Onsdag i december

 Anna i Portugal sätter mig på prov idag med sin lucköppning som vill att jag ska skriva ner tre saker som jag är nöjd med i livet.

Jisses Amalia, det är inte lätt, detta. Det finns så mycket jag är nöjd med men jag får väl tänka till lite, ta bort den allra självklaraste prioriteringen som handlar om familjen. Den är högst upp på "nöjd med i livet"-pyramiden. Den är min styrka, min största kärlek. Familjen står över allting.

Jag är nöjd med att jag har varit en av tre stiftande personer som bildade föreningen Vårt Hjärta r.f.. En verklig hjärtesak för min del, som i sig kräver en hel bok för att jag ska kunna ge allt detta full rättvisa. Naturligtvis så tillkom flera personer efter stiftandet, en styrelse och medlemmar, flera hundra. Man kan inte göra sådana saker ensam, det krävs så mycket mera än så men några behövde ta det första steget, varav jag var en av dem, med påbackning av de andra som var med i en liten självutnämnd arbetsgrupp. Varför undrar säkert någon. Min far var hjärtsjuk och jag såg var bristerna fanns i samhället, därav mitt engagemang. Det tog ca 2 år från arbetsgrupp tills föreningen var ett faktum i november-99.  Jag jobbade som verksamhetsledare i föreningen några år innan det blev för mycket för mig att vara på två ställen samtidigt, vi hade ju ett företag  också som växte hela tiden. 

Jag är också nöjd med att jag vågade starta mitt första bageri, Jomal´Karins ekologiska hembageri, då barnen var små och skulle börja skolan. Jag ville vara hemma när de åkte iväg och kom hem från skolan. Det kunde jag vara när jag hade jobbet hemma i huset. I tio år (1985-1995) fungerade det innan min dåvarande make och jag gick skilda vägar. Då var barnen redan stora, nästan vuxna.  Vi sålde allting och gick skilda vägar 1996. Jag påbörjade en ny utbildning, men det får jag ta en annan gång fastän jag var väldigt nöjd med den saken också 😊  

Tomteparad? 

Jag är enormt glad, nöjd och lycklig för att Uffe och jag tog varandra i handen år 2000 och vågade hoppa, både vad gäller vårt äktenskap, vårt företag Petta öb, (nedlagt 31 augusti-21)  och att våga en ny framtid här på Madeira. Äventyret framtiden pågår som allra mest och bäst. 

Med familjekärleken blir det förstås fyra saker, med antydan om utbildningen t.om. fem saker som jag är nöjd med, men i juletider så får det bli så. Jag ger mig själv ett par extra nöjda klappar. 

Jag har många saker jag är nöjd över och med. Troligen är jag rätt så förnöjsam av mig när det kommer till kritan. Även alla tillkortakommande kan jag nu i efterhand känna mig, om inte helt nöjd, men försonad med. 


Fotona tog jag i måndags när Uffe och jag gick hem från ögonkliniken efter hans läkarbesök där. Nu var det liv i Jul-byn, som Aldeia Natal betyder.  Där tuffar de små barnen på i tåget som rundar torget /den lilla byn med mängder av julstjärnor utspridda överallt. Tåget syns på första fotot här ovanför. 

**********

Gunnels lucka av idag berättar om hur månadernas namn har blivit till genom tiderna. Mycket intressant är ämnet och jag minns att jag någon gång för längesedan har gjort ett liknande inlägg. 

Min födelsemånad maj kan härstamma från latinets Maius och den romerske guden Jupiter ( Jupiter Maius) eller från den romerska gudinnan Maia . Osökt går tankarna till att vi bor i en stadsdel som heter Santa Maria Maior. Maius betyder större, maior detsamma på portugisiska . 

På portugisiska heter årets alla månader så här:  Janeiro, Fevereiro, Março, Abril, Maio, Junho, Julho, Agosto, Setembro, Outubro, Novembro, Dezembro


Dagens krubba:


Krubban visar hur livet på landet kan se ut här på ön.  Den typiska spaden, hackan, skäran, yxan, kvasten, broderiet etc. En höna går där och pickar.
Sen slog det mig att Jesusbarnet ligger under en rosa filt. Härligt! Ingen blå liten filt som jag nästan hade förväntat mig. Det är så vanligt att det är så.  Här är det precis som överallt, flickor är rosa och pojkar är ljusblå, om ni förstår vad jag menar. Men nu är den trenden bruten, åtminstone lite grann. 

                                               Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Jag avundas att ni kan fira den kommande julen i tunna kläder, men visst måste väl den riktiga julstämningen saknas utan snö? Fast jag antar att man vänjer sig.
Stefan Karlsson,

jodå, vi har tunnare kläder på oss , helt rätt. Du har också helt rätt i att den riktiga julstämningen saknas, den finns inte här för att den är helt enkelt annorlunda här än i Norden. Men så kunde det ju vara hemma i Norden också när det regnade på julen, många sådana har det varit genom åren. Kruxet för min egen del är att lära mig hur man firar jul här och inte drar in sina egna traditioner från det som en gång var.Det blir en krock av något slag, svår att beskriva. Jag personligen är lite vilsen i det hela ännu. Det är en helt annan kultur här men också en kultur som är i förändring. Här glittrar det väldigt amerikanskt överallt. Jag tar det som det kommer och inser att det som en gång var det har varit. Nu gäller det att ta till sig hur "landet" ligger här.
Underbara juliga bilder, lycka att vara nöjd, det är jag med 💕
Kul att du antog utmaningen idag också! Och extra kul där det kräver lite extra tankeverksamhet. Tycker du tänker helt rätt att lägga med ett par extra. Att acceptera sina tillkortakommanden är sunt, att vara perfekt är inget att sträva efter tycker jag. Finns det ens perfekta personer? Och vad är det egentligen?

Maior betyder större eller störst, grande är stor :)
Gunnel sa…
Visst finns det mycket att vara glad och tacksam över fastän man gnäller ibland. Jag säger det igen...du är överraskningarnas kvinna. Så mycket du varit involverad i. Jag är full av beundran. Julbyn är sagolikt vacker...och julstjärnorna tar andan ur en. Det är så roligt att se foton från olika platser och jämföra med hur det är där jag befinner mig. Ha en mysig dag.
Hanneles bokparadis,

tack! Det är en lycka att kunna vara nöjd <3
Anna i Portugal,

givetvis så försöker jag hänga med i dina utmaningar. Sådana gillar jag.
Att vara perfekt är att vara död, läste jag någonstans. Ingen levande varelse kan vara perfekt. Perfekt är nog bara narcissisten i sina egna tankar tror jag, om ens det. Ja, vad är det egentligen?
Tack Anna, jag vet ju egentligen det du skriver om stor och större. Jag tänker uppdatera så jag inte lär andra det som är fel. Tack än en gång! <3
Gunnel,

så är det. Vi vet alla att vi egentligen inte har särskilt mycket att gnälla över och om men jag tror att det är viktigt att kunna göra det också, få ventilera ...
Jag har varit med om väldigt mycket så här långt. Ett innehållsrikt liv kan man kalla det. Förmodligen har de flesta av oss haft och har det men man tänker inte på det som en gång var särskilt mycket.
Tack Gunnel! :)
Julstjärnorna tar andan av en, jag kan bara hålla med om det. Överdådigt men väldigt vackert. Ha detsamma du med!
LillaSyster sa…
Wow så många julstjärnor! Men du är stjärnan som strålar mest♡ när du berättar om det du är nöjd med. Och nöjd ska du absolut vara!
Ha en bra eftermiddag, jag var precis ute och skottade bort ca 5cm nysnö från gångarna.
LillaSyster,

ja, väldigt många julstjärnor finns det i den här stan just nu och i jul-byn i all synnerhet.
Tack snälla för dina fina ord! <3
Oj, snö känns långtifrån just nu men jag har förstått att det finns mycket snö i Norden just nu.
Ha detsamma du med! En strålande kram!
Lena i Wales sa…
Bra gjort med Vårt Hjärta. Allt sköts inte av state, även om många Sverige fortfarande tror det, tyvärr.
Att starta bageriet var också vågat och mycket jobb med, fast säkert också roligt.
Familjen betyder oerhört mycket för mig.
Och Uffe blev en högvinst.
Många steg man tar och ibland blir det rätt och ibland blir det kanske mindre rätt. Friskt vågat, hälften vunnit. Bra uttryck.
Roligt med dessa små och stora krubbor, finns många av i Spanien också.
Ha det fint!


Susjos sa…
Så spännande att läsa dit inlägg om allt du har gjort! Wow säger jag bara! Visst är familjen det som står en närmast ;-)
Ett stort och spännande steg att ni har flyttat till Madeira också.
SÅ fina julstjärnor, och inte var de få heller!
Ha det gott!
Kram!
Lena i Wales,

Tack! <3
Det är bra med föreningar i många fall som kan fånga upp sådant som inte sjukvården räcker till med.
Bagerierna blev det och 25 år tillsammans, 15 år med Uffe och då också med caférörelse och en hel del till. Det var mycket jobb, hårt jobb men också roligt på så många sätt.
Uffe blev en högvinst, helt rätt! <3
Det gäller att våga hoppa och våga lita på att man landar ordentligt.
Ha det fint du med !
Susjos,

tack! :)
Familjen är A och O!
Här finns så mycket fina julstjärnor i år, mera än under tidigare år som vi har firat jul här.
Ha det gott du med!
Kram!
Annika sa…
Ja, familjen ja ... det är nummer ett.
Men sedan, så mkt viktigt och stort du har gjort. OCH så mkt du vågat, tänker på bagerierna och allt du satsat där.
Sedan att du gifte om dig och skaffade Pettas. Jag var ju med i många trevliga år där genom din gamla blogg.
Och ja, att ni bröt upp från Åland och flyttade till Maderia. DET är supermodigt och något jag förstår att ni bägge är extremt nöjda över.
Kramar!
Tove sa…
Så klart får du 14 applåder från mig och en varm kram för det du gjort under ditt liv med hjärtat för din far o andra hjärtsjuka, med hjärnan och händernas praktiska. Med familj och barnens bästa, med företag och dig själv. Jag tänker på det du sa en gång: Åtminstone ett ben på jorden och huvudet i himlen. Nog är du jordat även med ett ben!
Det finaste är dina ord: Nöjd och försonad med det som varit. Och det som är med din Uffe och dig! Jag fick ju några glimtar då jag var med er. Och de 10 -12 månaderna där maj är din och tråden till där du bor.
Med stor glädje tack för länken och dig! Och så krubban, kanske är det en tänkt Jesua flicka där under :-)
<3
Annika,

ja,familjen är alltid nummer ett!
Tack Annika!
Bära eller brista, så mycket mera kan det inte hända :) .
Uffe gav mig, dagen innan vår vigsel, en liten kylskåpsmagnet,med orden "Att våga är att förlora fotfästet för en sekund. Att inte våga är att förlora sig själv. Sören Kirkegaards ord har varit och är vårt riktmärke sedan des.
Kylskåpsmagneten kom förstås med till Madeira. :)
Det är bara att hoppa eller som Ingmar Stenmark sade; det är bara te åk! :)
Tack-kram! <3
Tove,

Tack snälla du för alla fina ord och alla applåder! Jag känner mig nästan som Jeppe gjorde när han kom till himmelriket, eller trodde att han hade kommit dit. Han sade att det är ju nästan oförskyllt det här ;).

Det ska ju vara du Tove som kan ta upp den gordiska knuten, den om den rosa filten på det lilla gossebarnet. Det kanske inte alls är så tänkt av de små krubbmakarna. De har kanske tänkt helt o hållet som din tanke är. Barns sinnen svävar fritt. Jesua! :)

Kram! <3

Bosse Lidén sa…
Vad mycket intressant du varit med om. Där fick jag lite mer kött på benen. Jag önskar dig flera tusen nya äventyr till.
Kram från ett mörkt Visby
Ditte sa…
Fint att läsa dina tankar om förnöjsamhet .
Och visst är det en fröjd att ha mycket att glädjas åt. Just familjen hamnar högst hos mig också.
Läste nu på om föreningen "Vårt hjärta" . Imponerande! Och mycket engagemang som du lagt där och till glädje för så många.
Vågade satsning på bageriet. Och friskt vågat är hälften vunnet, sägs det.
Och att senare satsa på en ny utbildning förstår jag var en utmaning och lyckat.
Sen att Uffe och du tog sats och hoppade är ju också något att vara nöjd och glad över: först på Åland och nu på Madeira.
Visst har vi alla tillkortakommande men vad gör det.
Gunnels lucka ska jag ta mig an.
Vackert med alla julstjärnor som växer så fint utomhus.
Varm kram
Bosse Lidén,

ja, jag tycker det själv också :) Det finns mycket mera att berätta också men ...ja, lite håller jag för mig själv tillsvidare. :)
Tack snälla du!
Jag önskar dig detsamma tillsammans med din Solveig!
Kram från ett mörkt Funchal.

Ditte,

Tack! <3
Tillkortakommanden är något som man ska lära sig av. Utan ris blir det ingen ros och tvärtom.
Det är så himla vackert med alla julstjärnor som finns här i stan.

Varm kram <3
BP sa…
Du har verkligen många strängar på din lyra som man säger. Jättekul att läsa om föreningen Vårt Hjärta. Googlade (såklart) och är verkligen imponerad. Så bra jobbat! Härligt att se att föreningen finns än idag och har så många medlemmar. Jag menar Åland är ju inte stor direkt...
Att du är en entreprenör har jag ju förstått. Du hade ju ett café på Åland också. Nu tillkommer även ett hembageri. Egentligen en perfekt "förberedelse" för Pettas, eller tänker jag fel...
Så nu kan du ge dig minst en klapp på axeln och vara riktigt stolt över dig själv:-)

Härliga bilder med alla dessa julstjärnor:-)
BP,

Tack! Vårt hjärta lever ett bra liv, på flera olika sätt. Föreningen finns förstås alltid i mitt hjärta, trots att jag inte jobbar aktivt i den längre. Andra yngre förmågor har tagit över, precis som det ska vara.
Åland är inte stort men lär vara det landskap i Finland som har mest med föreningar. Det blir säkert så när man bor, om inte precis, isolerat men på en ö.
Hembageriet Jomal`Karins startade jag år 1985, avslutade tio år senare. Sen utbildning, nytt jobb och så blev det åter ett hembageri med tillhörande café och konferensutrymmen, festsal etc i och med att Uffe och jag bildade företaget Petta öb. Jomal´Karins var en perfekt förberedelse, helt rätt.

Julstjärnetack!
Veiken sa…
Det gäller att tänka till när man ska välja sin nöjdhet. Just nu slog det mig att jag är nöjd med att min laptop bestämt sig för att samarbeta. Dessutom är jag nöjd med att vara på vinterförvaring på en varm plats och att våra barn kommer och hälsar på i olika omgångar. redan nästa vecka kommer son med familj"!
Veiken,

exakt så är det! Det finns så många olika saker man är nöjd med, både i stort och i smått. Det låter skönt detta med vinterförvaring :) och att barnen kommer och hälsar på i omgångar. Ha det fint i vinterförvaringen! <3
Paula sa…
Så roligt att få veta lite mer om ditt liv och vad du hunnit med. Förnöjsam har du alltid verkat vara, det är man när man kan se de små glädjeämnena i tillvaron även när det kanske inte är så lätt att leva. Hur många barn har du? Gissar på tre...
Du har lyckats förverkliga mycket, något som inte är så lätt för alla, man behöver skinn på näsa, jäklaranamma och tålamod. Du är helt enkelt en driftig person, och nu har ni landat på Madeira, något jag inte tror att du ens i din vildaste fantasi hade anat för säg 30 år sedan! Visst är livet ganska kul ändå, så länge man får vara med
Kram från pörtet
Paula,

Tack, så kul att du tycker så!
Jag har två barn, en flicka och en pojke/ en kvinna och en man/ de är vuxna och har egna familjer.

Tålamod har varit min akilleshäl, jag har velat att det ska gå undan...men nu börjar jag sakta mak lära mig mera tålamod, tack vare portugiserna. De kan detta med tålamod de minsann. :)

För trettio år sedan kunde jag inte ana att jag skulle bo här men dörren har alltid varit på glänt, någon aning har jag känt, haha..nu börjar jag rimma också.
Livet är kul, så länge man får vara med. Sen får vi börja spöka Paula och försöka ha kul på det sättet.
Kram från gränden!
Märtha sa…
Nu är jag en typisk skogsfinne. Kommer bara på sådant som jag inte är så nöjd med... I varje fall gillar jag en naturlig julstjärnebuske mer än dem i kruka. Är överförtjust i din grannes buske!
Märtha, bästa skogsfinne !:)

Du är inte ensam om att vara överförtjust i min grannes stora buske. Hoppas att vi ska få fart på vår som vi fick på lördagen då ni och A-B o K var hit. Nästa gång ni kommer så kanske vi inte syns bakom vår stora julstjärna? ;)

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande