sa…
Tack för en trevlig veckorevy! Så roligt att hänga med.
Detta med att ha knytis när en ses är ju både trevligt och praktiskt . Roligt dessutom.
Så roligt att se din afrikanska lilja som verkligen trivs och visar sig från sin bästa sida.
Julkrubban är helt bedårande. Så kreativt.
Önskar dig och Uffe nu en fin helg. Och fint att läsa att nya glasögon kan vara till god hjälp för honom-
kram

Susjos sa…
Men åh, har du gjort den fina ängeln, vilket hantverk, så imponerande!!!
Den afrikanska liljan ser ut som en fin hyacint!
Ha det gott i helgen!
Kram
Lena i Wales sa…
Vilken vacker lilja.
Hoppas allt ordnar sig med Uffes ögon.
Vad härligt med ett eget dillställe.
Så gullig liten krubba. Gillar alla dessa krubbor.
Trevlig fjärde advent!
Ditte,

tack för att du hängde med!
Knytis är bra! Även nu till julen ska vi knyta ihop maten med ett par andra goda vänner. En melodi som jag gärna sjunger vidare på. Roligt är det!
Vår afrikanska lilja bjuder till, trots att vädret har varit som det har men nu verkar allt lugna ner sig igen och solen skiner från en nästan molnfri himmel.
Bedårande är ordet vad gäller julkrubban :)
Tack detsamma till dig och Bo!

Kramar!
Susjos,

det bor en liten "änglamakerska" i mig ;). Men i en bättre tappning än de verkliga (huj, men det var den på den tiden det, när man inte kunde bättre)var
Nu har det blivit små skyddsänglar åt nyfödda, åt konfirmander, julänglar,skyddsänglar, änglamobiler,änglar att lägga i kistan med någon som dött etc. etc. Hela världen är full av olika änglar och jag hjälper till så gott jag kan att fylla den med ännu flera goda änglar.
Precis så har jag tänkt också. I år har vi vår egen höga hyacint på terrassen!
Ha detsamma!
Kram
Lena i Wales,

ja, den är vacker som dagen!
Vi hoppas och tror på att det kommer att bli så bra det bara kan bli för Uffe. Snart vet vi lite mera när glasögonen sitter på hans näsa.

Ja, vi är som barn när vi tar oss till vårt eget hemliga dillställe...:) När vi behöver lite dill så går vägarna ditåt.

Trevlig fjärde advent önskar jag dig också!

Paula sa…
Jag är så imponerad av dina hnatverkstalanger. De flesta som är duktiga brukar mena att det är väl ingen konst bara att rafsa ihop men det är ju så långt från sanningen. Det gäller att ha fantasi, låta den flöda för att få fram det som man har en bild av i huvudet och det är inte lätt. Min gudmor i Lovisa hade sådan talang, hon målade på glas och porslin, gjorde halmtomtar och en massa annat. På vardagarna satt hon i kassan på banken och till påsk klädde vi ut oss till påskkäringar och sprang omkring på stan och skämde ut oss (enligt min mor) Oj så många minnen du framkallar med dina änglar och tomtar! En varm adventskram från pörtet
Paula,

tack! <3
Det är visst konst och kräver tålamod, göra om och göra bättre osv. Jag låter "arbetet" tala själv när jag går i "stå", en stund senare, kanske en dag senare, så sitter det där. Då vet jag plötsligt hur jag själv vill ha det men framför allt hur föremålet vill ha det, vill bli. Inte alla gånger som jag har tänkt det från början men ...det är ungefär som att skriva, personerna i det som jag skriver, börjar leva sina egna liv och jag får rätta mig efter det. Spännande och flera gånger frustrerande men så är det.
Men vi är alla olika, jag fungerar på det sättet. Materialet talar...
Jag mår som allra bäst när jag får skapa vad det än är...
Kram från gränden!
Paula sa…
Beundransvärt, och så härligt att ha talangen, jag hade verkligen önskat att jag hade varit riktigt bra på något, men tyvärr, jag är en medelmåtta. Men en som verkligen uppskattar det unika.
Paula,

Tack! Jag har också en medelmåttig talang, jag har lång väg att vandra ännu innan jag kan säga någonting som helst annat. Jag uppskattar liksom du, det unika som det finns bara ett exemplar av.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio