Veteranbilar nr 33, 34 och 35
Idag avslutar jag mitt eget lilla tema om veteranbilarna som Uffe och jag såg på den fina utställningen den sista helgen i juli i år i Jardim Quinta Magnôlia. Under flera måndagar har jag visat er, som är intresserade, de fina, välskötta, vackra "pärlorna" som Veteranbilsföreningen här på Madeira ställde ut. De gör det säkert nästa år igen, då kanske med någon "ny" veteran med i gänget men det får vi se då. Nu är nu och året är 2022.
**************************************************************************
Veteranbil nr 33
Berliet Vil från år 1931
Ägaren heter Francisco Galhanas. Bilen är unik.
Den köptes i Frankrike för flera år sedan, (ett dussintals läste jag någonstans)
och den är märkt som mycket sällsynt.
Ägaren tog kontakt med Berliet Foundation som trodde att just den här modellen inte fanns längre
men som det visade sig att det gör och det på Madeira.
Kännetecknet för det unika är att kabinen på baksidan är rundad, till skillnad från de andra,
som var vinklade.
Direkt efter att bilen kördes i land här på Madeira så fördes den till Auto Lazareto, ett karosseri.
Ett tidskrävande jobb gjordes i syfte att återställa den helt och hållet.
Givetvis så fanns det utmaningar och många svårigheter, men nu är skönheten fullständig.
Berliet var en fransk tillverkare av bl.a. bilar, bussar, lastbilar och militärfordon.
Företaget var baserat i Vènissieux, i utkanten av Lyon. Det grundades år 1899.
Varumärket Berliet fasades ut år 1980 men innan dess så hade även Citroen ett finger/hjul med i spelet. År 1974 förvärvades allt av Renault som senare slogs samman med Saviem till ett nytt företag, Renault Trucks år 1978.
********************************************************************************
Veteranbil nr 34
Ford Y , 1934
Ägare är Herberto Mendes, som köpte bilen 13 november 2013.
Han hittade bilen i Mouriz, Paredes i Porto-distriktet, alltså i Portugal.
Den var allt annat än i bra skick, den behövde mycket vård.
För Herberto fanns det en sentimental koppling från hans barndom
till just den här modellen, så han köpte den trots det miserabla skicket den befann sig i just då.
Herberto kom efter många undersökningar fram till att bilen var tillverkad i
Dagenhamfabriken i England
Bilen kom till Lissabon den 27 augusti-34 enligt informationen som
Herberto fick från fabriken i England.
Jag har ingen aning om ni är intresserade av att den anlände till Ford Lusitana-fabriken
i Portugals huvudstad där den monterades men nu vet ni det i alla fall.
Dess första ägare var en läkare som hette Carlos Bento Ribeiro, från Vila Real-trakten.
Sen finns en rätt lång historia om hur bilen följde sin ägare till olika ställen
där han jobbade som läkare men den tänker jag bespara er som läser det här.
Han, läkaren, sålde bilen till nära släktingar år 1950 och i deras ägo var den
ända tills Herberto Mendes kom och räddade spillrorna av den.
Arbetet att återställa bilen tog ca 9 år och den sista skruven kom på plats nu i år.
Ett mycket digert arbete var klart.
Veteranbilsföreningen här på Madeira har varit ett enormt stort stöd för H. Mendes.
Via den fick han kontakt med ägare till de unika delar som behövdes för att pussla ihop bilen.
De flesta delarna återfanns i England, Spanien och Nederländerna.
Det handlar om mycket specifika komponenter, ett bamsejobb som bara
en som brinner för någonting kan genomföra med många andras hjälp
Som vanligt finns det hur mycket som helst att skriva om fabrikerna som tillverkade
Ford Y men någonstans måste jag sätta punkt.
Jag har ju en bil till att visa.
**************************************************************************
Veteranbil nr 35
Hudson- Super six , 1928
Bilen registrerades för första gången den 12 juli -28 i Lissabon, där den tillhörde importföretaget Portuguese Automobile Society Lda.
Företaget sålde bilen till Manuel Teixeira de Moura, som registrerade den 12 november-31.
Efter att ha passerat flera ägarhänder på fastlandet kom den slutligen till Madeira, blev registrerad här den 15 september 1952 på uppdrag av Jacinto Vieira Gomes.
Den 15 mars 1953 köptes den av Abel Josè Fernandes, bosatt här i Funchal och han använde den som taxi. Abel var känd som Abelinho och för att han talade sex olika språk.
Det sägs att Abelinho en gång lär ha erbjudits en Mercedes och 120 spänn istället för sin Hudson Super-six, men han ville inte sälja den eftersom bilens historia hade mera värde för honom än själva bilens värde. Bilen var i taxitjänst längre än någon annan bil var på den tiden, mera än ett halvsekel, alltid med samma förare, som alltså var ägaren själv.
Taxin var placerad nere vid hamnen där kryssningsfartygen lade till. Abelinhos stora språkkunskaper var honom till stor glädje och att bara få åka en Hudson var en attraktion i sig själv för turisterna.
Han vågade sig på att ta mera betalt med förklaringen att han förbrukade mera bränsle och hade dyrare underhåll, vilket säkert också var en sanning. Resenärerna höjde inte ens på ögonbrynen, de betalade glatt och villigt har han berättat.
Ofta gick turerna till Camara de Lobos och tillbaka.
Madeira såg annorlunda ut på den tiden, det fanns inte så mycket att erbjuda men turisterna var nöjda.
Bilen har varit med i en inspelning av en film med George Baker år 1978 som sjöng låten Rosita i taxin på vägen till Camara de Lobos. Det var stort på den tiden 😊 George Baker blev känd som sångare med låten Una Paloma Blanca redan innan dess.
När Abel närmade sig slutet av sitt yrkesliv gav han bilen till den autonoma regionen Madeira och den har sedan dess använts för presidenten när han tar emot folk som kommer hit i politiska men också andra sammanhang. Den är 4,85 m lång, 2 m hög o 1,9 m bred.
Snipp snapp snut, nu var alla veteranbilar slut i mitt lilla lager för bilar födda de första trettio åren av 1900-talet. Jodå, jag har några yngre veteranbilar på lager också men de står i ett annat "garage" som jag öppnar portarna till lite längre fram någon gång när andan faller på.
Tack alla ni som troget har följt mig på de här veteranbilsmåndagarna sedan slutet av juli.
Ha en fin dag alla!
 |
| Inte min egen bild, jag lånade den från Internet. |
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
ja, jag är själv förvånad och mest över mig själv. Jag visste inte att jag var sååå intresserad av gamla veteranbilar som jag tycks vara. Nu SER jag på dem på ett helt annat sätt.
Faktum är att jag undrar det själv :) Får se vad som poppar upp i min hjärna
tack själv för ditt visade intresse.
Önskar dig detsamma!
Kram
Häftig bild på mannen med styltor och även dom tjusiga damerna
Ha nu en fin början på veckan
Kram!
ja, det är häftigt sköna bilar.
Jag vill själv ha lite bakgrundshistoria så givetvis delar jag det lilla jag kan och vet.
Ha detsamma du med!
Kram
de är ju så vackra, så jag förstår dig fullständigt :)
Dessutom var det många bilmärken som jag aldrig hade hört talas om. Så det var en bonus! Det är även en överraskning att det finns så otroligt många veteranbilar på Madeira. Och som sagt inte vilka gamla bilar som helst utan rariteter.
Stort tack för den härliga serien. Kan bara hoppas att utställningen återkommer nästa år:-)
det kommer mera lite längre fram. Jag har yngre veteranbilar på lager, inte alltför unga. Det är därför jag slutar nu eftersom jag behöver söka upp info om dem. En hel del hittar jag på internet, en del stod det på bilarna. Skyltarna på sidan om skönheterna stod det oftast bara årtalet och modell på.
Ca 2000 veteranbilar finns registrerade här i föreningen, då förstås yngre än de som jag har visat. De är otroliga de här människorna som pushar varandra, hjälper till att hitta och få tag på äkta reservdelar världen över. Jag är så imponerad över den glöd de visar.
Utställningen återkommer nästa år också om inte pandemin gör krokfötter för oss igen men det tror jag inte. Ingen har råd med de där krokfötterna.
tack! Ja, det här sista bilarna växer inte på träd, helt rätt :) När jag tar tag i veteranbilar nästa gång längre fram så är de av yngre ålder, men likväl veteraner. Jag har några på lager ännu men måste söka mera info om dem först.
kram
Väldigt roligt med bilmärken jag inte ens visst att de fanns.
Berliet Vil från 1931 och Hudsom-Super six. 1928 blev mina favoriter i bilväg.
Kram och stort tack.
Ha en bra start på veckan!
Kram
tack för det!:)
Så är det nog med mig också, huvudsaken är att bilen rullar när den ska rulla och så vidare men i och med att jag har varit och sett på de här skönheterna och får se dem lite nu och då här på ön så har jag plötsligt blivit lite bil-galen-kär.
Ingen resa i vinter, absolut inte. ;)
Vi är redan här:)
kram
tack! Jag trodde aldrig att så många skulle följa mitt lilla måndagstema. Så kul att det inte blev som jag själv trodde.
Det har varit lite knep och knåp men samtidigt har jag haft roligt och blivit än mera intresserad än tidigare och dessutom väldigt imponerad över de här entusiasternas engagemang.
Berliet Vil och Hudson Super-six är lite grann som slutet på ett fint fyrverkeri. De finaste pjäserna skjuter man till sist. :)
Kram och stort tack.<3
tack! Damerna är ursnygga, snart ska de klä sig till tomteliknande varelser och gå runt här på stan dag ut och dag in. Kommer nog helt säkert bilder.
Tack detsamma önskar jag dig också!
kram