Levada dos Tornos från Curral Romeiros mot Palheiro, del 2

   Vi vandrade vidare.

    Om ni har missat att läsa introduktionen och del 1 kan ni bara klicka på länkarna. 

Skylten är nyligen uppsatt konstaterade vi som kom från Curral Romeiros-Montehållet. Troligen är det för bussresenärerna man har lagt upp den. I november fanns den inte där i det gröna. 


Många olika sorter av akacia blommar längs levadan med början redan tidigare under våren. Då är det som att vandra i en honungsburk, men det här året har det regnat ovanligt mycket och då blir levadorna inte särskilt trevliga att gå längs. Stigarna blir slippriga, ras händer lätt mm så vi beslöt att i år hoppar vi ända fram till maj innan vi går "persilje"-levadan. 


   Vid det här laget hade jag plockat ganska mycket persilja redan...
   Den var stor och kraftig. Och är väldigt smaklig. 


Det fanns rikligt av den lila mjölktisteln ( Galactites tomentosus) längs hela vägen, från början till slut.


    På vissa ställen hade  Afrikas blåa lilja börjat att slå ut sina knoppar.
    Så magiskt vacker den är redan i det stadiet

    

Teira dugesii , Madeiraväggödlan, också kallad Madeiraödlan, hör till familjen Lacertidae. Det är den enda arten i släktet Teira. Arten är endemisk här. Den finns alltså bara här på ön med andra ord. Jag gillar ödlor, (ja, vad gillar jag egentligen inte inom djurvärlden?) och pratar förstås med dem när vi stannar upp för att beundra dem. Den här var brun när jag började prata med den men sen försökte jag få lite närmare kontakt med den. Ett fåfängt försök, för de är snabba som ögat.  Den gömde sig bland gröna växter och vips så var den grön och skön. Något vi inte hade varit med om tidigare men den här gången upptäckte vi en "kameleont".

De här galna vandringstyperna försökte få ödlorna att byta färg, bara för att det var så roligt. Ödlehets? Njaa, vi tror inte att de blev så hetsade. De drog iväg och kom tillbaka stup i kvarten, ibland skiftande i en annan färg, beroende på. Alla gjorde det inte. 



 Så där ja, nu kom vi till det första vägavsnittet . Levadan rinner under vägen. Här får inte bilar köra,       på grund av att vägen leder till ett privat område. Därför är leden utmärkt med vita band där folk får gå.


Vi gick igenom det privata området Chopana Hills, en tidigare "stugby/villaby" med många villor som tyvärr hamnade i vägen för den stora eldsvådan för ca 10 år sedan. Alltsedan dess så har förfallet varit märkbart och stort, också efter eldsvådans framfart. Glädjande nog läste vi i massmedia här för en månad sedan att någon har köpt området för att starta upp allting igen. Ett bamsestort jobb har denne någon framför sig innan det åter är dags att öppna upp. 

( Skylten ber om att man inte ska överskrida gränserna från levadan, p.g.a. att det är privat område) 


Villorna som låg i vägen för den stora eldsvådan syns knappt mera. Endast lite ruiner skymtar fram här och där längs levadastigen som går igenom Chopana Hills. Det är tragiskt att se förödelsen. 


   När det brann här måste det ha varit oerhört hett. Fönsterrutorna smalt ner.

 
    Ofattbart egentligen vad eld kan åstadkomma. Stora delar av Madeira brann den sommaren ( 2010?)
    Branden var dessvärre anlagd.

    

Mitt i allt så förändrades vädret, solen försvann och dimman sökte sig in mellan träd och buskar. I bakgrunden skymtar Stadion där de stora fotbollsmatcherna går av stapeln. 


Som jämförelse kan jag visa den bild jag tog den 16 maj när vi gick igenom Catharinaparken. Jag har skrivit här på toppen av berget i bakgrunden. Det är Stadion, som nästan ligger där vi vandrade den 11 maj. Eller rättare sagt så gick vår väg lite grann under stadion. Men ni får kanske en uppfattning om var vi var någonstans då vi gick levada dos Tornos

     En vit lilja trängde sig fram genom ett gammalt trådstängsel

   

Så hängde två trädtomater där helt plötsligt och då visste jag att vi snart skulle gå förbi en bostad med trädgård. Jag börjar känna igen mig på denna levada. 


Tänk er tomater på träd! Nu smakar de inte likadant som de tomater vi odlar och köper i affärerna. Trädtomaterna är goda och saftiga och många gånger använder man dem rakt av för att suga ut allt det goda de innehåller, men man kan också göra marmelad på dem, använda dem i maten mm 
 Tamarillo - Trädtomat - Cyphomandra betacea. Klicka på länken så får ni läsa mycket mera om trädtomaten som är vanlig här. Ibland får man köpa trädtomater i livsmedelsbutikerna och i de små frukt-och grönsaksaffärerna. 

Så är det åter dags att ta en liten paus i vandrandet. Inlägget blir för långt annars. 
Imorgon fortsätter jag med del 3. 
Ha det gott alla!

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Tack igen för så fina bilder! Fascineras av att jag som faktiskt inte gillar skog ändå älskade våra veckor på Madeira. Vi såg så mycket svarta områden från branden och det var verkligen otäckt att tänka hur den härjade, brand är ruskigt obehagligt tycker jag. Något Portugal drabbas hårt av ofta. Har inte hört talas om trädtomat tidigare, men tamarillo känner jag igen.
Tove sa…
När jag liks är igång så kom du in med del tre
Tack för det :-)
Nu blev det bildnjut de lyx!
När avfyringsröken lagt sig stiger Persiljan fram och jag anar doft och smak av den!
Bilderna på det nedsmälta glaset är som i en hemsk saga som blir vacker på slutet.
Trädtomat.
Läste ditt svar på min kommentar på förra inlägget; Lars Lerin lever nog et långt mer skönkryssande liv nu och sitter nog inte kvar längre så som förr. Hans vandring från det svarta till det ljusa är fantastisk och han vet att uppskatta andra som också gjort eller gör den vandringen.
Många länder skulle gå under utan turismen. Och människan är som en delat bak. Eller något åt det hållet. De styrande kanske har två bakar...

Leva da - nu och då :-)
Karin sa…
Pang! Där small Tjechovs gevär av med en rejäl smäll! Det var en väldigt kraftig och fin persilja du hittade! Och så mycket annat sevärt och vackert – vilken natur, vilken flora, vilka berg! Kul att få hänga med på levadavandringen!
Anna i Portugal,

tack själv! :)
Ja, det såg bedrövligt svart ut när den stora branden hade dragit fram. Jag har många bilder från den tiden och man förundras över att naturen ändå har tagit igen sig så bra som den har gjort, t.om förbättrats på sina ställen.
Ja, jag vet att Portugal drabbas hårt av elden när det blir hett och torrt. Eld är otäckt när den inte kan stoppas. Fy bubblan! Man kan ju knappt vara i närheten av en stor brand p.g.a hettan, hur ska det inte vara att vara mitt i detta eldinferno. Jag ryser..
Jag odlade Tamarillo för några år sedan i vårt växthus på Åland. Men de var av helt annat slag, bara som små fina bär. Tydligen finns det många sorters tamarillo.
Tove,
härligt att du är igång! :)
Den är ganska stark i smaken, persiljan, är lite speciell men det är man kanske när man har förvildat sig och lever längs en levada .

Som i en hemsk saga måste det ha varit när elden tog makten över allt som växte över 550-600 meter här på ön. Ca en tredjedel av ön eldhärjades.
Trädtomaten är något jag vill bli mera bekant med och så ska bli..

Lars Lerin må få skönkryssa resten av alla sina dagar tillsammans med Junior och alla barnen.

De styrande gör förmodligen vad de har förmåga till. Ibland måste de nog byta bakar, tror jag. Kompromissa kallas det också, tror jag.

Leva da - nu och då till dig med!:-)
Karin,

Tack så innerligt mycket för Tjechovs gevär, som du förmedlade mig. Lärorikt för min del och något jag ska försöka smälla av när det verkligen ska göras.
Jag hänger tavlor på väggarna här istället.
Kul att du hänger med på levadavandringen!

wiper sa…
Fantastiska bilder och en toppenfin bild på den vackra ödlan. Afrikas blå lilja är ju också fantastik. Gillar blommorna som växer i ert område. Kul att du också pratar med djur ;). Tråkigt detta med branden men så bra att nån tar tag i detta så det blir levande område igen.

Härlig bild med fontänen i mitten och en vidunderlig utsikt. Så fint med trädtomaterna. Det låter så gott när du berättar om tomaternas så man kan nästan känna smaken i munnen.

Tack för ett härligt reportage där man både får se fina bilder och lära sig lite nytt

Ha en härlig dag
kram från Malin

Wiper-Malin,

tack! Här finns mycket vackert och fint att njuta av.
Det sker bränder här lite hela tiden, varje sommar men den som var år 2010 var bamsestor och förödande. Här blir hett under sommaren och torrt på det. Om någon sen inte är försiktig eller är ute i fula avsikter så brinner det som fnöske.
Som du säkert har sett så är "reportaget" blogginlägget i flera delar så jag hoppas du vill följa med till slutet på den här levadavandringen.

Ha en fin dag du med!
Kram
Paula Merio sa…
Tack för turen så här långt, här blev jag sittande en lång stund, kunde inte slita mig när jag börjat läsa dina inlägg. Ett gott betyg eller hur?

ser fram emot fortsättningen, och trädtomaterna ska jag nu kolla närmare på. Kram från pörtet
BP sa…
Madeiraödlan är jag totalt förälskat i. Snacka om kamouflage! Jag är ju inte alls lika förtjust i djur som du är, men geckon älskar jag. De har liksom karaktär:-)
Hemskt med förödelse efter branden. Förstår inte riktigt varför kommunen inte tagit sig an ruinerna och åtminstone jämnat "liken" med jorden. Det är ju deprimerande att se. Tror jag här läst någonstans att Ronaldo är inblandat i återuppbyggnaden.
Paula,

ja, tack, jag tar gärna det goda betyget, slickar i mig av livets goda <3
Kram till pörtet!
BP,

me too. Den är ju bara för härlig. Idag såg vi att vi har ödlor som bor under våra takpannor. Lycka! Små, små ödlor brukar finnas under våra blomkrukor och jag blir helpallrig. Gecko finns här också på ön. Här hos oss har vi inte sett den men vi har en vän som hittade en hemma i en av innertrapporna. Den bars genast ut till Santa Luziaparken till de andra geckoödlorna.

Det där har vi också funderat på, varför man inte tar tag i alla ruiner men lagen här är annorlunda än hemma i de nordiska länderna. Ofta finns det flera ägare till en ruin, ett tomt hus eller så och de måste alla skriva under på att de är delaktiga och eniga i förändringar av olika slag. Kruxet är många gånger det, att alla av de inblandade inte bor på Madeira, några har flyttat ut och så vidare, de får inte tag på alla. Det räcker med att bara en av de inblandade inte går att få tag på. Det är helt enkelt knepigt och därför står det fallfärdiga ruckel lite här och där. Jag vet att man talar om att förändra lagen men desto mera än så vet jag inte.
Här frågar de en om vad ens föräldrar, mor och farföräldrar heter när man vill bli bankkund och också vid andra byråkratiska affärer. Jisses, sade jag, mina föräldrar dog ju för drygt 30 år sedan, men det hjälpte inte. Fram med namnen bara och då är jag inte precis någon ungdom själv längre. Haha...
Jag känner inte till om Ronaldo har något med återuppbyggnaden att göra. Jag har svårt att tro att han kan påverka något annat än det han själv är med och äger. Däremot vet jag att han har en klinik av något slag. Måste ta reda på mera, för nu är jag ute och svävar i det blå. Han har säkert ett finger med i spelet på något sätt och inte bara fötterna :)
Ditte sa…
God sen kväll!
Nu har jag läst ditt fina inlägg ett par gånger för att ta till mig "allt". Vet inte om jag lyckades men ambitionen fanns. Njuter av bilderna och dröjer mig kvar vid dem.
Du berättar så fint så det känns som om jag hela tiden är med och traskar. Madeira har jag besökt ett par gånger men ön lockar mig allt mer. Och det är du som fått mig så intresserad.
Rrdan på Åland lärde du mig massor om växter och djur och en del har jag kvar i minnet. Och nu fylls kunskapen på efter hand. Maderiaödlan är så fin men jag har nog aldrig sett någon. Häftigt att den sp fint och fort ändrar färg- Olika ödlor runt om i världen har jag sett och i Spanien har vi ett par som bor i passionsblomman och som framträder ibland
Perfekt att plocka persilja under vägs och den är ju lätt. Vore värre om du plockade meloner.
Bra att skyltar finns för jag kan tänka mig att många turister bara traskar på.
Minns med fasa eldsvådan här när så mycket blev förstört.Och visst är det glädjande om trakten nu kan leva upp igen-
Trädtomat? Något helt nytt för mig- Ja, mycket från växtriket är ju det- Nytt för mig alltså.
Ser förstår fram emot del 3. Jag är gärna med.
Kram
Märtha sa…
Branden... Var det den som också förstörde orchideparken? Jag har hört många prata om den, och taxichauffören som förde oss till botaniska trädgården svarade kort att den parken inte finns mera, den brann. Och en anlagd brand? Fy, så hemskt... Men superintressant att följa med på din vandring! Har deadline på en kolumn på måndag, på ett växtkåseri om nässlor på onsdag, trädgårdsföreningens vårmarknad nu på lördag... och kryper och kalkar och putsar... Sånt e livet, såånt e liivet... Må gott!
Veiken sa…
Nu har jag försökt i flera dagar att kommentera hos dig, men när jag ska bevisa att jag inte är en robot så fungerar inte det.
Jag har i alla fall njutit av er Levadavandring med alla underbara bilder!
Hoppas denna kommentar går fram.
Ama de casa sa…
Vilken vacker och prunkande växtlighet! Men vackrast av allt var ändå ödlan :-)

Ha en fin start på helgen!
Ditte,
God sen morgon!
Tack för att du vandrar tillsammans med oss! <3
Vi hoppas förstås på att du och Bosse, era barnbarn som du redan skrev om, kommer hit på besök, så vi får "ta hand om" er och visa er runt.
Madeiraödlan finns i rikliga mängder över hela ön. I Catharinaparken i Funchal finns hur många som helst.
Det var första gången som vi såg att de ändrade färg och alla gjorde det inte men alla lär ha den möjligheten för att kunna skydda sig.
Kul att ni har er egna ödlor i passionsblomman. De gör nytta, håller efter insekter och annat småkryp.
Faktum är att man ser persilja lite överallt här men längs levadorna är den mera eller mindre ekologisk.
Jodå, det är väldigt bra att det finns skyltar. Det är lätt att gå vilse annars, kanske inte på den här levadan men många andra har flera vägar hit och dit som kan villa bort en och det med besked. Skyltningen är viktig.
De är överlevare här. Det var väldigt tråkigt och hemskt efter den stora eldsvådan men de bygger upp igen efter bästa förmåga, anpassar sig och fortsätter med livet som det kommer. Så mycket annat kan man förstås inte göra heller.
Vi syns snart på levadan igen, del 3
Kram

Märtha,

ja, det var den branden som förstörde orchidéparken nedanför Botaniska, helt rätt.
Tack för att du gillar att komma med på vandringen!
Jag skulle gärna vara med på alla dina trevligheter också.
Krypa, kalka och putsa, njaaa men jag har ett litet förråd i källarnivån som ska städas och det blir nästan detsamma som att vara rabattkrypare. Nästan..
Må gott du med!
Veiken

NU är du inne här i alla fall. Så synd att det inte fungerar som det ska. Jag har inte ändrat på några inställningar utan har det som tidigare, så jag kan inte förstå annat än att det är Blogger som har haft problem på något sätt.
Tack Veiken för att du har varit med på vandringen så här långt.
Ama de casa,

ödlan är jättevacker bland allt det andra vackra.

Ha detsamma du med! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio