Det var Afrikas blå lilja, som var huvudorsaken till att vi gjorde vår vandring längs levada dos Tornos från Curral dos Romeiros senaste torsdag. Vi har aldrig gått där tidigare under den här årstiden så nu var det dags att se hur det var ställt med den vackra blå liljan, som också finns i vitt här på ön i förvildat tillstånd. Vi har ju tidigare sett att det finns mängder av plantor av dem längs levadan men aldrig sett dem i full blomning, bara några enstaka exempel.
Det finns ingen möjlighet att ge allt det vi fick se den rättvisa det förtjänar.
Vandringen blev en euforisk upplevelse.
Aldrig någonsin tidigare har jag sett så många Afrikas blå stjärna samtidigt.
Överallt, överallt och överallt igen fanns den.
Den första biten av vandringen var inte den bit som var den mest blommande.
Man märkte bra att det inte hade regnat särskilt mycket just på det avsnittet, marken var torr
och grässlänterna var bruna.
Känslan av att uppleva en torr sommar hemma på Åland blev påtaglig, förutom liljorna då,
som lyste upp i stora klungor lite här och där längs vår vandring.
Längre framåt vi vandrade längs levadan, desto flera avsnitt med stora mängder av liljor fick vi se
Tänk er själva att gå kilometervis med ständigt sällskap av både blåa och vita afrikas liljor
på sidan om dig.
Det är magiskt, snudd på overkligt.
Märk väl, man har låtit plantera in liljorna längs kanten, för att hålla jorden på plats.
På andra sidan liljorna stupar det brant neråt så de/liljorna är helt enkelt en säkerhetszon.
Med tiden blir de många, de förökar sig kraftigt och snabbt.
När vi hade gått ungefär halva vår vandringsväg så ändrade allting ganska mycket.
Vi fick se flera och flera liljor, de tog inte slut, de blev bara flera att hänföras av
Vi brukar tala om blåsipps-och vitsippsbackar i Norden
Här kan man tala om Afrikas blå/vita liljor-backar
"Hur i all världen ska jag kunna fotografera det här ?", sade jag åt Uffe och då i den meningen att jag inte kunde göra det för att lyfta fram det vi såg på bästa sätt. Det kändes nästan overkligt, det vi var med om.
Wiper-Malin med bloggen
Öppen ridå, brukar önska mig allt gott i paradiset och jag önskar henne detsamma, även om jag vet att det madeiranska paradiset är som vilket annat ställe i världen som helst med allt som inte är paradisiskt, men under den här vandringen som vi gjorde senaste torsdag började jag undra om jag hade hamnat där i alla fall; i himmelriket.
-" Lever jag överhuvudtaget, för det här är ju inte riktigt klokt?"
Uffe höll med och svarade så där som bara han brukar svara:
"Vi skyndar på så kommer vi tillbaka till verkligheten".
Men det gjorde vi förstås inte; vi skyndade inte på.
Vem vill det när man får vara med om något fullständigt otroligt och magiskt.
Vi såg, vi tog in och vi njöt i fulla drag.
Det fanns liljor överallt, högt och lågt.
Liljorna tittade upp ur ormbunksbestånden, tittut, tittut..
Stora områden var överfulla av blommande liljor
"Hur är det ens möjligt?"
Aldrig tidigare har vi sett Afrikas blå lilja ens som ickeblommande plantor så högt uppe i
bergssluttningarna.
De har hållit sig på kanten längs levadastigen.
Varför har det exploderat ut liljor överallt ?
Antagligen handlar det om att man har tagit ner gammal skog just där som det nu finns allra mest av
de vackra liljorna.
De vill ha ljus, de vill ha solsken.
Frön har bildat lökar som säkert har funnits där latent redan en längre tid och så plötsligt fanns
möjligheten att "vakna upp" efter en vår med mycket regn och inget som skuggade längre.
En amatörmässig tanke som kanske stämmer, som kanske inte alls stämmer.
Helt magiskt var det att få vara med om allt det här. Vi har varit i Paradiset, nu vågar jag säga det.
Naturligtvis så fanns det många andra sorters blommor och växter som vi också såg men den här dagen skulle handla om Afrikas blå lilja. Men även i ett paradis måste man kissa ibland. När jag satt där jag satt och kissade, tittade jag upp mot det gröna "taket" ovanför mig och där hängde en bananpassion. Den såg ut som om den tittade på mig. En vackrare "toalettlampa" kan man nog inte tänka sig. Men så var vi ju i paradiset just den här dagen.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Måndagskram från pörtet
ja, det är hänförande och det är bara förnamnet. Det måste upplevas för att man ska kunna ta in det och knappast ens då gör man det. Man svävar...att ha afrikanska liljor på alla sidor omkring sig, inte bara vid levadakanten som man är van med, utan uppför bergen osv osv...
Tack Paula.
Ett duggregn skulle sitta ganska bra här också.
Klematis är så vackert, nu blommar säkert vår för detta också.
Måndagskram från gränden!
Jag testade positivt senaste vecka ,så det blev att stänga butiken ,idag har jag hostat mig genom första dagen,hoppas ni har det bra krämen, nette
Njut vidare i ert paradis!
Kram
Liljorna verkar vara invasiva, ungefär som lupiner. Här tar man ju bort dessa vackra blommor. Så typiskt att allt som är vackert uppenbarligen är invasivt. Som tur är får dina vackra liljor leva vidare... som skyddszon:-)
ja, kom så fort du har blivit negativ! :)
Många krya på dig nu, hoppas att du snart har eländet över.
Kramen
Kommer genast ..... ja men det är ju såååå vackert,otroligt och blått. Råkade logga ut mig från bloggen och nu först har jag kommit in igen..
Jag testade positivt senaste vecka ,så det blev att stänga butiken ,idag har jag hostat mig genom första dagen,hoppas ni har det bra krämen, nette
ja, en bit av paradiset har vi gått igenom i alla fall.
Vi njuter, självklart!
Kram
jag kan förstå det.:)
Här är det mesta invasivt ;). Skulle jag nästan våga påstå. Allt växer så det knakar.
Det har gått troll i det där med lupinerna. Vi hade mängder av gamla fina lupiner när vi bodde på Åland. Samma yta alla år. Vi höll efter dem på ett enkelt sätt, lät dem inte gå i moget frö...
Här får liljorna leva och vara till glädje. De säljer en hel del av dem till turister också.
De är tacksamma att ha, blommar rikligt och är vackra.
ja, det är helt fantastiskt. Det går inte att med bilder visa hela stora området fullt med liljor, överallt. Tack själv Anna!
Ha en fin tisdag!
Tack för att jag blev nämnd i detta inlägg ;) Jag skulle ju själv vilja besöka Madeira eller till och med flytta dit ;) jag gillar det kuperade och allt som man kan uppleva där i och med dina fina inlägg som lockar.
Tack för att jag fick njuta igen.
Ha en härlig tisdag
Kram!
ja, det är otroligt vackert och snudd på otroligt att vi råkade komma till ett ställe där liljorna har utökat i så stora mängder. Gåshud fanns över hela kroppen. Tack själv!
Ha en fin tisdag du med!
vi var väldigt nyfikna på hur det skulle se ut under den här årstiden. Första gången vi är här under sommartid.
Och vi fick vårt lystmäte.
Det kan jag tänka mig att du skulle trivas här i det mycket häftigt kuperade landskapet. Det är inte små backar det handlar om precis :)
Ha detsamma du med!
Kram!
ja, det är otroligt vackert, jag kan bara hålla med om det.
Egentligen blommar Afrikas blå lilja här året om, men inte så ymnigt som nu under sommaren. Här nere i stan börjar den blomma i mars/april i större mängd, men inte uppe i bergen på samma sätt just då. Så vi anade att vi skulle få se den i blom på ett annat sätt när vi tog bussen upp till bergen. Och det fick vi över förväntan.
De, madeirenserna har planterat in den alltmera i stans parker och så vidare under senare år. Säkert för att det finns billig tillgång till plantor kan jag tänka mig men också för att den är så vacker. Den blommar fortfarande här i stan, när den ena har blommat ut så kommer den andra.
Ungefär likadant är det med hortensian, den blommar olika årstider beroende på var den finns här . Topografin är ju väldigt kuperad som du vet.
Mars räknas mera eller mindre till vinter här ännu, men efter mars så börjar det verkligen ske saker, så jag kan förstå att de har sin blomsterfestival i maj, då det blommar överallt.
Ha det gott!
Visst måste detta upplevas men jag tycker verkligen du generöst och fint delar med dig till oss.
Stort tack!
Kram
ja, det är väldigt, väldigt vackert. Tack Ditte! Själv är jag nästan aldrig nöjd med bilderna men så är vi var till mans/kvinns tror jag :)
Afrikas blå lilja är inte sällsynt alls, men så mycket som den leverade på levadavandringen i torsdag har vi aldrig varit med om. Nu fanns det överallt, både högt och lågt och i oanade mängder.
Tack själv Ditte!
Kram