Farol da Ponta do Pargo och lite till....



Idag börjar jag med att visa en karta, eller en del av en karta över Madeira. Vi bor i högra hörnet längs ner, nämligen i Funchal. Tillsammans med goda grannarna Elsiebritth och René, som har en bil i motsats mot vad vi har nu för tiden, så åkte vi iväg på motorvägen via tunnlar i stort sett ända fram till Ribeira Brava och sedan vidare genom Ponta do Sol, Arco da Calheta, Estreito da Calheta, Paul do Mar för att slutligen komma fram till Ponta do Pargo.
 
Det är inte alltför längesedan vi, Uffe och jag, var där men då på helt andra äventyr, då vi vandrade levada Pedrigal  del 1, del 2 och del 3, tillsammans med vännerna E och P.  Det är samma levada men jag har skrivit tre olika inlägg om den. Det är bara att klicka på länkarna för att läsa mera om den vandringen om det finns intresse.

Men det var då, nu var det nu och en dagsutflykt som gällde. 


 
    Ponta do Pargo är den västligaste punkten på Madeira. 
    Ponta betyder udde och pargo är en fiskart, som man fiskade här förr, kanske än i denna dag. 
    Udden som skjuter ut här i Atlanten är Madeiras västligaste spets. Den pekar rakt åt Amerika dit 
    många madeirabor emigrerade för att söka lyckan samtidigt som nordborna också
    gjorde det i början av 1900-talet 
    Det är ca 300 meter rakt ner till havet på bilden. 
    En stenmur gör att man känner sig trygg. Men visst är utsikten hisnande vacker? 


    Atlanten "gungar" sig in mot klipporna. Så mäktigt att se/uppleva


 
   Amerika nästa! Klicka på bilderna så blir de större


                       Det är bedårande vackert och mycket mäktigt i mina ögon allt detta. Storslaget.


    Farol, fyren. Till höger i bild står det en Uffe och bakom honom syns en lyftkran. ( Lyftkranar har 
    blivit mitt tillfälliga öde. Det känns nästan som att de förföljer mig men som läget nu var så var
    lyftkranen på plats innan jag var det så...) 
    Fyren öppnades  den 5 juni 1922 så i år blev den alltså 100 år. 
    Tornet är 14 meter högt, vilket betyder att fyrens fokus ligger på 312 meters höjd.
    Fyren fick elektricitet så sent som år 1989 och tio år senare, 1999, klassades den som ett lokalt
    värdefullt kulturellt arv för regionen.  

Som ni ser så är en del av den stora byggboomen på Madeira förankrad även i de här trakterna.
Miradourun, utsiktplatsen ska byggas om och ett glasgolv är planerat, förutom ett café och lite annat smått och gott för alla besökare. 



    En rundel med strelitzior möter en när man kommer dit genom den korta tunneln. 


    På fyrhuset finns denna vackra skylt.
    " Minnesplakett för etthundra årsminnet av att verksamheten inleddes i Farol da Ponta do Pargo."


När vi var där blommade Aloés, Babosas, Foquetes de Natal, ett kärt barn med många namn. Aloe, brukar vi säga rätt och slätt. Det latinska namnet är Aloé arborescens Mill. Personligen brukar vi kalla den till "vår julgran", för vi hade en sådan till julgran under flera år när vi bodde på Åland. Vi har en på gång här också, hemma hos oss. I år är den en liten julgran men den blir större och större :) 
 






Givetvis så finns det en katt som äger stället, precis så där som det alltid finns.
 Alla som kom dit var nog välkomna men den visste sin plats, lita på det.


    I papegojblommorna surrade det av humlor.  På Madeira benämns den som Estrelicia 
    eller Ave do Paraiso. På latin är namnet Strelitzia reginae Alt.

Vi lämnade Farol och for till den lilla staden Ponta do Pargo för att hitta en plats för att inta lite energi av något slag.








Vi stannade till vid Restaurante O Forno, där vi har varit tidigare och för att vi visste att de har god mat 
Vi var inte hungriga i egentlig mening men lite sugna på  någonting i alla fall. Det vi valde blev 
ett par olika starters. 



Uffe och René valde calamatis med aioli och Elsiebritth och jag valde en rätt som jag har glömt bort namnet på men olika ostar och korvskivor, oliver, fikonmarmelad, fikon, grönsaker,  torrt bröd fick vi på våra tallrikar. Vi var alla supernöjda.   




Till det drack vi varsitt glas kall Coral-öl. Elsiebritth och René bjöd på sig själva. Jag har lov att visa dem för er som tittar in. De är verkligen goda grannar med betoning på GODA i alla bemärkelser. Vi har haft mycket roligt ihop redan och hoppas på ännu mera roligt i framtiden också. 
Borddukarna ja, jag vet, de ser ut som flanellskjortor. Rätt så kul eller hur? 


För att ni ska slippa scrolla uppåt till första bilden/kartan igen så lägger jag in den på nytt bara för att visa vägen vi tog hemåt.  René körde oss tryggt vidare till Achadas da Cruz i snabba ryck och därifrån tog han till höger och upp över bergen för att vi skulle få se på utsikt som heter duga. 



Men tji fick vi. Vi körde med andra ord rakt in i dimman. 
Utsikten får jag ta en annan gång någon gång. Så småningom "landade vi i Ribeira Brava igen där vi tog en kopp kaffe var och sen åkte vi hemåt via Shopping Madeira med fulla matkassar. 
En fin dag fick vi tillsammans! 
 







Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira








Kommentarer

Mycket mäktiga vyer! Den där dimman hindrade vyer för oss också när vi körde upp i bergen, då 2016... Hoppas vi får se fina vyer 2023 :) Underbart med grannar som tar med er på utflykter och dessutom lånar ut sitt bagageutrymme för att lasta in matkassar!
Lisbet sa…
Tack för att jag fick nosa på er dag! Verkligen hisnande utsikt, kände mig svimfärdig :) Oj, dessa lyftkranar!
Nu måste jag ta igen mig lite, fattade för en stund sedan att det är måndag, trodde att det är fredag.
kram
Anna i Portugal,

ja, här finns det mäktiga vyer om inte dimman ställer till det. Vi får hoppas på att det är dimfritt när ni kommer hit.
Ja, det är underbart. Vi har dessutom roligt när vi drar iväg på våra äventyr också när vi handlar. Så skönt att kunna få hem tyngre varor till grinden än att kånka dem i ryggsäckarna genom stan. Det fungerar det också men det är skönare att få hem det tunga med bil. Utan minsta tvekan.
Lisbet,

det är inte helt lätt att hålla ordning på dagarna. Hoppas att du trodde att det var fredagen som hade gått och inte den som är på kommande ;)
Ha det finfint!
kram
LillaSyster sa…
Tack för helt magiska bilder =)
Klart att det fanns en katt som ägde stället ♡
Goda grannar är guldvärt. Ha en bra måndag.
Bloggblad sa…
Vilket fantastiskt landskap!!! Så roligt att få vara med utan ansträngning och se allt det vackra.
LillaSyster,

givetvis, katten äger stället precis så där som katter äger.
Jodå, goda grannar är guld värda!
Tack detsamma!
Bloggblad,

ja, det är fantastiskt där ute på västra spetsen av Madeira. Lite speciellt, lite kargt och mycket vackert.
Kul att du kom med Marianne!
Märtha sa…
Åh, jag kommer ihåg... Vi körde VE4, de nyaste vägsträckorna, tillräckligt hisnande på många sätt. Sen motsols längs kusten. Kurva på kurva, minns inte var vi stannade, dock inte på Ponta do Pargo... Den östligare delen väntar, enligt principen "du hinner inte med allt, det du hinner med är alldeles tillräckligt". Eller något ditåt. Frost senaste natt, nu +4,7, varmare har det inte varit idag. Huvudet fullt av skriverier... Sköt om er!
fina vyer, ibland får man väl ta motorvägen för att komma nånstans
Härliga minnen kommer fram då man ser kartan Porto Moniz tror jag vi var till då på den tiden . Så synd med dimman men det blir väl nya upptåg ,kramen från ett dimmigt Österbotten !
Tove sa…
Här fick jag lite av allt, jag menar mycket svindel för att det är så högt och för att det är svindlande vackert. Gunga med Atlanten nästan gjorde jag också:-) Bilden med humlan där blir min favorit hur som.
Flanellskjorteduken gillas och är kul!
Så roligt med goda vänner som bjuder på sig själv och en biltur därtill. Samt att ha dem i sin krets :-)
En kall öl och god mat hör till!
Kram
Märtha,

kul! :)
Här hinner man absolut inte med allt. Um pouco por cada dia, lite lite för varje dag.
+ 4,7 grader är rätt skönt, tycker jag som vet att jag kommer att sakna vintern i år igen.:) Men vet att jag får den till livs via alla bloggvänner där den finns.
Släpp ut lite skriverier nu, så inte huvudet spricker!
Sköt om er också Märtha!
Hanneles bokparadis,

exakt så är det. Finns motorvägarna så kan man ta dem till de små och mindre vägarna.
Nette,

helt säkert blir det klarare väder igen däruppe bland molnen.
Ni var troligen till Porto Moniz, nästan säkert.
Ha det bra i din dimma, var rädd om dig och stor kram!
Tove,

Tack; jag gillar humlan jag också. Ibland får man till det.
Visst är det så. Goda relationer spelar stor roll.

Kram
BP sa…
En härlig utflykt, bortsett från hemresan i dimman. Kul att du visade den spännande kustvägen med sin enastående dramatiska bergslandskap. Minns att vi också gjorde en "loop" VE3 och VE7 upp, VE 4 ned. Vi åkte till Porto Moniz. Också en ort ni måste besöka om ni inte redan gjort det. Den orten är snudd på surrealistisk tycker jag.
Perfekt med grannar som har bil och bjuder in er att följa med. Schysst och roligt för alla inblandade.
BP,

ja, det blev en riktigt trevlig utflykt. Även i dimman var det trevligt :)
Vi har varit till Porto Moniz många gånger redan, senast i slutet av april som jag skrev om så här: https://pettasblogg.blogspot.com/2022/04/pa-vift-till-porto-moniz.html. Du har rätt, orten är snudd på surrealistisk.
Goda grannar är guld värda.
Ditte sa…
En fantastisk dag på alla sätt! Stort tack för att du tar oss läsare med. Älskar utsikten här uppe på höjden ut över Atlanten. Att se Atlanten gunga sig in är så spektakulärt.
Och så fint att dessa goda grannar bjöd med er. Minns inläggen från levada Pedrigal.
Intressant med fyren och fyrar överlag intresserar mig. Ofta har de sin historia att berätta.
Trevligt med några pauser så en hinner ta in allt det vackra.
Dimman kom överraskande men kan vara vacker även den-
Kram
Ditte,

ja, det blev en riktigt fin dag.
Tack för att du kom med!
Utsikten är magnifik.
Fyren lär vara öppen vissa timmar, något som vi missade helt tyvärr, men kanske den var stängd just då när de håller på att renovera överallt runt omkring den. Men det kommer flera tillfällen.
Dimman var vacker, jag skulle gärna ha stannat till en stund och tagit bilder. Det fanns många vackra bilder däruppe som blev lämnade kvar :)
Kram
Annika sa…
Det var ju där du stod och vinkade till mig :-D
Nej men bilderna är ren magi!
STUPEN!! HJÄLP!! Skönheten så oändligt vacker. Är det serpentinvägar? Misstänker det. HOPPAS verkligen att det är ordentliga murar. Jag känner liksom hur det ilar i mina ben.
MEN åååå vad jag skulle vilja se det ni såg. Ser helt otroligt ut!!!

Skönt att komma ut med bil ibland också, till andra platser. Härligt att ni kan hänga med goda vänner på utflyker ibland.

Älskar fyrar! Det är något alldeles särskilt med dem.

NU ska jag titta på bilderna igen.

KRAMAR!!!
Annika,

just det, det var jag som vinkade och hade mig! :)
Det är magiskt vackert där vid fyren.
Dit är det inte serpentinvägar, allt ligger vid kusten som just där är 300 meter hög. Serpentinvägarna drar iväg mot höjderna däremot.

Det går att komma dit utan bil men det tar så lång tid och är bökigt så vi är väldigt glada för att grannarna med bil är lika som vi och vill se ön från olika vinklar och vrår.

KRAMAR!
Gunnel sa…
O, så vackra bilder du visar. Jag minns levadainläggen med alla fantastiska bilder. Utsikten där högt uppe är makalös, men jag har mycket svårt för höjder, så jag hade nog aldrig gått fram till kanten. Nu kändes det säkrare för även om jag var nära så var jag inte det. Låter det rimligt? Härligt med goda grannar som man trivs med. Ha det gott.
Gunnel,

tack!
Utsikten är makalös men jag förstår dig väl. Har man svårt för höga höjder så ska man hålla sig lite längre ner, absolut.
Jadå, det låter väldigt rimligt :)
Goda grannar är guld värda.
Ha detsamma du med!
Paula sa…
Ojsan så vackert, man tänker inte alltid på hur fint det är där ni bor,man ser mer lyftkranar och lyxiga kryssningsfartyg...hihi-
Första fotot med fallhöjden som heter duga påminde mig om utsikten vid kusten i södra Oregon och norra Kalifornien. Inga sälar eller valrossar som bebor kustklipporna?
En mycket trevlig dagstur fick ni, härligt med vänner man kan få lift med. Undrar just vad ni hade med er från shoppingturen, jag skulle tycka det var kul om du ibland presenterade frukt- och grönsaker som odlas på Madeira.
Kram från pörtet
Paula,

haha, det finns lite annat här också! ;)
Det finns sälar här men de ligger inte här på kusten utan längre ut bland öarna i havet. Munksälen finns.
Valrossar har jag aldrig hört att skulle finnas här men däremot så kan man få se delfiner, valar och ibland också späckhuggare.
Vi fick en trevlig dagstur, helt rätt.
Jag har visat en hel del frukter på bloggen redan men det börjar bli rätt längesedan så en repris kanske kunde vara på sin plats. Tack för tipset. Däremot är det inte längesen jag skrev om pepinelan, chuchun.
Kram från gränden

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande