Så stegade vi vidare..
efter att ha lämnat trädtomaterna bakom oss och mina suktande suckar. De var ju inte våra , trädtomaterna, de var någon annans.
Trädtomatägarna hade också trevliga täppor att sukta efter. Undrar förstås varför de har omgärdat dem med nätstaket? Harar, getter eller får? Kanske alla av de tre nämnda? Människor? Nej, vi slapp inte så långt som till landet ens. Ett högre stängsel stängde oss tvåbenta utanför helt och hållet.
Det fanns även en intressant succulent på andra sidan stängslet.
Nämligen en Aeonium canariense, en fetbladsväxt som hör till busktaklökssläktet.
En ny liten "upptäckt" för vår del. Eventuellt kan det vara en trädtaklök.
Denna lilla skönhet är vanlig här på ön.
Montbretian är en irisväxt som har invandrat från Sydafrika.
Det latinska namnet är: Montbretia crocosmiiflora Lemoine.
Den syns ofta på levadakanterna och ännu längre upp längs serpentinvägarna mot högplatån
Så kom vi äntligen fram till denna ljuva skönhet.
Vi stannar alltid upp hos den och njuuuuter stort.
Givetvis så blommar den inte lika mycket alla gånger
men alltid hittar vi någon blomma att hänföras av.
Det är en ros förstås men helt säker på vilken det är,
är jag inte men jag tror att det är någon form av Rosa banksiae.
Den bildar några meter ogenomtränglig häck längs levadan
direkt efter trädtomat-trädgården när man kommer från Montehållet.
Här förväntade vi oss att bli utskällda för allt vad tygen skulle hålla.
Det brukar finnas många hundar på båda sidor om levadan
som håller gemensam kör när någon går förbi på just det här stället.
På övre sidan om levadan brukar det finnas flera småhundar,
på nedre en stor schäfer och ett par små.
Inte ett ljud kom någonstans ifrån, ingen hund syntes till.
Vad har hänt?
Jag kom på att spången över levadan in mot huset kräver en stadig fot
när den boende har varit och handlat och har båda händerna
fulla av väskor och matkassar med sig hem igen.
Kristi Törnekrona sträcker ut sina "armar" mot besökaren.
Det finns två krukor på vardera sidan av grindhålet. Allt som allt fyra.
I början av våra vandringar här fanns det en kruka, de förökar sig.
Den hör till familjen Törel och det latinska namnet är : Euphorbia milii.
Just innan vi gick över till andra sidan av en bilväg stannade jag upp och tog bild på utsikten över hustaken.
Funchal är stor och då syns endast en del av staden där under våra fötter.
Det var fortfarande disigt väder.
Några betongplattor täcker levadan, vi närmar oss ett hus som vi går förbi...
Ni känner kanske igen huset från
Introduktionen? Men då var fotot taget från andra hållet.
Så blev det dags för en liten rast med vattenreningen på sidan om.
Förr hade vi smörgåsar med oss men för ett antal år sedan insåg vi att vi klarar oss bra
med frukt och vatten. Vi hade bananer med oss också men dem åt vi upp
när vi kom fram till Chopana Hills.
Nu återstod äppel och apelsiner och lite vatten på det.
Där satt vi och snaskade i oss det fruktiga medan vi tittade på den lilla fina pilörten
som växte en liten bit ifrån oss.
Jag har alltid kallat den för pilört men den kallas också huvudormrot,
(polygonum capitatum Buch-Hamilt på latin)
Orm finns det däremot inte på Madeira.
Det kom jag på i den stunden då jag skrev huvudormrot.
Den här lilla sötnosen funderade vi på en längre stund.
Den ser ut som en malva konstaterades men desto mera visste vi inte.
Nu har jag googlat och bläddrat i böcker men allt jag får fram om den är skrivet på hebreiska.
Ja, precis så, på hebreiska!
Man brukar ju säga att något är som rena hebreiskan för en när man inte kan och förstår,
så på det sättet är det förstås helt ok, för jag vet inte rätta namnet på växten.
När jag översätter hebreiskan till svenska med Googles hjälp
så heter den Habza-blomma eller Hackade biffar-blomma. Haha...
Kanske någon av er som läser det här känner till vad malvan heter, för en malva är det.
Det är Google och jag helt överens om men sen så skär det sig.
Fastän hackade biffar är ju inte helt fel det heller eller hur?
Så där ja, nu ska vi över en väg igen.
Uffes vandringsstav är gjord av konvaljeträd. Min också men den är liksom utanför bild. 😉 Det skulle förstås vara snitsigare att säga att våra stavar är gjorda av Clethra arborea. Men vem kommer nu ihåg det latinska namnet? Ja, förutom Uffe då😊 som ofta svarar på latin när jag frågar honom om vad en växt heter.
Jag stannar här och vilar en stund innan jag skriver nästa etapp som jag tror att blir den sista delen av levadavandringen den 11 maj-22. Troligen lägger jag in det inlägget på måndag. Skyltsöndagen kommer emellan.
Önskar er alla en fin och härlig helg!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Jag kan nästan ingenting om växter! Tack för alla fina bilder.
Svar: tyvärr var inte covid över...testade positivt 2 ggr i dag, min man likaså, som fyller år idag och allt! Så vi får hoppa över kvällens event "After dark" på Vasateatern"!
Ha en fin fredag!
Kram
Tack för det! Ser framemot dig senare idag.
Jag tipsar dig om Bloggblad, Marianne Bokblad. m.bokblad@telia.com Hon gick en del av den för något år sedan just innan pandemin satte fart.
Läs också Agneta Sjödins bok -" En kvinnas resa" som handlar om den vandringen. Finns säkert på biblioteket.
duktiga och duktiga, vi skrattar åt oss själva nu för tiden för det som vi en gång har kunnat som ett mera eller mindre rinnande vatten har grunnat upp lite grann. Vi kommer inte ihåg namnen på alla växter längre, sådana som var en självklarhet tidigare. Därför är det bra när vi är två som kan hjälpa varandra att komma ihåg. Men ibland faller polletten ner först någon dag senare. Uffe är utbildad marinbiolog och har också tagit examen i botanik. Jag är bara en vanlig nörd i sammanhanget. Jag har alltid varit intresserad av allt som växer och lever i naturen. Självlärd med andra ord men har god hjälp av min mera lärde make. När jag inte kan så ropar jag på honom ;)
Åh, nej, så synd men en liten tröst är att ni har varandra. Hoppas att ni orkar ha lite kul på något sätt ändå nu när ni är på sjukstuga båda två. Krya på er båda två!
Kram
Jag är väldigt intresserad av växter och djur, av natur osv. Och lär mig nytt hela tiden. Läs svaret i kommentarsfältet som jag har givit Susjos, så får du veta mera . Min make är en hejare på ämnet och jag är en vanlig nörd. Sen nördar vi tillsammans och trivs som fiskar i vattnet.
Vi har varit här under en lång räcka av år, sedan 2007 men tog beslutet att flytta hit för gott ifjol. Nu bor vi här på heltid.
Det rekommenderas!
Trevlig helg tillönskas och fina fortsatta vandringar likaså :-)
Spännande att få läsa dina fina inlägg från levadavandringen. Trodde det var någon sorts vandringsväg bara - nu vet jag bättre. Måste väl vara jobbigt att gå där när det är så varmt som det har varit någon vecka nu. (Dottern i Frankrike hade 35 grader i skuggan i förrgår.) Kan tänka mig att saftiga frukter är bättre som matsäck än smörgåsar, haha.
Ha det gott och hälsa Uffe!
Kram från Ingrid
De är ju alla så vackra och udda. Undrar om de skulle kunna överleva i vårt klimat här. Tror nog inte det. Inte utomhus i alla fall.
Vet inte om det finns rådjur på Madeira. Googlade, men hittade inget vettigt. För rådjur älskar ju blommor. Så därför har man kanske skyddat dom.
Tove,
Varsågod söstrami!
Trevlig helg önskar vi dig också! <3
Så roligt att du har varit tillsammans med mig och med Ronaldo en halvtimme!
Jag har varit i gott sällskap jag också då.
Vandringsväg är det men på ett helt annat sätt än man kan tänka sig, olika från levada till levada.
Det är faktiskt lite svalare på höjderna här när det är varmt, så förmodligen drar vi iväg ut på någon levada högt uppe i bergen nu och då för att svalka oss när den riktiga värmen sätter in.
Ha det gott du med och hälsa Kenth!
Kram
Här finns det blomsterprakt, absolut.
Vissa arter har jag odlat och haft i växthus då vi bodde på Åland och det gick bra, t.om. passionsblommorna klarade av att vara ute sommartid men till vintern måste allting flyttas in. Här är det ju aldrig vinter i den meningen men de är vana med ganska kallt väder på höjderna vissa av växterna. Men de hör nog hemma här och inte i Norden, helt rätt.
Här finns inte rådjur alls. Det enda fyrbenta lite större djur som finns är geten. Sen finns förstås får och kor men inte mera än så. Harar finns däremot. Geten måste hållas efter för att de äter upp växter på höjderna som behövs för att hålla jorden på plats så att det inte blir jordskred. Förra veckan tog de 11 getter av daga som var på villande fot uppe på höjderna.
Vi skrattade gott för vi tror att en av grannarna gömmer en get i sin stadsträdgård.
Vi hör hur den bräker till ibland. Rädda det som räddas kan ungefär.;)
Här är växtligheten så ymnig så det skulle knappast märkas om det sprang rådjur omkring och åt upp lite. Men rådjuren skulle knappast trivas här på ön, den är alltför kuperad.
Man måste nog vara en get för att trivas.
Har du hittat google lens? Jag får svar därpå alla möjliga konstiga växter som jag aldrig sett förut.
Svårt att förklara. Någonting mellan plommon och tomat skulle jag säga..
Jodå, jag har Google Lens, också. Men också appar som endast har madeiranska växter. Lens är jättebra men inte helt pålitlig här, det är bra att följa upp med lite annat också förutom de böcker vi har om växterna här.
jag måste rätta mig själv. Det är inte harar som springer här, det är kaniner!
Något jag nog visst men fel skrev jag likväl. Förlåt! Rätt ska vara rätt!
Ha en härlig lördag!
alla vandringar är på liknande sätt när vi går ut i bushen och på höjderna tillsammans :) Allt som allt tog vandringen drygt 3 timmar från start till busshållsplats. Härligt att du vandrar med oss !
ja, här finns det fina växter i långa rader.
Madeira har många s.k. endemiska växter som inte finns någon annanstans än just här förutom alla de andra som har flyttat in från Afrika och Sydamerika.
Ja, ibland är man en hejare på att ta livet av. Jag har lyckats med sådant jag också, som egentligen borde ha varit en omöjlighet. Växter kräver intresse och tid, samt mycket omtanke och om tankarna är på annat håll så...
Ha detsamma ni också lite österut från oss!
Tänk, här skulle jag också vilja vandra och kanske kan det bli möjligt. Får jag id på mig så kan det fungera.
Stort tack för dagens vandring och visst hänger jag med även på nästa.
Önskar er en fin helg.
Varm kram
ingen fara, det går att hoppa på tåget när det finns möjlighet därtill :)
Uffes kunskaper är av annan klass än mina, han kan växterna mera ingående, jag från ett annat håll och så jobbar vi på det tillsammans tills vi tror att vi har nått målet. För det mesta gör vi det men det finns undantag som det alltid finns.
Jag tror att de kan fungera, Ditte. Jag hoppas innerligen på det!
Vi önskar er detsamma!
Sommarkram!
Hackade-biffar-blomman låter häftigt men passar illa med den lilla förtjusande söta blomman. Sonsonens flickvän heter Malva, det låter bättre!
Vitsippans latinska namn kan man ju inte glömma och tro för all del inte att jag går omkring och pratar latin. Den biten får Uffe sköta om sen tolkar han till svenska åt mig om han kan, haha..
Malva låter betydligt mycket trevligare än hackade biffar-blomma. :)
vi kan en del, men vi glömmer nog bort titt som tätt och måste lunta med jämna mellanrum. Det som en gång har suttit där sitter inte där på samma sätt längre, så plantappen kommer nog fram här också. Men den är inte helt pålitlig alla gånger, så då dyker vi ner i andra "skrifter" och ändå kan det bli fel.
Det här med växter är inte alltid så enkelt. De har ju en vana att mutera osv.
Vi har en makalös utsikt här, hur vi nästan än vänder oss.