Så det kan bli....

...när man inte kan ett språk ordentligt. Då kan det bli precis hur som helst, vad som helst och när som helst. 

Goda grannen ovanför vår lägenhet, söta Z., kom med blommor till oss senaste söndag. Dels fick vi den vackra buketten med kungsprotea och så ett litet cederträ i kruka. Z och A. hade varit till marknaden i Santo da Serra och samtidigt köpte de den fina gåvan åt oss.

Sen blir det som det blir när Z och jag kommer igång. Vi pratar som vanligt fastän vi inte kan prata eller med andra ord, jag använder de portugisiska ord jag kan och hon pratar enbart portugisiska. Med hjälp av våra kroppsrörelser, gester etc, så får vi till det på något sätt. 

Jag frågade förstås om jag kunde plantera det lilla cederträdet i vår blombänk på vår gemensamma lilla gårdsplätt men nao, nao, nao...vase, vase blev svaret. Nej, nej, nej, trädet ska växa i en liten kruka. 

Inlevelsefullt berättade Z om något som jag tyckte lät som paumdesch. Jag smakade på ordet, sade det högt  flera gånger för att se om jag kunde säga det som det skulle sägas och hon nickade jakande. Hon visade med händerna och hela kroppen upp mot himlen. "Sim sim, ja ja" sade jag som var övertygad om att det var cederträdet som skulle bli så högt att det snudd på nådde himlen. Hon sade också någonting om tre dagar och pekade med båda händerna mot himlen och jag fick det helt klart för mig att det skulle regna i tre dagar. Det syntes tydligt på hennes rörelser när hon liksom skopade ner vatten i stora mängder från himlen. Det berättade jag i min tur för Uffe och visst lät det ju väldigt logiskt även om hennes utsago om regndagarna inte överensstämde med väderinstitutets helt och hållet. 

Så kom Allhelgonadagen den 1 november, det regnade smått och jag bestämde mig för att baka några kaffebrödslängder. En åt grannarna under oss, en åt Z o A ovanför oss och en åt oss själva. De två övriga grannfamiljerna  råkar vara i England. Sagt och gjort så blev det så.  Jag delade ut längderna och när Z öppnade för mig såg hon givetvis väldigt glad ut men var likväl lite förvånad. 

Tack och lov är den kvinnan utrustad med världens största tålamod för den nyinflyttade grannen som jag är. Hon berättade åter igen om det här med paumdesch och de där tre dagarna som det skulle regna på. Men nu skrev hon Pâo por Deus i luften med pekfingret, avigt från min sida sett men jag kunde läsa det luftskrivna trots allt.  Bröd för Gud !? Inte paumdesch ( det finns inte ens ett sånt ord). Det var inte ett cederträd som kunde nå upp till himlen utan istället handlade det om det sätt som man börjar med att fira Allhelgonahelgen med här redan den 31 oktober. 

Man firar enligt gammal sed Allhelgonahelgen i tre dagar (  det skulle alltså inte regna i tre dagar) Den 31 oktober är det tradition på Madeira att fira Pâo-por-Deus, ett firande för barn som liknar det amerikanska Halloween men som har helt egna traditioner i bakgrunden här på ön. Istället för att bara få godis går barnen omkring från hus till hus med små påsar fyllda med kastanjer, bröd, frukt och godis, de sjunger och delar med sig till andra barn. Ungefär så fick jag det förklarat för mig. Lite kul blev det i alla fall när jag, en dag för sent, ringde på och delade ut bröd, helt ovetandes om den gamla traditionen. Z tyckte att det var riktigt kul och sprang sedan upp för sina trappor med den fortfarande varma kaffebrödslängden för att äta den med sin A.

Allhelgonadagen här heter Dia de todos los Santos och då har man ledigt från skolor, jobb och liknande. Man går till gravarna, rustar dem etc. precis som vi gör i Norden men ändå inte. Här följer även en dag tre som man kallar Dia de los muertos, de dödas dag. Då är alla på jobb igen men många lägger blommor på gravarna och livet går vidare, allt blir ljusare igen efter det mörka. 

Så kan det bli. Nu vet jag betydligt mycket mera om hur man firar Allhelgonahelgen här på Madeira, trots att jag trodde att vårt lilla cederträd skulle växa sig ända upp i himlen och att det skulle regna i tre dagar. Nu vet jag också att jag ska dela ut brödet på Halloweenkvällen den 31 oktober, hålla mig lugn på Allhelgonadagen och återgå till livet den tredje. 

Livet är spännande! Språk är roligt...

    Halloweenkvällens solnedgång var mäktig.

                                                     Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira