Pedregal/ levada, del 2
Jag fortsätter att berätta om vår vandring som började i byn Pedregal i Ponta do Pargo. Det här landskapet var annorlunda, öppnare och mera "kulligt". Visst leder de flesta levador genom kuperade terränger men det här var snudd på lite "danskt"...lite "dynigt" om jag får göra en lite fåfäng jämförelse.
Jag fick en känsla av Danmark helt plötsligt och flög iväg i mina minnens vinklar och vrår till Lejre utanför Roskilde med järnåldersgravar etc.
Att höjdskillnaderna var av ett helt annat slag är en annan femma med tanke på Danmark ;) och här finns inte en endaste liten järnåldersgrav. Hjärnan spelar en lite spratt ibland
Den första delen av vandringen finns att läsa HÄR
Det såg nästan ut så som här ovan, hela levadan igenom,
men jag tycker att det var en skön,vacker och lummig grönska som omgav oss.
Örnbräken, vinrankor, björnbär, gräs av olika slag, hortensia, Afrikas blå och vita lilja etc.
kantade vår väg plus höga träd där det fanns träd.
Där nere gick vi för en stund sedan....
Ponte betyder udde . Ponta do Pargo är Madeiras allra västligaste spets. Den pekar rakt åt Amerika, dit många madeirabor emigrerade för ett hundratal år sedan för att söka lyckan.
Vi gick längs med deras toppar, det sluttade ordentligt på andra sidan av örnbräkenbeståndet.
Eukalyptus är ett fint träd men mycket innovativt* och tränger dess värre bort andra träd
Det finns mycket att skriva om just den biten så jag tar det i ett alldeles eget inlägg längre fram.
* En liten uppdatering: givetvis ska det vara invasivt och inte innovativt ;).
Tryckfelsnisse har varit framme. Fast lite kul kanske det kan bli med innovativa eukalyptusträd också.
det var snudd på magiskt att få se någonting sådant på Madeira.
På håll såg det ut som björkar men det är det inte utan torra träd av någon helt annan sort. Vi var för långt borta för att jag säkert kan säga vad det var för träd men visst fick jag lite hemlandskänsla...
Är det Povel Ramel som sjunger om att kyssa varje björk? Ibland suger det till lite extra men det försvinner snabbt igen. Det är här jag bor nu och ingen annanstans.
Ni ser, levada-vägen såg likadan ut i stort sett var än vi gick fram. Tryggt och bra att vandra var det. Och vädret var helt på vår sida, vi stannade till bara för att se på någonting som fångade vårt intresse och för att dricka oss otörstiga och prata en stund
En ny dal och vi rundar just kullen där uppe till höger....
Där fick vi se Ponta do Pargo och en tall som tycktes stå där och njuta av utsikten
På lite längre håll såg det ut så här. Där står den i ensamt majestät och ser ut över havet.
Jag har glömt bort att berätta att vi hade vinrankor slingrandes runt fötterna i stort sett hela vägen där vi vandrade. Men ingen druva syntes till
Hortensiorna hade en ljuvlig blå färg. Vi pratade om att kanske ta hem någon planta med oss för trädgårdslandet eller blomkrukan men insåg samtidigt att den troligen skulle ändra färg den sköna, så hortensiorna fick vara i fred. Vi går dit och beundrar dem istället.
Man kan ju inte ha alla skönheter samlade i en liten, liten blomsterbädd.
Vi har ju "bäddar" hur många som helst runt omkring oss ute i naturen.
"Nej men titta en söt och död mus", sade E. Men det var ingen mus, det var en ung råtta.
" Men den är söt ändå". :)
Varför tänkte jag på Skyltsöndag och BP helt plötsligt?
Det finns skyltar överallt ...
Ribeira da Vaca betyder ungefär kossans ström/flod. Vaca är ko och just där vi gick hade E. och P.
träffat på en ko tidigare. Den här dagen såg vi inte någon ko på den platsen.
Däremot såg vi vita afrikanska liljor...
Om man översätter Lombada Velha ( DeepL) så blir det ett gammalt farthinder.
Jag fick förstås roligt och tänkte på mig själv ett tag...😉
Hur kunde de veta att jag var där på levadan ?
Tittar jag i Dicionârio betyder det en gammal bergsrygg.
Troligen är det så det ska vara men en liten stund fick jag skratta gott.
Språk är roligt...
Nja, det var en gång men knappast nu längre. Skylten finns kvar i alla fall
Här avslutar jag Pedregal-levadan för idag.
Imorgon kommer den sista delen.
Häng med om ni känner för det!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Kram
Tack för del två.
Kram, Bosse
ja, här finns det gott om vandringsleder, den ena mera fantastisk än den andra. Den här levadan mötte vi inte många andra på heller, rätt så skönt att få vara fyra ensamma i alltet ibland.
Kram
ja, verkligen. Ett helt annorlunda landskap öppnade sig för oss än vad vi är vana med.
Eukalyptysträden är brandfarliga och vid brand klarar de sig, därför står de kvar när allt annat har brunnit ned. Jag känner inte till tillräckligt mycket om varför man inte tar bort eukalyptusträden här, ska läsa på och ta reda på mera innan jag skriver mitt inlägg om lagerskogen Laurisilva och eukalyptusträden. Ett problem är det i alla fall, det känner jag till men jag vill ha mera kött på benen innan jag skriver mera om det här som faktiskt intresserar mig mycket. Återkommer helt säkert i ämnet :)
jag kan förstå det. Och bra är det om man ska gå där också :)
Du förstår säkert varför jag tänkte på Danmark, mjuka gröna kullar, låt så vara mycket högre här än där. Danmark är en kärlek för mig också. Skulle kunna bo där.
Språket är knepigt, vi försöker och försöker och kan lite grann men så blir allt omkullkastat när de alla pratar sina olika dialekter och så förstår vi inte ett jota igen. Men lite mera förstår jag för varje dag, om det så bara är en liten stavelse.
Jag bad den sätta sig ner på svenska, så den kanske kom från Sverige, fjärilen? ;)
Kram Karin
Kram
jag känner inte till om man har filmat någon äventyrsfilm här, det måste erkännas. Tror inte det men vad vet jag?
Drygt en mil vandrade vi när vi kom tillbaka till bilen igen.
Kram
Bilden av fjärilen där satt ju som en "smäck" minst sagt, fint fotat åter igen.
Ha det jättefint nu. :)
ja, vyerna är underbara !:) Tack!
Fjäriln var väldigt lydig, satte sig ner precis som jag ville att den skulle göra.
Ha detsamma du med!
Ha det gott!
Kram
ja, en väldig grönska var vi med om. Mitt i spenaten.
Råttan ja, hahaha...
Ha det gott du med!
Kram
Vi gjorde ju en utflykt och gick en bit på Levadn och åkte buss och fick se Nunnornas dal från bussfönstret.
Oerhört vackert grönskande på Madeira, det kommer jag ihåg, men platserna har jag glömt.
Många kramar!
Tack för det! :)
Det hör till att turister får se Nunnornas dal och gå en bit på levada, någonstans. Det är väldigt vackert och grönt här. Inte för ro skull som man kallar det den gröna ön.
Många kramar till dig också Gerd!
Att allt är då grönt i Madeira beror ju mycket på att det ändå regnar ofta och mycket på ön. Grönskan är verkligen intensiv, det har du rätt i.
Inte visste jag att eukalyptusträd är invasiva, trodde bara blommor och plantor hade denna egenskap. Så mycket man lär sig i Blogglandia:-)
nu måste jag skratta åt mig själv och mina innovativa eukalyptusträd. Ser nu att jag har skrivit helt åt skogen, givetvis ska det stå invasiva, så nu ska jag uppdatera. Tack BP!
Här är det ett mikroklimat så mycket är grönt och skönt förutom på udden mot Afrikahållet. Där råder det ökenklimat.
Beroendeframkallande har skyltarna blivit. Om du visste så ofta jag tänker på dig ;). Knappast bara jag utan vi är säkert många skyltare som gör det.
jag tänkte invasiv och skrev innovativ, en viss skillnad.:) Ibland blir det lite mera kul än ibland. Jag är tacksam för att du skrev invasiv i din kommentar, då såg jag ju själv vad jag hade skrivit. Givetvis så gör vi fel alla av oss; jag har inte något som helst emot att bli uppmärksammad på direkta grodor, men exakt små saker, det spelar ingen som helst roll. Man förstår ändå vad som menas. Tack i alla fall BP! <3
En fantastisk vandring och väldigt vakcra bilder från detta otroligt vackra, gröna och varierade landskap.
Hänger i morgon med på sista delen.
Kram och stort tack
bloggen finns kvar här med sina inlägg. Ingen som helst brådska behöver du göra för att komma med på vår vandring men roligt att du kom med förstås redan nu. Jag vet ju att hettan i Spanien inte är den mest bloggvänliga just nu.
Tack och välkommen med på sista delen.
Kram !