Torsdag i december

 Annas lucka uppmanar till att "Ge mat till någon (människa el djur)"

Här i stan sitter det ganska många tiggare ibland, men faktum är att jag går förbi de flesta av dem utan att ge dem en slant.  De slantarna går tyvärr till droger i de flesta fall.

Därför är det fint att det finns organisationer typ Matbanken som står i affärerna med  färdiga påsar som kunder av egen fri vilja kan ta emot för att lägga varor i och som man sedan betalar i kassan. Sen för man påsen med innehåll till en för ändamålet avsedd kundvagn , under överinseende av någon från hjälporganisationen. 

Förutom det så har man också möjlighet att plussa till en eller fem euro på summan som man ska betala i kassan, vilka sedan i sin tur går till en organisation som ser till att slantarna går till förnödenheter för dem som är i verkligt behov av dem. 

Vi betalar en slant varje gång när dessa kampanjer är igång och vi fyller också en påse med varor nu och då. Vi hjälper gärna till under ordnade former. Även till djurorganisationer som ser till att de hemlösa djuren som blir omhändertagna får behövlig hjälp för att de ska kunna driva verksamheten vidare. 



När vi bodde på Åland gav vi mat åt skogens alla djur under vinterhalvåret i flera års tid, ja ända in i maj, många gånger.  Viltvård kallade vi det. Ibland hade vi ända upp till 16 st rådjur samtidigt på tomten i skogsbrynet där vi lade ut mat åt dem. Men även andra djur sökte sig till matplatsen, rävar, mårdhundar, fåglar, ekorrar...


   
Jag har mängder av foton av alla möjliga djur, fåglar inte att förglömma och alla fick de mat i olika former. Gav vi åt den ena sorten så kom även andra sorters djur, helt naturligt. Men nu bor vi i en storstad och livet ser helt annorlunda ut när det gäller just den biten, som jag verkligen kan sakna mycket emellanåt. Men man kan inte ha kaka och maka samtidigt. Det var en härlig tid vi fick vara med om under många långa år. Nu gäller mycket annat härligt istället. 


    Filip Fasan med sin Bettan. De åt allra helst havre men solroskärnor dög de också...

************

Gunnels lucka  handlar om ordet dussin. 

Ett mycket intressant luck-innehåll och med en viss knorr på det hela ända från 1200-talet. Som f.d bageri-innehavare så förstår jag den knorren bra. Någon gång under slutet av 1980-talet, eventuellt i början av 1990-talet kom det ett påbud från myndigheterna  ( nej det handlade inte om skatteskrivning den gången;)) att det på etiketterna som klistrades fast på paketerade varor som såldes måste finnas en s.k. Ean-kod ( finns i högsta grad fortfarande) samt namn, innehåll, vikt och kilopris, så man som kund kan kontrollera att allting stämmer.  





Nu har jag ingen sådan etikett kvar längre utan endast en knäckebrödsetikett. 

Min farfar John Sommarström fick stå modell och det var givetvis honom jag tänkte på när jag skapade receptet. Totto Eckerman var den som tecknade ursprungsetiketten åt mig. På knäckebrödspaketet med denna etikett fanns ytterligare en liten klisteretikett med allt det som krävdes enligt alla föreskrifter som EU hade bestämt. 

Jodå, det hände faktiskt en gång att jag fick samtal från en affär som sålde mitt bröd i stan om att vikten inte stämde helt, så det var bara att rätta till, göra om och göra bättre. När bröd är färskt så väger det mera än när det blir lite äldre, så det gällde att se till att vikten var lite högre från allra första början när brödet paketerades. Det var något jag lärde mig rätt omgående och var väldigt noga med också efter den första incidenten. 

**************

Dagens krubba: 


    En trevlig torsdag önskas er alla!

                                                Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
När detta med tiggeri började här i Sverige så gav jag en slant varje gång. Sen blev jag tvungen att sluta i och med min låga pension. Efter det så fick man höra att många var tvingade ut av andra för att tigga. Det blev mer som ett arbete. Ingen skall behöva tigga utan landet dom kommer ifrån måste hjälpa dessa människor för många ser ut att kunna utföra arbeten.


Beundransvärt av er att dela med er och det är ju bättre att ge mat, kläder och annat. Detta till dom som verkligen behöver. Härligt även att dom hemlösa djuren får hjälp även att ni tagit hand om djur i nöd.

Jättefina bilder på djuren du fotat. När vi bodde i vårt egna hus så matade vi både småfåglar, svanar, änder och lite andra djur.

Kul namn ni satt på fasanerna ;). Intressant läsning detta med Gunnels lucka

Så häftigt att din farfar fått stå modell, så mycket man får lära sig här och få insikt i historiens vingar

Det var en fin, rolig och färgstark krubba på slutet

Ha nu en skön torsdag
Varm kram från Malin


Wiper-Malin,

jag känner igen det där du skriver också från Åland och tiggarna där som var någon typ av tiggarslavar åt andra. Finns mycket att skriva om den typen av folk i nöd, för de är det, de som är utsatta för tryck av det slaget.

Vi har också endast våra pensioner att leva av men här räcker slantarna längre än hemma i Norden. Stora slantar blir det inte att dela med sig av till andra men lite nu och lite då hjälper till i alla fall. Många bäckar små som det heter.

Jag får nog återkomma till djuren "hemma" på gården i Geta, som ett nostalgiinlägg någon gång nu och då. De blev ju vår familj på något sätt.

Ha det fint du med Malin!
Varm kram!
LillaSyster sa…
Jag gör som du, ger till organiserad verksamhet - det känns bäst.
Vilka djurbilder du bjuder oss på =)
Och Knäckebrödet mmmmmm! Och med en mycket stilig etikett.
Ha en bra torsdag
Vad härligt att få besök av så många djur, härliga bilder! Jag föredrar också att ge mat under ordnade former, men ibland finns det andra situationer också där jag gärna ger mat. Oj, så det kan gå med brödvikten, hade jag inte en tanke på (men behöver å andra sidan inte det heller ). Skulle aldrig få för mig att se om vikten på förpackningen stämmer med innehållet.. jag litar på att det är rätt, sån är jag.
Gunnel sa…
Jag minns alla fina djurbilder du visade från Åland och Filip fasan glömmer jag aldrig. Intressant det du berättar om brödvikten. Visste inte att det blev en c´viss skillnad. Det verkar nästan som dagens regler hänger lite ihop med de uråldriga.Precis som Anna så har jag aldrig kontrollvägt ett bröd och skulle aldrig komma på tanken att göra det heller. Ännu en fin krubba idag.
LillaSyster,

det känns bäst och säkrast så för vår del, liksom för dig!
Tack! Våra "älsklingsdjur" från tiden som en gång var. En underbart fin tid att få vara med om den, nu är det en annan tid, också fin på så många sätt.
Knäckebrödet är min egen favorit, hårt och smakligt.
Ha detsamma!
Anna i Portugal,

Tack!
Givetvis så uppstår situationer där också jag delar med mig av det jag kan. :)

Vad gäller brödvikt så kontrollväger jag inte bröd eller varor jag heller när vi kommer hem. Jag litar också på att det är rätt men det finns människor som kollar allting. Jag minns tydligt en stor tidningsartikel här om året i en av Ålandstidningarna om en ingefära som var mycket lättare än vad det stod påsen. Vilket liv det blev! Haha...ingefära ändrar också i vikt efter hand. Stackars affär som fick veta att de var lurendrejare av stora mått och dit skulle den som ansåg sig vara lurad aldrig någonsin gå igen och handla. Hen hade betalat 20 cent för mycket. Man tror inte att det är sant men sant är det. Tala om att fixa storm i ett vattenglas.
Gunnel,

Filip Fasan glömmer inte jag heller. Han var så fin med alla sina hönor.

När ett bröd är varmt innehåller det rätt så mycket fukt som försvinner när det kallnar och vikten minskar. Kanske det var så det gick till många gånger också under 1200-talet? Visst finns likheter med dagens regler och med hur det var för flera hundra år sedan.
Jag kontrollväger inte varor jag heller, räknar med att allt är som det ska vara. Men det finns "kontrollanter" ;).
Tack! :)
Matbank verkar bra, svårt att veta att saker hamnar rätt. Och om man börjar mata djuren nu, måste man fortsätta till våren, annars dör de när det tar slut.
femfemman sa…
Vilka fina minnesbilder! Fasaden var rent strålande.

Så bra att hjälp till med mat ist. för pengar. De..Oftast...romska taggarna som finns i våra trakter, säger dig samla ihop pengar till sin familjer i Rumänien. Men måste tro på dem... Kram!
Hanneles bokparadis,

matbanker är bra. De har koll på vem som är i verkligt behov av de gåvor i form av mat od.
Så är det, givetvis man måste fortsätta till våren med att mata djuren när man en gång har börjat med det. Många av djuren äter förstås mycket annat men när man börjar med stödfoder så ska man fortsätta tills de inte kommer längre. Då vet man att det finns tillräckligt av föda i naturen.
femfemman,

tack! Filip Fasan var strålande.

Du har så rätt! :)
Kram!
Annika sa…
Samma här, Karin! I affärerna kan man skänka medan man betalar, de bara lägger på den summa man säger. Eller så frågar de om de får runda av den summa man betalar.
Många hemlösa hos mig också. Ibland ger jag pengar till den som tigger. På ett ställe här i Reston står en pappa och tigger ... han brukar ha sin lille son med sig. Jag fattar att det är ett smart drag, men jag faller för det och ger honom nästan alltid en sedel. OM jag har cash vill säga, för det är inte så ofta jag har det på mig längre övh.
Och ja, matbanker ja ... De finns här med, stora som de största lager.
OCH det faktum att man även här kan köpa matkasse till ngn medan man själv handlar.
Märker i ditt inlägg att tänket här är likadant som hos dig.

Pettas var rena rama Disneyfilmen ... minns att jag alltid fascinerades över alla djur ni såg. Jag ser hjortar nästan varje dag här också + rävar. Älskar ffa rävarna.
Älskar alla småfåglar också + den stora hök som ibland kommer. DÅ flyr alla småfåglar. Ibland känns det som en film här med, men Pettas slog allt.
Jag kan förstå att du saknar det.

Stor kram från mig!!
Annika,

Här brukar tiggarna ha små hundvalpar med sig...var de får tag på dem vet jag inte men troligen är det de hemlösa hundarnas valpar som får hjälpa till att blidka givarna. Men valpar blir stora de också och då är de inte lika attraktiva. Tyvärr har jag sett hur de blir behandlade av sina "ägare" och jag gråter inombords bara av tanken på det. Sen inte att förglömma att tiggaren många gånger säkert har sällskap och får kärlek bara som hundar kan ge. Säkert också ömsesidigt men som sagt, man ser aldrig tiggare med äldre hundar.

Matbanker är en bra sak. Jag gillar dem!

Nu när jag ser på många bilder från Pettas Disneyland som jag aldrig har visat inser jag att det var som du beskriver det. Vi hade det bra tillsammans med alla "våra" djur. Ömsesidig respekt och förtroendefullt.
Du har också en film runt dig Annika! <3

Stor kram härifrån över de vita vågkammarna!
Tove sa…
Också idag en finfin luck-kombo! Väldigt fin med samlande trådar och några skiljande.
Bilderna från pettas minns jag väl.
Tänker på att du tog dig an att följa upp Anna och Gunnels luckor för att så fylla dina egna, det har ju blivit en resa i sig med resan du gjorde innan nu i december som grund. Återblickresan <3
Göra val och sedan bygga! Så härlig att följa upp på flera sätt.
Så en krubba därtill!
15 kramar
Paula sa…
Tiggeri tiggera, ja vad säger man. När jag bodde i Fredriksberg, en riktig avkrok mitt i ingenstans, då ser man en skåpbil komma farande på förmiddagen, ut kommer en liten gumma, hon sätter sig utanför Konsum och sitter där och tigger till framåt kvällen då hon åter hämtas av skåpbilen. Nej,det känns inte alls rätt och riktigt att då ge några slantar. Hon fick förmodligen inte behålla något, men kanske fick hon sitt uppehälle av skåpbilsägaren? Passivitet uppmuntrar jag inte, de flesta kan hitta sysslor som ger en inkomst, enda hindret är då att det blir svartjobb. Ett svårt dilemma.
Jag säger som du, älskade att ha en massa djur omkring mig, både de vilda och de tama. Men i o med flytten så minskade antalet djurarter i min tillvaro, men har ju alla underbara minnen kvar. Och det är inte fy skam att sitta och titta på blåmesarna medan man bloggar...
Paula,

ja, vad säger man, exakt så är det många gånger vad gäller tiggeri tiggera...
Det där har vi sett med egna ögon på Åland också, liknande saker flera gånger, tyvärr. Någon i bakgrunden lät andra tigga åt sig mot husrum och mat. Polisen där gick ut med sanningen om detm men de blev förstås inte trodda av alla.
Här körde de en bra drive i början av året för dem som var hemlösa. De gav alla en möjlighet till att förbättra sina liv, gav dem jobb och tak över huvudet. Men alla ville inte och det de som vill ha slantar till droger. Det har gått för långt för dem redan tyvärr. De försvinner ur gatubilden men nya kommer. En svår kamp är det för alla. Men roligt är det att se de tidigare hemlösa ha jobb, rena kläder och ett bra uttryck, förnöjt sådant i ansiktet. Nu går vi sida vid sida och handlar mat med många som tiggde förut. Härligt!
Man får leva på underbara minnen om det som var men också på det som är, skapa nya minnen...
wiper sa…
Jag hade haft mer i pension om jag inte hade blivit sjuk innan pensionen. Vad bra att det är billigare att leva där i Madeira. Jag önskade att jag kunde vrida tillbaka tiden och sparat mer så man hade kunnat besöka landet och kanske ha bosatt sig där. Jag gillar allt du visar upp och även att det är så kuperat och sån vacker utsikt. Alltid nåt att titta på och att upptäcka.

Ni har gjort helt rätt. Ringer Svenska Spel så kommer vi och hälsar på ;) Plötsligt händer det ;) som det står skrivet

Ha en fin kväll
Kramar!
Tove,

Tusen tack!
Jag kan gissa det att du minns djuren på Pettas. :)

Det är lite så jag gillar att jobba, att få en tråd av någon annan och så sätter de där små grå igång och minns eller inte minns. En utmaning i sig och sådant gillar jag.
Extra spännande är det att jag inte vet någonting i förväg vad gäller Gunnels luckor, så jag måste vänta snällt och så köra...

15 kramar tebaks till dig med!
Wiper-Malin,

jag förstår att det skulle ha varit på ett annat sätt till en viss grad om du inte hade blivit sjuk.
Det är billigare mat etc. men att köpa och hyra något här är väldigt dyrt för tillfället. De priserna har gått högt upp i pris sedan vi flyttade hit Men troligen så stabiliserar sig den biten också så småningom.
Det är fint att leva här, mångfacetterat och spännande.
Ring Svenska Spel nu! Och så kommer ni! :)


Ha detsamma!
Kramar!
Susjos sa…
Med en syster som lider av psykisk ohälsa så hjälper jag henne varje gång vi ses med mat, då hennes pengar rinner som sand mellan hennes händer...

Viken fin etikett och historia!
Nu måste jag skynda vidare mot jobbet...
Ha det gott!
Kram
BP sa…
Hjälpverksamheten är betydligt mera avancerat/organiserat i Funchal än vad den är här. Riktigt smart med att fylla påsar och/eller ger en femma extra. Här har tiggarverksamheten i stort sett avstannat, då ingen har kontanter på sig längre. Det är jag rätt tacksam för. Det var nämligen inte roligt att se rumäner/bulgarer som tiggde från nio på morgonen till 6 på kvällen. Sedan plockades de upp av "bossarna" i vans och kördes till gamla husvagnar någonstans söder om stan. Dagens inkomster togs i stort sett hand om av "hallickarna".

Härliga minnen från Åland och dina naturliga restauranggäster.

Rolig och intressant minne både vad gäller etiketten och vikten av brödet. Inte visste jag att färskt bröd väger mera än torrt...
Märtha sa…
Nu börjar jag beta av dina inlägg, även om jag ögnat genom de flesta tidigare. det där med att hjälpa dem som har det svårt är en mångbottnad sak, och tiggare har jag inte gett något åt på massor av år. Matkassar och varor brukar Lions stå i butiker och ta emot, sen finns Frälsningsarméns julgrytor, luciainsamlingarna... Jag tycker mest om att ge till något lokalt - men jag har för vana att inte berätta vad/vem jag understöder. Jag satsar alltid på julkort åt en stor mängd bekanta, flera ger positiv feedback, andra kanske kastar mina kort. Men jag gör inte som många, meddelar på Facebook att jag inte skickar julkort, ger i stället pengarna till denochden. Nä. Det ena får inte utesluta det andra.
Susjos,

en verkligt behjärtansvärd handling av dig men jag skulle göra likadant. En syster är en syster och är hon sjuk så...
Tack!
Ha en fin natt!
Kram


BP,

den är välorganiserad och många frivilliga är med och hjälper till.
Givetvis så blir det så som du skriver när det inte finns kontanter längre men jag har läst en artikel om en uteliggare i Stockholm som kan få slantar till sitt konto via Svish men det är säkert inte helt vanligt.

Exakt så fungerade det som du beskriver det också på Åland i Mariehamn. Vidrigt helt enkelt. De kunde till och med bli hotfulla om man inte ville ge en slant, så många kanske gav dem en slant bara för att de blev rädda för dem. Jag tror att det har upphört nu.
Tack! Den typen av restauranggäster är speciella <3
När den första fukten går ur det färska brödet så minskar vikten. Inte mycket men den gör det.
Märtha,

det är väldigt mångbottnat och inte alls enkelt.
Vi fungerar rätt så lika på den här fronten ser jag. :)
Jag tycker att det inte är särskilt intressant att berätta vem och vad man understöder, man behöver inte berätta ens att man gör det.

Exakt, det ena behöver inte utesluta det andra.
Att betala en liten annons i någon tidning,där man önskar alla man känner en god jul och samtidigt berättar vilken förening man understöder är populärt på Åland. Som tidigare verksamhetsledare för Vårt Hjärta r.f.så märkte jag att föreningen inte fick särskilt mycket alls trots alla som sade sig understöda den. Jag höll koll, räknade alla annonser och hade förväntat mig mera understöd i pengar men troligen var tidningen vinnaren. Det kanske har ändrat på senare tid.
Jossu sa…
Vilka underbara bilder på djuren som äter av maten ni gav. Jag bor i ett bostadsområde där man inte får mata fåglar då det kan dra till sig andra djur. Men jag funderar på att köpa talgbollar och hänga upp någon annanstans, där det inte finns bostäder i närheten.
Jossu,

tack! Vi gav dem gammalt bröd och senare också renfoder.
Givetvis så går det inte att mata djur i bostadsområden, det drar ju till sig råttor och möss. Inte önskvärt där, det kan förstås.
Jag känner människor som gör det du funderar på att göra, de för talgbollarna till skogsområden.
Anki sa…
Fina minnesbilder av djuren ni hade som gäster/ inneboende i er trädgård ... minns dem så väl från gamla bloggen :) Det där knäckebrödet ... ser underbart smakligt ut när man läser etiketten!
Numer ser man aldrig några tiggare ... men för några år sedan fanns de överallt. Gav en slant till dem då i början, men sen när jag upptäckte hur de skjutsades ut med minibussar så slutade jag. Ger en slant varje månad till Unicef ... mer har jag inte råd med.
Önskar dig en bra fredag!
Anki,

ja, jag är glad över att jag har haft den tiden i mitt liv också. Djuren betydde så mycket, betyder så mycket.
Knäckebrödet är rätt så grovt; man får ta i lite extra men jag gillar sånt. Och många med mig förstås, för jag sålde bra av det när det begav sig.
Här är det tiggare av annat slag(droger) än det du beskriver men jag var med om det på Åland. Slavar var de ...
Här blir det Matbanken , det heter säkert något annat men de fungerar som en matbank, för vår del. Vi kan inte heller ge så mycket men alltid lite. Pensionen ska räcka långt, fastän den räcker lite längre här än hemma i Norden.
Tack detsamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio