En liten rapport från ankdammen
Det är ett tag sedan jag uppdaterade er om ankungarna. Vi har gått förbi dem med jämna mellanrum, checkat läget och sett att allting är precis som det ska vara. De växer och de mår bra. Idag tog jag kameran med för att visa i bild att allt är bra med de små, som inte alls är små längre...
Även om de inte är små längre så trivs de bäst med att vara nära varandra när det ska sovas...
tog sig vatten över huvudet då vi såg den...
Självklart så räknar vi in dem så vi säkert vet att allt är i sin ordning
Allt är så bra det kan vara med de fem ankungarna...
Efter den inspektionen bestämde vi oss för att köpa varsin glass och bara vara ett tag när vi ändå var i Stadsparken, där ankdammen finns. Vi satte oss ner på en stenbänk i halvskugga och började gotta i oss av den goda glassen när jag plötsligt kände att jag hade fått sällskap. Någon sprang av och an över mina bara lår. Någon som var ganska kall. Tyvärr kunde jag inte ta bild av den, ödlan, som fick för sig att den också ville ha glass. Jag hade kameran i ryggsäcken och en glass i handen...
"Men titta Uffe, jag har en ödla i famnen!"
Sen fick den se att Uffe också hade en glass och sprang över till honom, klättrade upp för hans rygg och ryggsäck, satte sig bakom hans högra öra och spände ögonen i glassen han hade i handen framför sig.
Men se, den gubben gick inte. Uffe älskar glass och delar den inte med någon annan, allra minst en liten ödla. Så han viftade ner den lilla fyrbentingen med en huvudskakning så den ramlade ner på bänken.
Då hade jag lyckats prångla ut kameran ur ryggsäcken.
Vi döpte ödlan per omgående till Harry, varför får ni själva räkna ut .
Ni kan inte?
Okej då; ni har väl sett Mord i paradiset? Där finns en Harry...
Uppriktigt sagt har jag aldrig varit med om ödlor som äter glass tidigare men någon gång ska vara den första...
Glassen tog slut i ett nafs, jag lade dit mera och vips så var den dutten också borta, så där bara...
Jag har alltid haft lätt för att dela med mig av det jag har till andra så ....
Nu kom det flera stycken Harry, som hjälptes åt att äta av det goda som livet plötsligt bjöd dem på
"Hör du, glassen är slut, nu finns det bara choklad kvar i struten"!
"Duger det inte så", sade jag, steg upp och slängde glasspappret i en sopbehållare nära oss.
När jag kom tillbaka, lade jag kameran tillbaka i ryggsäcken.
Typiskt nog, för just då kom en bamsestor Harry och skrämde iväg de små Harrysarna,
tog struten och försvann över bänkkanten.
Nå, nu vet jag att det finns flera stycken Harry i Stadsparken som gillar glass.
Kanske det blir en Harry-rapport också i fortsättningen ;)
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Men vilka fina ödlor! Jag misstänker att det kommer fler ödlerapporter framöver. Och att ert glasskonto kommer att öka märkbart!
Japp, Mord i paradiset och Harry känner jag absolut till. Å "din" Harry var ju också grön, fast mörkare grön än den i serien.
Bra att åtminstone du delade med dig av struten;-)
ja, det känns fint att de alla fem har klarat sig så bra så här länge.
Ja, ödlorna är jättefina. Jag förmodar att det bli ödlerapport framöver. Glasskontot må öka! :)
vi får hoppas på att David A, skulle vara stolt. Tack för de snälla orden.
Jodå, jag delar med mig när det gäller ödlor :)
Ödlorna var en trevlig bekantskap och att de var så nyfikna och gillar glass var ju en överraskning! Jo, jag har sett Mord i paradiset men mindes inte att ödlan hette Harry. Nyheten om att det fanns glass verkade sprida sig snabbt när det dök upp fler och sista bilden är härlig med ödlan som tittar in i kameran.
Det där är ju rätt typiskt, att när man packat ner kameran så dyker ett nytt och intressant motiv upp som man missar.
Hoppas din kamera är framme nästa gång ni får besök av ödlorna, så vi får se den stora också.
Och sedan fick ni nya bekantskaper av ett par "Harrys". Kul! Generöst av er att dela med er av glassen. Men den blev säkert uppskattad.Och att stora Harry dök upp var kanske inte så lyckat men som så ofta gäller ju "störst först".
Väldigt fin dokumentation! Bra gjort att få ödlan/ödlorna med på bild.
Varm kram
tack! Jadå, de verkar ha det riktigt bra de små liven. Tillsvidare så är de fortfarande småttingar men snart så...
Vi träffar ödlor varje dag och jag har aldrig varit med om att de har varit så oskygga som i Stadsparken. Troligen är de vana med att folk matar dem.
Ja, det är tyvärr vanligt att "bilden" dyker upp när man har lagt undan kameran och sen är det för sent. Det där känner vi nog alla till på ett eller annat sätt.
ja, det känns riktigt bra att se att de alla har överlevt och att de lever så bra.
Jag gillar ödlor jag också, men jag har aldrig varit med om att de är så oskygga som de här tycktes vara. Det är första gången det händer mig och oss. Men att den ville ha glass gick inte att ta miste på. Den stirrade på våra strutar, hahaha..
Helt oblygt så klättrade den på både Uffe och mig. Lyckliga var vi förstås...
De är Stadsparksödlor och folk matar dem säkert.
De förväntar sig helt säkert att få en del av kakan.
Jodå, det blir flera turer dit för glassätning, lita på det.
tack själv! :)
Ja, nu har vi nya favoriter, en hel hop med Harrysar.
Det var helt klart så att den stora Harry eller Harriet var boss i sällskapet. Först tar först.
kram
Ankorna, tycker de ser aningen tilltufsade ut, men det kan bero på att de inte hade hunnit fixa frisyren efter badet...
Kram från pörtet
Såg just ett så fint naturprogram från svenska UR play, visas på tv 2, och hette "Omgiven av vatten"; om Rosala, Örö och Bengtsskär. Så kan du se det på datorn så rekommenderar jag det.
Kramar och många tankar.
Ha det gott!
Kram
det blir med all säkerhet Harry-rapporter. Jag har försökt att ta i ödlorna men de har varit så kvicka och skygga, därför blev jag så häpen när jag plötsligt hade en Harry i famnen och Uffe en på ryggen och bakom örat. Ibland är verkligheten nästan overklig. Det var snudd på att Uffe fick en med sig i ryggsäcken hem, men vi har ju redan ödlor här hemma..så..ja, det blir sånt liv.
Det är nog precis så, att ankorna var nybadade :)
Kram till pörtet!
tack för tipset !
Vi har nog sett programmet redan men försöker se det igen. Är inte säker på att vi fixar det men ska försöka.
Kramar och tankar till er båda!
Ödlorna är inte så stora egentligen, ca 10 till 15 cm, ibland riktigt små. Men de är välgödda flera av dem, här finns gott om mat och om det vill sig så äter de upp varandra. Man får vara glad att de inte är större än oss människor, för då skulle nog inte glass duga alls och själv fick man springa för livet.
Ha det gott du med!
Kram
Gulligt att läsa och se ankungarna. Men jag hade gjort som Uffe. Min glass hade de inte fått provsmaka. Första polisen och första gången Harry dök upp var häftigt. Vi älskade den serien. Tyckte inte om att han dog och en ny polis dök upp. Men vi accepterade honom och han spelade också bra. Trean fick duga också. Men när de började byta ut alla och jag störde mig på en kvinna kastade jag in handduken. Solveig får titta själv. Däremot kan jag fortfarande njuta av gamla avsnitt då och då. Njuter av att titta på dina fina bilder och medryckande text. Men jag läser mer och mer andras bloggar på paddan och där kan jag inte kommentera. Vi ger järnet tills S sommarlov är slut. Bäst är det att sticka upp vid fyratiden. Idag blir det dock efter lunch. Kram Bosse
Ps. Undrar över vilka som köpte ert hus m.m. och om där försiggår någon verksamhet. Vi tycks ha levt lite samma liv som ni gjort.
stackars Solveig, ;). Nå, hon är ju van så det skulle kanske vara konstigt annars om du inte störde henne, när det kommer till kritan.
Vi har faktiskt sett serien i repris här i den portugisiska tv-kanalen. På engelska, men med portugisisk text.
Ja, vi förstod inte heller att den första polisen skulle mördas, kändes så onödigt och dessutom blev de ju kära i varandra han och hans sergeant. Men han hade kanske fått en bättre betald filmroll så de var kanske tvingade att ta livet av honom i serien? ;)
Ge järnet, jag följer er medan ni smider och förmedlar.
Apropå vårt förra hus, så är det ett ungt par i trettioårsåldern som köpte det. Enligt planerna ska de förstås renovera en hel del men sedan inreda en musikstudio och fortsätta med caférörelsen på något sätt, så snart de får möjlighet därtill. Just nu bor de kvar i Sverige där de arbetar som musiklärare men drar iväg till Åland och Geta så snart som tillfälle ges, innan de flyttar tillbaka till Åland, där de kommer ifrån, permanent.
Kram