Dansa, dansa.....
Men vad hände där på scenen i parken? Barn drar alltid mina blickar till sig. Så roligt de tycktes ha, vad var på gång ? Jag satte mig ner på en parkbänk för att se vad som skulle ske.
I periferin runt den stora scenen fanns det andra som tydligen också hörde till, vackert uppklädda
Det kom flera vackert uppklädda till scenen i en jämn ström, kramade varandra, pratade och tycktes ha det bra tillsammans. Vid det här laget hade jag insett att det var ukrainska kvinnor och barn som intog scenen, inte för att göra en föreställning, utan för att träna dans tillsammans med kvinnan helt i rött, som ledare. Jag gissar att det var så, för jag såg aldrig att de uppförde ett färdigt dansstycke
De var så vackra, alla! Jag hade ingen betänklighet på att jag tog bilder av dem, vi var många runt scenen som gjorde det och de bara log glatt om man fick ögonkontakt. Vi bjuder på oss, varsågoda! Dessutom befann de sig på en offentlig scen mitt i Funchal.
Det gick inte att ta miste på vilket hemland de har. Jodå, jag vet, det kunde vara Sverige men inte den här gången. Nu lever många ukrainare här i exil, med hjälp av landets regering och EU. I Stadsparken finns en bra scen som är tillgänglig för alla att använda sig av.
Kvinnan i rött dansade med alla, lärde ut steg och rörelser
Det fanns inte några män med i sammanhanget, bara unga pojkar. Jag visste var jag hade min Uffe, jag visste att han var i goda händer och fick sitt ena öga opererat för att inte bli blind på det. Jag undrade om kvinnorna på scenen visste var deras män var, lever de, lever de inte, hur har de det? En helt annan känsla måste de ha haft än vad jag hade.
Jag kände stor tacksamhet men också en viss förtvivlan över hur de måste känna det. Men ändå stod de där med en stolthet och storhet som gjorde mig tårögd. Livet går vidare, livet fortsätter hur än det är i deras hemland. De var inte knäckta, de var styrkta av att vara tillsammans och dansa sitt lands danser
De yngre förmågorna var precis så där som barn ska vara, uppspelta, busiga och fulla av hyss. De skulle lära sig att dansa tillsammans med sina mammor och andra kvinnor och barn.
Så sirligt och vackert. Kvinnan i rött var helt klart ett proffs, en dansös, som lärde sina landskvinnor med barn att dansa som det ska dansas
Kvinnan i rött var sträng i sina order. De fick göra om och göra om. Den lilla tösen här ovan satte sig inte på tvären, hon deltog aktivt och glatt, men det fanns någon med tårar rinnande över kinderna och som trotsigt nekade att ta ett danssteg till men det enda som hände var att hon istället blev buren runt i dansens virvlar.
Här ger man inte upp! Dansa, dansa...
Från paddan i ledarens hand strömmade musik ut som man slutligen dansade till, åtminstone de vuxnare deltagarna gjorde det. Flera av barnen tycktes ha rymt. 😉
De fick spontanapplåder av oss som fanns runt omkring dem, tacksamma för att vi hade haft möjlighet att delta som publik. De såg något förvånade ut, det var ju bara en träning men de bugade och neg.
Själv vaknade jag till av att en ödla bet mig i min ena lilltå. Jag måste ha sett för dråplig ut där jag plötsligt framstod som en fällkniv eller så med fötterna rakt upp i luften hörandes mitt eget gapskratt. Samt några andras som hade sett mig. Jag hade känt att de, ödlorna, sprang av och an över mina fötter men jag var så uppslukad av dansen på scenen så jag vaknade till först när den här lilla gynnaren bet mig. Den var på hugget tycktes det som. Nej, det gjorde inte alls ont...Jag undrar om den ville ha glass?
Jag gick till La Vie och sedan vidare till Uffe som var nyopererad. Några timmar senare tog vi taxi hem. Allt har gått bra, nu väntar bara ett par veckors rehabilitering.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.
De två danscitat-fotona har jag "lånat" från Internet
Kommentarer
Vilka fina bilder du lägger upp från den ukrainska danslektionen. Ukrainska kvinnor är stolta människor och bara väntar på att kunna återvända till sitt hemland, där förhoppningsvis deras män har överlevt ett krig som pågått sedan den 24 februari i år.
Under tiden "i exil" tränar man folkdans. Tycker det är helt underbart!
Än en gång - tusen tack:-)
egentligen var vi aldrig oroliga men det är nog ändå när allt är över som man kan andas ut och läkaren själv ser nöjd och glad ut, vilket han gjorde igår när Uffe var på efterkontroll.
Tack! Det var det som slog mig så starkt, deras stolthet som bara lyste om dem. Det var fint att få vara med om den stunden som detta varade.
De håller igång på olika sätt, tränar folkdans, håller marknadsstånd nu och då med egenproducerade hantverk, vykort etc. för att understöda ukrainska barn i hemlandet. Givetvis är jag där och handlar om jag ska handla något. Mitt eget barnbarn Wilhelm var något förundrad när han fyllde år i slutet av juni när han fick ett kort med en traktor på som drar en stridsvagn över ett sädesfält ;). Det är underbart med denna kvinnokraft!
Tack! <3
Vi är lättade över att operationen är över och att allt har gått som beräknat. Givetvis är det som du skriver Anna. Vi har alla våra orosmoln nu och då.
så bra att du fick lite tårtbitshjälp av min kunskap. Lycka till med ogräset, det kan vara hur vackert som helst det också även om man kanske inte vill ha dem i planteringar. Opiumvallmo ja men det andra nej!
Så roligt att du delar med dig av denna fantastiska dansglädje.Jätteroligt att via dig få ta del av detta. (Nåja, alla små var inte lika entusiastiska) Vilken tur du hade som fick ta del av denna "föreställning".
Jättefina bilder och så många detaljer du fångat .
Krig är grymt och hoppas och önskar att männen ska komma helskinnade tillbaka. Men om det vet en inget.
Kram
ja, det är skönt att operationen är över och att vardagen så småningom går i sin gilla lunk. Nu är det rehabilitering som gäller och medicinering innan Uffe kan se på sitt vänstra öga igen, men det lär vara helt normalt och som det ska vara efter ett par dagar. Om en vecka ser han bättre.
Jag blev glad att få se de här dansande ukrainarna.
Även om de såg glada ut så kändes ändå sorgen i luften. Sorgen lyste i ansiktet hos några av dem, jag ville inte ta bilder av just de personerna. Jag tror inte att alla män kommer tillbaka. Må kriget snart ta ett slut. Det är så grymt att det inte finns ord för det.
Kram
Ha det fortsatt gott!
Kram
ja, det är skönt att allt detta är över och att rehabiliteringen snart är det också. Ett par veckor går snabbt.
Ja, det var så fint att få uppleva deras dansövningar. Så vackert också.
Den var liten den där lilla ödlan men faktiskt så gjorde den en ansats och ville smaka på tån en gång till men se det gick inte för sig. Jag viftade på tårna för att skrämma den. Lite kul är också kul.
Ha detsamma!
Kram
Härliga bilder, fantastiska kläder! Bail, baila, baila!
Fint dokumenterat. Ha en bra onsdag!
Ett bett från en ödla hoppas jag att jag slipper men det så klart, om det inte gjorde ont så vore det kanske inte så farligt ändå. ;)
Ha en jättefin kväll nu.
Ja, visst är det så och att bli opererad inne i ögat...sys osv. Men det gick bra.
Bail, baila, baila :) tänk att du tänkte på den låten!
det trodde inte jag heller. Närgångna är de där i parken men inte att de skulle bitas. Den trodde säkert att det var något gott att äta. Det kändes men gjorde inte alls ont. Normalt brukar de vara rätt skygga men i Stadsparken blir de säkert matade, jag har matat dem själv med glass ett par gånger, så de tror säkert att det hör till att de ska få något. Lilltån såg säkert god ut;)
Tack! Ha detsamma du med!
Det går inte att komma ifrån oron, även om man vet att de bästa opererar så det är skönt när det är över.
Det var lite speciellt att bli biten/påsmakad av en liten ödla. Det kändes men gjorde inte ont alls.
Ha detsamma du med!
Ha det gott!
Kram
ja, jag upptäckte det idag. Drygt hundra ukrainare har paraderat med flaggor och liknande, uppträtt och firat sin självständighetsdag på olika sätt. Det var nog därför de tränade dansa :)
Ha detsamma!
Kram
ja, så blir det emellanåt, man ska ha tid för bloggen och den får man lägga åt sidan när annat måste prioriteras.
Tack!
Vi märkte inget av självständighetsfirandet men däremot läste jag om det i Noticias PT och då förstod jag varför det tränades särskilt på söndagen. Ukrainarna här på ön samlades och gick i parad, festklädda och inte festklädda, längs Strandpromenaden via avenida Arriaga upp till Stadsparken där scenen finns. De hade banderoller, plakat osv med sig förstås. Desto mera stod det inte men de var över hundra personer.
Vi håller oss hemma just nu, jag gör mina små avvikelser för att handla färskt men Uffe behöver vara stilla och dessutom tar det tid innan han ser så bra på vänster ögat att han kan gå mera obehindrat. Jag är droppsköterska just nu. 18 droppar i ögat varje dag. :)
Sköter om honom efter bästa förmåga. En liten ögonoperation tar på trots allt. Inte för min del men för hans del.
Allt gott önskas!
Vilket fint inlägg om de dansande ukrainarna! Troligen övade de inför sin nationaldag, den 25:e, som firades runt om i världen, men inte i Ukraina, där det var utegångsförbud på många ställen. Ofattbart att detta krig får fortgå!
Den lilla ödlan tyckte nog att din tå var alldeles oemotståndlig, så att den bara måste försöka ta en liten smakbit!
ja, det är verkligen skönt att han har den operationen över. Han har väntat länge men nu är det gjort! De är otroligt skickliga och den operationsläkare som Uffe har haft gillar vi skarpt. Den killen brinner för sitt yrke. Lite jobbigt är det nu efteråt förstås. Ett operativt ingrepp är ett operativt ingrepp men snart ska den biten vara ur världen den också. Läkaren var jättenöjd med operationen på efterkontroll nr 1.
Tack. Det är otroligt att kriget bara fortsätter, det är ofattbart och oerhört ruggigt. Arma alla som dras med in i det här eländets elände. Putin till solen ! Där får han varmt och skönt!
Jag gissar att den trodde att det var en liten prinskorv eller så, den försökte ju flera gånger att ta sig an min lilltå men det gick ju förstås inte.
exactamente! 24 augusti var det! :)
Barnen ser för gulliga ut ;). Kul att få vara med på genrepet. Jag skulle nog ha tyckt det varit läskigt med ödlan men man vänjer sig nog när man bor där det kryllar av dom. Den är ju rätt söt ;)
Du skrev det så roligt ;)
Ha nu en skön torsdag
Kram!
tack, ja, det är guld värt, utan minsta tvekan.
Barn är också guldet i vår värld. Så länge de är barn och härligt oförstörda.
Jag är inte särskilt rädd för kryp och liknande, hajade förstås till när något bet mig i lilltån. Det är många sorter med många ben och utan ben som har krupit eller ålat över mig. Jag är glad att jag inte får nippran av dem men visst reagerar jag när det händer något oväntat som ett bett av en ödla i lilltån. Det kändes bara, inte desto mera än så. De har ju inte tänder.
Jag har ju alltid velat ta i en ödla bara för att känna hur den känns. Nu har jag plötsligt fått göra det med råge. I Stadsparken i Funchal är de oskygga, lite väl till och med. Vi kollar alltid våra väskor och ryggsäckar innan vi går därifrån. Vi behöver inte flera ödlor här hemma, det finns tillräckligt av dem ändå :)
Tack igen Malin och ha en skön torsdag du med!
Kram!
Jag blev mycket berörd av dina fina foton. Ukrainas öde är så nära vår egen värld, och så många familjer splittras av kriget. Så bra att de flesta länder i EU tar emot flyktingar så vi fördelar omhändertagandet. Ärligt så trodde jag inte från första början att kriget skulle bli så här utdraget, nu verkar det ju bara mala på, och ingen ände på eländet syns. Vi har ju val om ett par veckor så här i Sverige har ukrainarnas öde fallit om inte i glömska så fått mindre rubriker. Ha det gott med konvalescenten! Kram
ja, det är det bästa, att operationen är över och att allt är som det ska så småningom när rehabilitering är över.
Tack Paula, ukrainarnas öde berör.
Vem kunde ana att denna galenskap skulle pågå så länge som det har gjort tillsvidare, nu i ett halvt år. Må det snart ta en ände, en bra ände.
Ha det gott du med!
Kram