Detaljer


    Jag har en mapp i bildarkivet som jag kallar "detaljer". 
    I den här stan går man förbi mängder av detaljer varje dag
    Detaljerna är av olika storlek och utförande men den gemensamma nämnaren 
    för dem jag visar upp idag är att de är av gjutjärn och troligen gjutna i sand på fastlandet (Portugal)
    Det allra sista är jag inte helt säker på men nästan helt säker..
    ja, hur jag nu fick till det där men jag tror att ni förstår hur jag menar ;) . 98 % ungefär.
      
    

    Är de inte vackra? Jag kan inte se mig mätt på alla de olika mönster balkongräckena har..

 

Det rosa huset är nyrenoverat i gammal stil helt enligt hur det var och såg ut tidigare. På vissa gator i stan har man ställt sådana krav på dem som äger bostäderna. Modernt får det vara förstås men det ska se ut som tidigare i stort.  Klokt och bra i mitt tycke. Men sekiner krävs givetvis...


    Ett väldigt snyggt räcke...återbrukat (blästrat och ommålat) 


  Längs gatan bredvid det nyrenoverade huset kan man se detaljer på ett hus som håller på att förfalla..


Då vi hyrde lägenhet här år 2020 -21, berättade vår hyresvärd att det finns ett företag som tar hand om gamla räcken, grindar och andra gjutjärnsdetaljer från hus som rivs för att återbruka dem i nybyggen eller i renoveringar av gamla hus. Det känns hoppfullt att man ser vad man har, att allt inte hamnar på något skrotupplag. 
 

    Är det inte lite grann jugendstil över räcket här ovan? 

Bakom det här vackra fönstret är det tomt. 
Ingen tittar ut genom fönstret ner på gatan längre. 
Undrar vad ödet är för just detta hus? 
   

    Se på den fina detaljen! Underbart vackert eller hur? 
    Varför är vi så stelbenta i våra utsmyckningar nu för tiden? 
    För det mesta i alla fall...

    ________________


   Så till något helt annat
   En liten ankdammsrapport 


 De fem allra minsta småttingarna lever inte längre. 
 De blev inte ens en vecka gamla innan de hade lämnat den här världen. 

 Men de fem tonåringarna är i god form och simmar på som om de hade betalt. 
 Nu kommer rapporter om att det finns små sötnäbbar i ribeirorna också, 
 så det ska bli en titt i någon av dem endera dagen. 

 Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Du har verkligen fotat fina detaljer och som du säger så är balkongräcket så vackert. Det rosa huset var väldigt vackert också och dess välarbetade balkongräcke

Det var en bra återanvändning detta med snygga detaljer på hus. Gjutjärnsräcken och utsmyckningar är ju så hållbara och alltid vackra

Det andra var både jugenstil och jag tycker det är lite grafiskt i det enkla mönstret också med sina runda deltaljer

Det vore trist om nästa hus skulle rivas men det kanske inte går att göra nåt åt det

Håller med dig vad gällande utsmyckningar att dom är stela nuförtiden. Jag gillar det du visar och även 1950-1960-talets snygga detaljer

Ha nu en skön dag
kram!
Så fina räcken! Modern design är väl mer minimalistisk, men jag gillar både det gamla och det nya :)

Men så trist att de fem småttingarna inte klarade sig, men kanske inte oväntat då mamman inte lät de värma sig när de simmat.
Wiper-Malin,

de gamla gjutjärnsräckena är mycket vackra och passar bra på byggnader med lite äldre stuk. OM man inte tar vara på dem så rostar de sönder så småningom och det är ju synd med tanke på arbetet som ligger bakom och skönheten. Nu för tiden gör man inte räcken i samma stuk, de blir antagligen för dyra att tillverka.
Ha en skön dag du med!
Kram
Anna i Portugal,

så gör även jag. Gillar både gammalt och nytt, ibland i en bra blandning men oftast bäst var för sig.
Vi märkte när vi var där och tittade på de tre sista överlevande att det inte skulle gå bra. Synd nog men så är verkligheten. Nu simmar den unga mamman tillsammans med de fem tonåringarna och ser ut som en storasyster. De andra vuxna ankorna finns runt dem alla sex. Intressant.
Geddfish ♥ sa…
Jag är också förtjust i detaljer. Detta här är snickarglädje fast i järn. Underbart!

Ser att du skriver om ällingar, det gör jag idag också, ja de har inte kommit än, men är på G och än så länge finns där ankor.

Jag var på Madeira en vecka för fen pr sedan. Hur är det att bo året runt? Tänker vintertid. Kallt??

Ha det bäst!
Geddfish,

jag är det jag också och de tycks fastna på min kameralins hur jag än bär mig åt ;).

Ällingar är så himla söta, man blir lite grann som smör i solen när man ser sådana.

Vi har snart bott här ett helt år i taget. Vi kom hit i september- 21 så om några månader har vi bott här ett helt år. Vintern är inte särskilt kall men luftfuktigheten gör att det känns kallare än det är. På bergstopparna kan det bli minusgrader men i år har den lägsta temperaturen här hos oss nere i Funchal varit 13 plusgrader. Januari, februari varierar mellan 13- 23 grader, beroende på så mycket annat i väderleken runtomkring den här ön i havet. Nu har vi mellan 20-30 grader varmt men jag har förstått att den stora hettan drar in över ön i juli, augusti och september. Men trots att värmegraderna är höga så kan det ändå kännas lite kyligt, beroende på luftfuktigheten som kan vara väldigt hög, både ute och inne, så här gäller det att ha avfuktare inomhus för att inte få mögelproblem.
Vi trivs och har det riktigt bra.
Ha det bäst du med Gerd!
Annika sa…
Verkligen så fina detaljer. Det är dessutom något alldeles speciellt med just gjutjärn.
Så fina bilder. Ibland är det verkligen just detaljerna som gör hela huset.

Nej men de små söta ankorna ..
Varför är det så sorgligt? VET ju att det är så här i naturen. Samma som när "mina bebisar", kardinalungarna dog, tog det nästan personligt ... ;-)

Din bild på de små liven är bara så söt att jag dör lite ...

KRAMAR!!
Annika,

ja, detaljerna är så fina. Tack! :)
Husen som har de här balkongerna kvar kan man bara inte gå förbi utan att tänka på dem som en gång stod där och tittade ut. Husen får själ helt enkelt.

Ja, förstår dig så väl vad gäller kardinalungarna. De är så aningslösa och det känns så onödigt att de överhuvudtaget kommer till när de inte får vara med annat än någon enda dag i livet. De är så rörande.

Kramar till dig med!
BP sa…
Räckena är ju rena konstverk. Så tack och lov att de får leva vidare. Bästa återvinningen ever. Bra att Madeira "kräver" att husen återställs i ursprungsskick. Antar att det bara gäller fasaden, inte interiören med inredning. Skulle gärna vilja bo i ett sådant hus.

The survival of the fittest - à la Darwin. Men kul att tonåringarna har klarat sig. En ljuvlig bild:-)
BP,

ja, de är riktiga konstverk.
Det är mycket bra att det krävs återställning som ser ut som ursprunget, dock inte överallt, utan enbart på vissa gator. Riktigt var och hur känner jag inte till men vi fick det berättat för oss att man försöker hålla den gamla stilen konstant. Bakom fasaden får det var hur modernt som önskas.
Darwin hade så rätt. Tack! De är ljuvliga de små, eller var...
Men det finns flera av dem lite här och där i vattendragen här i Funchal just nu. Inte bara i ankdammen.
Märtha sa…
En gång tänkte jag att jag bör gå en smideskurs bara för att jag just då lille ha en snygg sak i gjutjärn. Men det blev till ingenting, kurser ordnades inte när "mitt järn var varmt". Det har blivit dåligt med bloggläsandet på sista tiden, mina vanor är ställda på huvudet. Förr var förmiddagarna min "lektid", nu är det bara att stiga upp och jobba innan det blir för hett... Det enda sköna är sängen i skogen...
Susjos sa…
Visst är det riktiga konstverk de där balkongräckena, väldigt fina!
Så synd på de små ankorna, lite ledsamt ju…är det andra fåglar som tar dem?
Ha det gott!
Kram!
Märtha,

Så synd att kursen missade dig, då ditt järn var varmt. Så kan det bli och blir. Jag förstår fullständigt att dina vanor är ställda på huvudet.
Härligt med en skön säng i skogen, njut så gott du kan och orkar!
Susjos,

ja, konstverk är vad de är.
Ankorna dog antagligen för att de inte fick tillräckligt med föda och att de inte fick ligga under sin mamma. Eller så hade de alla en sjukdom av något slag. Den här gången var både katter och fåglar ovanifrån oskyldiga. De klarade sig helt enkelt inte.
Ha det gott du med!
Kram
Paula Merio sa…
Underbart vackra smidesräcken! Min granne är smed, har bland annat haft egen smedja vid Carl Larsson-gården, numera är han pensionär. Skulle gärna gå in hos honom och knycka med mig lite smidesgrejer som han har...men så får man inte göra! Kul att upptäcka detaljer, du har ögonen med dig! Hittade ett foto på Bröd-Selma men inte mycket mer. Inväntar nu kvällens åska och regn, vilken befrielse!
Paula,

ja, det är underbart vackra.
Synd nog så blir det inte populärt om man knycker med sig lite smidesgrejer. Jag har en väninna som är smed och känner flera smeder men ingen av dem gör balkongräcken. Det är gjutna järnräcken, de på bilderna, inte smidda. Men vackert är det med både smidda saker och gjutna.
Se där, du hittade Bröd-Selma. Vi bodde i en stuga vid stranden där Bröd-Selma huserar. Jag var och simmade där för att eventuellt få lite sällskap av henne men hon kanske var i Loch Ness eller i Storsjön i Östersund just då?;)
Njut av åskvädret"!
Ditte sa…
Vilka fina detaljer du bjuder på idag. Visst är det roligt att notera varför man ofta stannar och tittar extra på något. Ibland är det helheten och ibland detaljerna Ibland både och.
Många fina detaljer och så fint fotograferade.
Så trist att de minsta inte fick leva. Men naturen är grym ibland. Fint att få höra att tonåringarna är i farten och växer.
Ha det gott!
Kram
Ditte,

tack!
Ja, det finns en hel del som man noterar utan att man egentligen tänker på det men vissa saker går man inte förbi utan att ta några bilder.
Ja, livet/naturen är tuff.
Tonåringarna växer så det knakar.
Ha det gott du med!
Kram
Musikanta sa…
Glömmer aldrig när jag kom till Sevilla på våren 1956 och såg de vita husen med sina svarta järnräcken och blomsterlådorna i järnsmide. Troligen växte pelargoner i dessa - intensivt röda blommor tyckte jag i alla fall det var i alla. Älskar alla sorts räcken och grindar i smide sen dess.

När jag hör ordet Sevilla kommer alltid denna bild fram. Min liftkompis och jag stannade inte i stan utan liftade vidare till Fuengirola, på den tiden en liten fiskeby med ett torg där stadens ungdomar gick runt på kvällen. Inga stora hotell fanns...
Kram från Ingrid
Musikanta,

det är oftast pelargoner i blomlådorna här också. Förstår att du inte glömmer Sevilla. Ni liftade rätt så långt men på den tiden gick det säkert väldigt tryggt och bra.
Fuengirola i dagsläget är inte särskilt fiskebyig...:) men vacker är den staden. Vi vandrade dit några gånger när vi bodde 10 km västerut om den.
Kram till dig Ingrid!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio