En liten rapport från ankdammen
Jodå, de lever alla fem (på bilden är två av dem ute på vift i dammen) och är riktigt duktiga på att förse sig själva med mat. Vad de nu hittar där bland stenarna? Något gott och smaskigt är det i alla fall, det syns tydligt.
Ibland får man tääänja på sig lite extra för att nå dit man vill...
Det är roligt att se att de fem har klarat sig så bra. De är stora "tonåringar " nu i jämförelse med de andra som har hackat sig fram ur sina ägg.
Det har nämligen kommit några nya små ankungar till ankdammen. I fredags när vi gick förbi fanns där plötsligt fem små nya ankungar som for på som små skott . Stora som tändstickaskar, paddlade de på med sina fötter, men då hade jag inte kameran med så vi gick dit igen på lördagen då vi ändå hade vägarna förbi.
Dessvärre var de bara tre kvar av de fem på lördagen. Två fanns inte längre.Vi såg en av dem flyta i dammen, den hade dukat under, förmodligen för att den inte fått tillräckligt med föda i sig eller någonting annat. Naturens villkor är hårda, är man inte tillräckligt stark så klarar man sig inte.
De två gula små badankorna blev så himla trötta mitt i allt så de sökte sig till mamman som inte var särskilt tillmötesgående. Hon putsade sina fjädrar istället. Kanske hon är en väldigt ung mamma som inte har lärt sig hur man tar hand om bebisar?
Den tredje lilla, som är spräcklig, hade full fart i dammen, men ingen tillsyn hade den av varken den ena eller den andra av de vuxna. Mycket intressant detta, tycker jag, som har sett hur ankorna annars brukar ta hand om varandras ungar. Frågor som inte får svar förstås.
Vi är såååå sömniga så....
En liten gullig badanka. "Tänk om de kunde vara så där små hela tiden", sade Uffe när vi gick därifrån. I söndags var de tre, få se hur många de är när vi går där förbi nästa gång.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Den gula såg verkligen ut som en sån där badanka som barn hade i badkaret förr
Ha nu en skön onsdag Karin
kram från Malin
ja, de är fina de små! Både större och minsta små. :) Tack Malin!
Sådan är naturen, de svaga dukar under, i det här fallet var det två så här långt. Vi har varit med om kullar upp till 12 småttingar, varav en klarade sig, så därför är det extraroligt när de fem tonåringarna har klarat sig så bra.
De små är som små badankor :)
Ha detsamma du med!
kram
ja, nu har barnhullet försvunnit hos de äldre småttingarna. :)
De små småttingarna har en yngre mamma skulle jag tro, hon är i alla fall betydligt mindre än de andra vuxna. Tonårsmamma? Skulle hon ha en Iphone så skulle hon säkert vara helt inne i den ;) Naturen är naturen, den tar och den ger.
vi får hoppas på det! Ska gå förbi först imorgon och då får vi se hur landet ligger till i dammen.
Ser det ju hela tiden, buhu,
Hittade en död liten hackspett på min balkong idag. Fattar inte ...
En liten unge.
Men ankungar är så otroligt söta att det inte är klokt. Så sorgligt ändå att ni såg ett par som dukat under ...
Visst, naturen är inte snäll alla gånger mot de svagaste, men det hjälps inte ... det är sorgligt att se det ändå.
Vill ha en gul, knubbig badanka :-D
Kramar!!
Själv fick jag ett utbrott när vi åt frukost i morse. Ett brunt djur - mink eller mård - klättrade upp i trädet och stack ner en tass i fågelboet... Jag skrek och gormade och den klättrade ner (något dunaktigt fladdrade i vinden... hm...) Sen återkom den och jag skrek igen tills den försvann.
Sen tänkte jag ... den är väl också hungrig? Har små ungar? Men inte får den ta mina svartvita flugsnapparungar!!! Ta mössen! Sen satt vi länge och kollade när flugsnapparna knappt vågade sig in i boen - undrade om det låg döda små ungar? Krossade ägg? de tittade in - och flög iväg... kom tillbaka och tittade in - och flög... verkade inte våga gå in.
naturen är verklig i alla fall. Vi upplever det som grymt och så känns det också. I människovärlden har vi förmåga att rädda det mesta även om det är svagt från början, i djurvärlden är det helt annorlunda. Svårt är det att inte lägga mänskliga känslor i det hela i alla fall.
Ankungar är så himla gulliga men oj så snabbt de växer, från ena dagen till den andra ser man skillnaden.
Jag vill också ha en gul knubbig badanka .)
Kramar!
Tack för de söta fotona!
Ha det fint!
Kram
det var troligen en skogsmård. Den är brun och har vacker päls, klättrar upp och ner som ingenting och är ute efter mat åt sina ungar, förstås. Men den är en invasiv art, ynglar av sig hur mycket som helst, så skräm den allt vad du förmår för dina småttingar ska de inte äta upp. Jag skulle göra likadant som du, har gjort så också när skogsmården kom till oss på besök då vi bodde på Åland. Det tar gärna ekorrungar också, förstör bon som ingenting, så där bara.
Troligen har skogsmården lyckats att ta livet av en unge, något är det som skrämmer föräldrarna. Hoppas det går bra för dem alla i holken. Skogsmården dyker säkert upp igen.
Lycka till!
De är som små badankor. Så himla näpna och aningslösa.
Livet är stentufft ibland.
Ha det fint du med!
Kram!
De ser verkligen ut som små badankor i gummi. Så söta. De som blivit lite större, "tonåringar" har nog lättare nu för att inte bli åtgångna. Värre för de små.
Håller tummarna och ser fram emot nya rapporter.
(Såg hos oss i kanalen i kväll att en av svanungarna fick "åka bakpå" med mamman. Bild kommer i morgon. )
Kram!
Måste säga att dunbollarna är betydligt sötare än "tonåringarna", för att inte tala om vuxna ankor.
Hur var du nu med Darwins "Survival of the fittest". Så är det tyvärr i naturen.
Läste hos LillaSyster idag hur hennes katt försökte sig på en festmåltid av en sädesärla. LillaSyster räddade fågeln, men annars... Ja, så är det ju...
naturen är som naturen är, verklig och många gånger grym. Den svaga dyker under, den starka vandrar vidare.
Badankorna är så gulliga att det nästan inte är klokt. :)
Tonåringarna klarar sig så gott som säkert nu, är tuffingar, klarar av att hitta mat osv.
Ja, svanungarna får åka bakpå. Härligt att se. Ser framemot bild i morgon.
Kram!
tack! Lika så bra att David A, inte får se bilderna då, hahha...du är kul du!
Dunbollarna är ljuvligt söta, riktiga sötnäbbar som Ama sade.
Naturen är så här, den starkaste klarar sig.
Ja, katter gillar fågel, det är naturligt att de försöker få färskt och gott.
Precis, så är det !
visst känns det, så gör det alltid, men naturens lag gäller, så är det.