Queijaria da Avó/ Farmors ostbutik.
Jag skrev tidigare om att vi försöker handla så lokalt som bara är möjligt
men ibland är det inte det. Möjligt.
Vissa varor kommer hit från andra ställen, t.ex. nästan alla mjölkprodukter.
Någon gång kan man få tag på färsk getost här men det händer inte ofta.
Vill man ha ost så får man räkna med att den kommer från andra europeiska länder.
Vi vill ha ost med mycket smak och då vi köper ost så kan det bli röd emmental eller gruyere om de sorterna överhuvudtaget går att få tag på, men allra helst köper vi ost som är tillverkad av azoriska mjölkprodukter på Azorerna.
Azorerna är autonomt precis som Madeira är och hör till Portugal.
Vi tycks ha bespetsat oss på autonomi ;) men så kommer vi från Åland också.
Till vår stora glädje öppnades en liten butik med azoriska produkter här under våren
och dit har vi gått och handlat någon gång nu och då, då vi vill ha goda smakrika ostar.
Queijaria da Avó heter den lilla boden.
På svenska blir det farmors ostbutik/alternativt mormors ostbutik.
och en bit Picarolo, en krämigare ost för att vi skulle ha vänner på Raclette-middag.
Vi ville testa båda ostsorterna tillsammans, den ena som smälter fortare
och den andra som ger mera smak.
Bilden har jag lånat från en av tidningarna på orten,
för när vi var där första gången och jag hade kameran med så blev vi "bortpratade"
av en mycket trevlig madeiransk man som hade bott och jobbat inom turistbranschen i Stockholm.
Han hörde att vi pratade svenska sinsemellan och började genast att prata med oss.
På engelska.
Sen när vi sade att vi var från Finland så kom givetvis ordet kiitos (tack)
in i sammanhanget men vi berättade att vi var från Åland
och då visade det sig att han hade varit där ett par dygn och också kände till en del om "vår" ö.
Han hade också varit i Helsingfors och i Rovaniemi.
Rovaniemi höjde han till skyarna, han hade tyckt väldigt mycket om den staden.
Världen är liten eller hur?
Det är bara att gå in i en ostbutik någonstans så smälter den liksom
samman på ett huj, så där bara.
olika smaksättare, viner och en hel del till på det.
Vi köpte både kakor och marmelader med oss hem förutom ostarna, bara för att testa allting.
Allt fick klart godkänt både som ett välgjort och smakligt mathantverk.
Så där mitt i allt så "reste" vi till Azorerna på ett enkelt sätt.
Nej, vi har inte varit dit ännu, men mitt i allt så kan det bli så.
Vi är ju så gott som grannar med varandra även om avståndet
är ganska långt men det går flyg dit.
Men först vill vi landa ordentligt här på ön innan vi börjar undersöka andra platser.
Nu är vi nöjda med att kunna köpa goda ostar direkt från Azorerna.
Det räcker gott och väl till att börja med.
En måndagsros åt er alla! Varsågoda och bara njut av fägringen. |
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
ja, det är toppen att kunna gå direkt till den Azoriska ostbutiken och köpa så stora eller små bitar som man vill ha. Det finns av dem också i de stora livsmedelsbutikerna men det känns bättre så här. Att få det som man vill och inte som andra vill. Ungefär.
Det är sällan vi hittar gruyere här men det händer. :)
Ha en braig start på veckan!
goda är bara förnamnet! :)
Ha detsamma du med!
Ostarna ser fantastiska ut och även ostbutiken. Så kul att ni träffade en trevlig person att prata med där.
Nu måste jag kolla om vi har nån ostbutik i Västerås. Toppen att dom även har marmelader och annat passande
Det var en vacker måndagsros
Ha nu en skön början på veckan
kram
Nu läste jag inte bara detta inlägg, utan det om ditt Åland också.
Ålands Karin! Saknad som du skriver om fick mig att tänka efter lite mer. Som en slags förmån att få sakna och minnas och ta det med mig vidare på vandringen. Möta nytt på saknadsminnets grund och komma vidare. Jag har många saknader från min olika liv här och var; en gångväg som ringlar sig med 2 m höga snökanter och frosten påtaglig i gatlyktans sken som jag såg från mitt dåvarande kök. Min jättebalkong med en talltopp som närmaste granne och en morgonhimmel lockande. Vintern där upp. Lägg därtill alla människor som kommit och gått. Om landsidentitet är jag tveksam, mitt ursprung Norge upphörde ju efter 20 år, så min svenska tid fyller på sig. Jag är där jag är; sammanfattar nog det hela.
Gott livs hälsning från husfrun i miniresidenset på Glasberget, Herrhagen Karlstad :-)
Apropå ostar ...I kylskåpet idag en liten bit Munkens Svarta samt en Tine Gudbrandsdals fast mesost- brunost på norska.
Rosigt tack!
Jag vill gärna ha smak på ostarna, min man däremot vill ha mildare ostar, så det blir olika ostsorter här hemma, haha!
Ha en fin start på veckan.
Kram
Ja, en ostaffär med enbart azoriska ostar finns nu men redan tidigare kunde man köpa dessa ostar i delikatessdiskarna på de stora matvaruaffärerna, även nu men visst är det härligt att få en önskad storlek på sin ostbit.
En liten specialiserad butik är alltid roligt att besöka.
Lycka till med kollen Malin, hoppas du hittar en ostbutik i Västerås.
Ha detsamma du med! <3
det är du det, tanketjejen! Just precis så känner jag det också, allt smälter samman på ett eller annat sätt, precis som den uppvärmda osten gör.
Saknad som övergår i fina minnen är bra, tycker jag. Man bär det med sig helt enkelt. Man blir nostalgisk ibland, tänker tillbaka, så är det med livet. I ett nötskal ungefär. Det man har varit med om ger styrka.
Tack detsamma därborta på Glasberget, Herrhagen i Karlstad.
Njut av Munkens svarta, samt mesosten/brunosten från Gudbrandsdal
Tack själv Tove! <3
me too. Ja, det är perfekt att ha hittat en ostbutik som är specialiserad på det azoriska. Det finns delikatessdiskar i de stora matbutikerna som också har många olika ostar så vi kan variera oss rätt bra.
Raclette är gott, så mångsidigt också.
När barnen kommer på besök blir det mildare ostar på menyn också. Smaken är delad som baken.
Tack detsamma!
Kram
det är sorgligt när någonting står tomt. Härligt att det blev en ostkoja där så småningom, det måste ha känts väldigt bra. Rökt fisk också, mums..
Jodå, nog blir det flygtur av någon gång lite längre fram. Jungfrulig källa lär ska finnas där att doppa sig i så man blir evigt ung, haha..måste ju testa det också och inte bara äta ost.
Å raclette gör vi faktiskt ibland. Nu har vi inget "äkta" raclettejärn utan smälter osten i ugnen alternativt micron. Å enligt schweizisk recept serveras den med cornichons och små potatisar med skal på.
PS. Världen är verkligen liten. Man får aldrig snacka illa om någon, för man träffas ofta två gånger... DS.
ja, absolut guld värt.
Vi raclettar nu och då, är så behändigt och enkelt. Trivsamt dessutom.
Ja, man ska vara nogsamt medveten om att världen kan vara väldigt liten ibland.
just det! Ostar! :)
Det kommer många sorters ostar hit från Azorerna.
Vi märkte bra av det där med smältan när vi åt raclette, osten smälte redan av värmen på utsidan. Så den måste ligga på långt avstånd från raclettejärnet.
Jadå, vi ser till att ostbutiken kan överleva, vi gör vårt bästa.