Levada dos Tornos från Curral Romeiros mot Palheiro, del 4
Hoppas att ni vill följa med idag igen!
I det här skedet av vår vandring växlade vädret om till soligt igen
En hel sluttning lystes upp av gula vackra blommor 😊
Det var första gången vi såg den med fröställningar.
Så stannade vi upp och bara drog efter andan. 
Visst är det lite märkligt att man kommer ihåg vissa ställen p.g.a av de växter som finns där.
Men fastän människorna har lämnat sitt ställe så fortsätter
Åhå, vad har hänt här då?
Vi gick förbi huset vid levadan och jag tog foton från andra hållet där vi nyss hade gått. 
Så här såg det ut i november-21 nära huset...
och så här såg det ut i januari-20.
Så där ja, nu kom den vita Watsonialiljan i sikte. ....
Hoppas också att helgen har varit bra för er allas del!
Vi gick precis över en bilväg i del nr 3 och jag bar med mig en liten blomma,
plockad och överlämnad av Uffe, när jag lämnade vandringen senaste gång.
Blomman har ett så vackert namn som Rose evening primrose på engelska,
Oenothera rosea på latin och på svenska dunört.
Den ingår i nattljussläktet och familjen dunörtsväxter.
Familjen är bamsestor och innehåller ca 200 olika arter i hela världen.
efter att ha varit lite disigt och dimmigt.
Vi kände oss som glada vandrare
Synd att jag inte tog bild av sluttningen utan bara av ett enda exemplar
Cytisus striatus, portugisisk ginst, Portuguese broom.
Men ingen fara, jag gör det nästa gång.
Ginsten är invasiv så den försvinner nog inte i första hand.
På håll såg de ut som videkissor.
Det första vi tänkte på när vi såg den här växten var på rucola.
En smalbladssenap växte längs en stenmur på vägen..
På portugisiska heter den Sinapidendro de Folha Estreita
Den är endemisk vilket betyder att den finns endast här på Madeira.
Den är vanlig längs kusten och inte där vi vandrade fram men
man vet aldrig var ett frö tar sina vägar i vinterstormarna.
Frön vill också vandra levada.
Nästa gång tar jag hem några blad och inte endast persilja.
Jag gillar rucola och växten påminner starkt om vildrucola
och jag kan tänka mig att piffa upp min sallad med några få blad.
Uffe gillar inte rucola så han får vara utan.
Denna sköna lilja hör förmodligen till Watsoniasläktet
Så också med detta lilla hus, som vi har vandrat förbi så många gånger under åren som gått.
Nu står det tomt och öde.
deras klockmalva att blomma troget.
Blomsterlönn är också ett annat svenskt namn på den sköna.
( på portugisiska heter den campainhas vilket rätt och slätt betyder klockor)
Det första jag tittar efter när vi går förbi där,
är just denna malva för jag tycker att den är så fin.
Lika glad blir jag varje gång när vi träffas, malvan och jag.
Självklart så pratar jag med den, vad annars? 😉
Det hör till vanligt hyfs att hälsa på sina vänner.
Mycket har hänt sedan i november- 21. Skog har tagits ner
Här var det vildvuxet tidigare
Ett par gick om oss, de som syns på bilden
Undrar vad som ska hända? Hur ser planerna ut?
Huset står tomt och tomt har det varit i många år förutom den manliga
husockupant som har bott där sporadiskt nu och då.
Ibland har vi sett en skymt av honom.
Ett stort hänglås hängde på grinden.
Han är inte där längre; helt säkert uthyst.
På bilden ser man spången som går över levadan till huset
En stund senare dök den här färgvarianten upp..
Sen var vi framme vid den lilla vägtunneln som leder vidare till The Jasmin Tea House.
Levadan rinner under stenplattorna, utifall att någon undrar vart den plötsligt tog vägen.
Den tog vägen under vägen kan man säga
Ja, och jag själv inser att det blir ett femte inlägg innan
vi var framme vid den busshållplats där vi skulle vänta på bussen som tog oss hemåt.
Hoppas ni orkar hänga med på ett inlägg till!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Som av en händelse dök bilder från vår levadatur i april 1985 upp bland våra minnesbilder i stora arkivet upp igår. Måste nog åka till Madeira snart igen, det var ju ett tag sen kan man säga...
Ha en fin start på veckan!
tack! Så kul med minnen som man blir glad av !
Det går resor hit alla dagar hela året om, så gör slag i saken när det känns så! Madeira har förändrats en hel del sedan 1985, kan man lugnt säga.
Ha detsamma Ama!
Det var en liten gammal tunnel. Härligt att det blir ett femte inlägg
Ha nu en skön början på nya veckan
kram
så roligt att du vill vandra med oss! :)
Tack! <3
Man kan nog inte säga att det finns en rivningshysteri här men det beror på de lagar som finns här. Arvslagar. Jag får ta upp det i något annat sammanhang längre fram när jag har läst på lite mera. Men det är krångligare än hemma i Norden.
Ja, där ser man lite grann hur det egentligen ser ut, där de har avverkat. Det är inte så djupa raviner där, ganska snälla.
Trafiken går ovanför den lilla tunnel, som är låg. Man måste vara rädd om knoppen där.
Ha detsamma-kram!
Er kondition måste vara skyhög. Vad romantisk Uffe är. Kul att du också är framme vid del 4. Det engelska ordet är både finare och mer romantiskt. Ofta upplever vi att svenskan är stel jämfört med många andra språk. När vi ser danska och norska serier snappar vi gärna upp fraser som vi försöker hålla i liv efteråt. Har ni tagit till er språket och kan föra ett vardagssamtal på det?
Tänk om den växtfamiljen skulle ha släkt/artträff. Det hade blivit en stort kalas.
Visst är det något speciellt med väder på en ö. Allt kan ändras på "tre sekunder" känns det ibland som.
Ler stort. Jag är också ökänd för att snacka med allt. Blommor, spegelbild, "den lilla blå" o.s.v. Gubbsenil? Nix. Sådan har jag alltid varit.
Kram från soliga Visby
Ha det fortsatt fint!
Kram
tack! :)
Skyhög är den kanske inte, konditionen, men god. Man får bra kondition här när man vandrar och i all synnerhet i backar och det finns många sådana här. Dock inte på levadorna, de är rätt så plana.
Uffe är romantisk :)
Språk är spännande och intressant. Tyvärr har vi nog en bit kvar att vandra vad gäller språket och att kunna föra ett vardagssamtal. Portugisiskan är svår och här pratar de väldigt mycket dialekt. Men visst, går det bättre och bättre för varje dag. Folk är för det mesta väldigt hjälpsamma också och försöker lära oss nya ord.
Ja du, det skulle bli en stor släktträff det! :)
Öar är liksom sina egna varelser. Tack och lov så är vi vana med snabba kast också från Åland, så vi är aldrig riktigt oförberedda utifall att. Extra kläder och så vidare.
Att prata med allt handlar om att ha kontakt med sig själv och annat levande. Jag är också född sån. Är lycklig för att jag är sådan dessutom. Så tråkigt det skulle vara annars.
Kram från ett Funchal i kvällssol
här finns så mycket ljuvlighet. Ändå blir man lite hemmablind ibland. Jag jobbar på det alla dagar för att inte bli ett sådant "blindstyre" .
Tack för det. De små klockorna är så fina. Bjällerklang. :)
Ha detsamma du med!
Kram
Blommorna är otroliga. Från min vandring på Caminon i Spanien, är blommor i alla former och kulörer ett starkt minne. Eller... ja, många starka minnen.
Blir mer och mer fascinerad av naturen på Madeira och vill gärna se och uppleva mer av den.
Kram!
tur att du inte tar soffan med dig ;). Väldigt roligt att du är med och vandrar med oss. Du har ju minnen från Caminon, jag minns så väl din vandring där.
haha, magiskt och mystiskt följer oss på vägen.
Härligt att du älskar´t :). Tack för det!
tack själv för att du följer med oss.
Att vandra för dig är så självklart, du är ju alltid på vandring och i egen takt så brukar det bli hur bra som helst.
Det du ska tänka på när du tänker dig hitåt om du gör det, är att regnperioden är i januari-februari och i år också visade det sig i mars. Då är levadorna inte särskilt vänliga alls. Men senare och innan så...
I takt med sig själv gäller. Ingen hets..
Hoppas att du/ni får möjlighet att göra en eller flera levador. Så gärna i sällskap med oss.
Kram!
Madeira är som en enda stor naturlig botanisk trädgård med en mycket stor variationsrikedom, olika i de vegetationszoner som finns här, beroende på höjdnivåer och väderstreck. Jordmånen, nederbörden och antalet soltimmar gör att Madeira inom sin begränsade yta representerar naturtyper som avsevärt kan skilja sig från varann beroende på öns olika klimat, mikroklimat. Här finns många endemiska växter.
Jag hoppas att jag klarar av att ge växtligheten det porträtt som är det mest sanna. Med Uffes gedigna kunskaper och hans vetskap om hur lätt något kan bli fel fastän det ser rätt ut, så skulle jag inte klara av att skriva om alla växter. Då skulle jag prompt få lämna bort några av dem jag visar. Vi har många diskussioner och slår i böcker och så vidare ibland innan vi nästan hundra procent säkert kan säga vilken växt det är.
Kul att du vill vandra med oss Karin, där vi tassar/tossar fram.
Det var kul att inte levada-turen var slut ännu, ser fram emot del 5
hänförd blir man. Man kan inte annat...Det blommar hela året om här men allra mest under våren och sommaren förstås.
Inte fastnar allt i mitt minne heller, tro inte det; jag måste friska upp det med jämna mellanrum.
Du tänkte som jag angående sinapidendron, haha...
Härligt att du vill vara med om del 5 också. Tack för det!