Levada dos Tornos från Curral Romeiros mot Palheiro, del 1
Så där gott folk, nu tar jag er med på vår lilla lätta levadavandring som vi gjorde den 11 maj.
Jag brukar kalla den till "persilje-levadan" för att det ofta växer vildsådd persilja där längs kanterna. Fröna kommer ursprungligen från något trädgårdsland på höjderna men har spridit sig till levadastigens kanter med vindens hjälp och plantorna blir bara flera för varje år som går.
Givetvis så hade jag en påse med i ryggsäcken för att ta hem lite persilja. (Jodå Karin o Tjechov, jag lovar sköta om det där med geväret på väggen ) 😊 Persiljan kommer på bild i ett senare inlägg.
Till att börja med hoppade vi själva på buss nr 29 från stan, som sedan segade sig uppåt längs de branta vägarna, mot Curral Romeiros. En fin tur bara det i sig. Vi sålde som känt våra bilar redan ifjol och har bestämt oss för att klara oss utan bil i fortsättningen.
På Madeira är kommunikationerna väldigt bra på flera olika sätt och buss åker vi gärna. Det kostar exakt 1,25 € för en person enkel resa att ta sig vart som helst inom Funchal som är en storstad. Vi steg av en liten bit ifrån stället där vi brukar börja vår vandring. Utsikten ner mot stan och hamnen är utsökt fin eller hur? Någonstans där nere i gyttret bor vi. Till vänster om grantopparna på ett ungefär, men mycket längre ner.
Typiskt nog så började minneskortet i kameran att krångla på direkten. Jag hade planerat att ta bilder för att göra ett blogginlägg. Jodå, det finns flera äldre bilder i arkivet från den här vandringen som jag har tagit tidigare, men sjuttsingen heller, helst ska det ju vara "färska" bilder.
Efter några försök till och med uppmaningar till minneskortet att sköta sig så gick allting bra igen. Plötsligt så fastnade den vallmo jag hade som "testperson" på kameralinsen. Tack och lov, för jag hade inte ens ett reservminneskort med mig i ryggsäcken, bara ett nyladdat batteri. "En får tacka" sade jag och så började vi vår vandring.
Till att börja med så går man förbi några hus där folk bor. Jag undrar hur många bilder jag har tagit genom åren av just det här taket. Takpannorna som är av den äldre modellen är så vackra.
Naturligtvis så träffade vi en get där vi brukar träffa en get. Den hälsade glatt och jag frågade förstås om vi hade träffats tidigare. "Tror det", svarade geten. "Hmm, så du har inte blivit uppäten senaste påsk då? " "Tror inte det", sa geten.
Den hade rätt, geten. Den hade inte blivit uppäten senaste påsk. Så här såg den ut i november-21.
Den här har däremot gått åt, föregångaren. Jodå, jag har en viss koll på kreaturen vi träffar....
Här är det vanligt att man äter get till påsk.
Vädret var perfekt. Det var en riktigt fin majdag.
Vi har aldrig vandrat levada "dos Tornos" i maj tidigare, så det var intressant för oss att se hur växtligheten skulle se ut.
Konstigt nog så fanns det inte så mycket blommor som vi hade förväntat oss.
Det blommade mycket mera i november förra året då vi också gick här.
Vi är lite nördar av oss. Vi står på näsan i nästan alla buskar och försöker känna igen växterna längs kanten.
Det är ett av de stora intressen som vi delar tillsammans.
Man ska hålla sig till den upptrampade stigen.
Några steg för mycket ut i växtligheten till höger i bild och man kan falla flera meter längre ner genom den. Det gröna ser tryggt och skönt ut men är bedrägligt. Ofta är det enbart utväxt som bildar golv, utan jord, ingen mark. Vackert är det men väldigt falskt.
Dem hade vi inte varit med om tidigare. Ja, som frukt förstås, vild och fadd i smaken.
Det var inte bara vi som tyckte att den lyste upp så vackert.
Det var inte bara vi som var ute på levada-vandring
En vänlig hund kom emot oss.
En liten stund senare kom en annan hund. Tydligen hade de vandrat levada tillsammans och var på väg hemåt mot byn igen.
Sen förstod vi varför de ville hemåt.
På andra sidan ravinen kom en lång rad med levada-vandrare på rad. De var ca 40 st .
Vi mötte tre lika stora grupper med tyskar under vår korta vandring, något vi aldrig har varit med om just på den här lugna levadan.
De, grupperna kommer från kryssningsfartygen via buss upp till höjderna och vandrar snabbt längs levadan för att få uppleva en sådan innan båtarna lägger ut igen. Vi mötte dem ca kl. 12. Kl. 15 lade båten ut. Vi såg genom trädmassan att en turistbuss var på väg uppåt mot Curral Romeiros för att hämta dem där vi hade börjat vår vandring.
Faktum är att det här har blivit ett stort problem. Turismen är överexploaterad på ön och någonstans ska turisterna ta vägen men det är inte enbart av godo med tanke på naturen och befolkningen. Röster, upprörda sådana, har höjts och höjs för att någonting måste göras åt detta. För mycket av det goda är för mycket av det goda. Det är inte turisternas fel, märk väl.
Men betänk att det inte finns en enda toalett på vägen överhuvudtaget, att många av grupperna inte har kompetenta bergsguider med sig. Bara för att nämna ett par saker som behöver rättas till. Och vad händer när vädret plötsligt kastar om? Det kan gå väldigt snabbt uppe på höjderna ibland.
Givetvis är folket som bor längs levadorna vana med att det går vandrare där men inte att de kommer många stora grupper på rad. Vi såg på de boendes blickar att deras ögon var trötta, på det där speciella litet apatiska uppgivna sättet. Det har vi inte sett tidigare.
Här har Madeiras regering något att göra för allas bästa.
Men kryssningsrederierna kontrar med att de inte kommer hit om deras resenärer inte får gå där de vill.
Det är inte resenärerna som bestämmer var de ska gå; de får erbjudande om det.
Hänsynslöst med den typen av utpressning från redarhåll enligt mitt förmenande.
Nå, nu vandrar vi vidare på levadan efter den här parentesen.
(Jag blir så grrrrig).
En lösning måste till så alla blir nöjda i alla fall.
Vallmo är inget som vi brukar se längs den levada dos Tornos men nu i maj tycks de finnas där.
En opiumvallmo är det.
Det är det som är så roligt och lite spännande.
Allt förändras under året, mitt i allt poppar någonting annat upp som man inte har sett
tidigare på samma ställe.
Den blomma som blommade allra mest och så gott som överallt var den här lilla skönheten.
Rosa da Rocha på portugisiska,
Röd Valeriana / Flerårig pipört på svenska
Centranthus ruber på latin.
Den finns också som vitblommande.
Den tyckte det själv också när den speglade sig; det syntes ju hur bra som helst.
Nu har vi kommit så här långt. Nämligen till trappan som går uppåt från landsvägen nedanför och för dem som vill vandra levada da Serra do Faial. Vi hade gjort vårt val för dagen, så vi gick vidare rakt fram på samma nivå. Någon gång ska vi ta trappan upp och vandra vidare mot ett annat håll.
Ja, just det! Ni ser rätt! Det är den afrikanska blå liljan som kantar levadastigen. De, "levadeirosarna", har planterat den där på många ställen längs levadan för att jorden inte ska "rinna" bort när det regnar. Rötterna håller jorden kvar. De har inte börjat blomma här ännu så vi vet vad vi har att vänta oss snart. En blå blommande levada-vandring. Om en månad måste vi nog hit igen.
Så här långt den här gången. Mera kommer i del två.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Vet att vår skuta dubblerade befolkningen på Falklandsöarna när vi landsteg där en gång...
Ha det fint!
ja, det är så vackert där på höjderna.
Turisterna är välkomnade, folket vill ha turister hit, de är ju en del av levebrödet, men som sagt, det kan bli väldigt mycket på samma gång på samma ställe och då blir det aningen för mycket av det goda ibland.
Det lär ha varit fullt kaos på vägarna i flera av städerna, där folket inte slapp ut från sina gårdar och till sina jobb osv. p.g.a att turistbussarna måste parkera där de kunde parkera. Det är logistiken som haltar. Madeira har blivit överraskad och det med besked.
Det blir ju inte bra för turisterna heller. Hamnen har varit proppfull av kryssningsfartyg nu under blomsterfestivalen, givetvis. Det var 60000 turister här samtidigt under några dagar och de ska givetvis ha program att se på, vara med på osv.
Restaurangerna har inte tillräckligt med personal efter pandemin osv. Balansen är inte den bästa just nu men förhoppningsvis så kommer man på någon bra lösning för alla parter. Och som sagt, det är inte turisternas fel. Vet inte ens om det är någons fel. Madeira är väldigt populärt just nu p.g.a oroligheter och liknande i närheten av andra semesterorter i Europa.
Ha det fint du med!
Eller, den är nog lika fina hela året kanske, med olika växter.
Fascinerande.
Skulle gärna gå en snäll levada som inte störtar ner. FAST jag kan nog vara för höjdrädd även för dem, tänker jag.
Ja, jag är ju också kryssare, som du vet.
MEN nog förstår jag problemet också. När flera fartyg ligger inne och alla ska göra olika aktiviteter fattar jag att det blir för mkt, såklart.
Har tänkt på det vid de öar vi, och flera andra fartyg, äntrat samtidigt. Bra för turismen och ekonomin, men skit för naturen. Säkert blir folk irriterade som bor på platserna över dessa invasioner. Minns du vi la till på redden vid Grand Cayman och det var säkert 12-15 fartyg som låg där samtidigt. Helt galet.
Så nog fattar jag att det måste till balans.
Jag tycker fö att Uffe är astuff som, ger sig ut på dessa levador för jag känner nästan i mitt eget huvud hur yr jag skulle bli. Men Uffe är säkert inte det allra minsta höjdrädd och DET hjälper ju massor.
STORA kramar till den dig på den vackra ön!!!
Tack för att vi får följa med på era vandringar.
Ha en fin kväll!
Kram
Förstår verkligen konflikten med de stora fartygen som kommer och som sedan ska ge sig ut och vandra. Och bussarna som står överallt och förhindrar det dagliga livet. Men visst önskar jag också att det ska bli en balans- Turister behövs men kanske måste Funchal begränsa antalet fartyg som lägger till samtidigt.
Stort tack för denna tur och jag ser redan fram emot nästa-
Varm kram
Som överallt så är det ju turisterna som förstör naturen. Tyvärr. Samtidigt tar turister med sig en massa pengar till bland annat Madeira. Inte ett problem man löser på fem minuter om man säger så.
Fantastiskt fina bilder:-)
PS. Att åka kommunalt i Spanien och Portugal är ju så otroligt billigt jämfört med här. Å som jag skrev förut - att åka bil i Funchal är inte roligt. Beundrar busschaffisarna... DS.
Här är vackert så in i vassen. Nere i stan är blomsterprakten större än vi någonsin har varit med om men längre upp i bergen kommer allting lite senare. Perfekt i mitt tycke.
Det finns växter året om, men visst förstår jag varför blomsterfestivalen är den här månaden. Nu prunkar ön.
Jag gissar att du gott kunde gå både snälla levador och stigar. Det finns olika möjligheter, rena plattlandet på den platta nivån högst upp. :)
Jadå, jag vet att du är kryssare och tack och lov för er som gillar att kryssa. Det har bara varit alltför mycket turister här nu ett tag och samhället kan inte svälja överexploateringen på ett riktigt bra sätt. Det är inte enbart kryssningsfartyg som kommer hit; ca 30-40 plan landar här varje dag också, så hotellen är fullbelagda. Allt detta är jättebra för alla som livnär sig på turismen, men som sagt, för mycket av det goda är för mycket. Ikväll fick jag veta av en vän som bor här sedan några år tillbaka, att det blir snudd på tomt vad gäller kryssningsfartyg under sommaren. De går på Medelhavet den årstiden istället, vilket förstås betyder att trycket lättar här och den önskvärda balansen infrias.
Uffe är tuff, jag håller fullständigt med om det. Att vandra levador, gå upp för backar osv. har blivit en livsnödvändighet för honom och indirekt också för min del. Vi är ute så gott som varje dag och rör på oss på något sätt.
Till all lycka är ingen av oss höjdrädd; det underlättar.
STORA kramar tillbaka över havet till dig!
Vi bor väldigt fint; har nära till allting nere i stan och med buss tar vi oss uppåt till olika härliga spännande platser.
Ha detsamma du med och hoppas du kryar på dig!
Kram
jag är säker på att du skulle klara den här vandringen hur lätt som helst även om du har ryggproblem. I och med den här delen av vandringen så är det ca 3/4 delar kvar.
Tack! :)
Jag gissar att denna överexploatering av turister under så kort tid har lärt turistföretagarna och regeringen en hel del. Nu vet jag att kryssningsfartygen kommer att gå på Medelhavet i sommar så trycket lättar en aning.
Det kommer mera turister via flygen under sommartid. Jag har nyss fått veta detta.
Tack för att du "vandrar tillsammans med oss"!
Varm kram
Japp, det gäller att få balans i det hela. Jag vet nu p.g.a ett samtal ikväll, att kryssningsfartygen inte kommer i lika stor mängd under sommaren. Då lär de ta vägen till Medelhavet istället. Så trycket lättar.
Under tiden jobbas det säkert på hur man ska lösa liknande saker i framtiden.
Tack!
Du har så rätt, att köra bil här är inte roligt alls. Bussar och taxibilar finns och de är inte dyra alls.
Även på Caminon i Spanien, där jag gick, märktes en viss mättnad hos de boende. Pilgrimer ger inkomster, men ...
Under pandemin var det stora problem på vandringslederna i Kolmården. Det bara vällde in folk som parkerade hur som helt, kastade skräp i skogen, eldade var som helst ...
tack för att du kom med !
Jag kan mycket väl tänka mig att man känner en viss mättnad längs Caminon i Spanien, även om fördelarna är många och bra
Även en medalj har en baksida
jag förstår att du har mycket att göra just nu. En bråd tid för en rabattkrypare.
Vi hängde med på några guidade turer i början under de första åren, sen efter det har vi gått allra mest ensamma, ibland med vänner. Vi är precis så som du beskriver dig själv, vi vill gå i takt med oss själva, ta in och smådiskutera när det känns bra för lite prat, vi vill lyssna på naturen, tystnaden osv.
Kul att du gav dig tid mitt i krypandet! Hälsa med dig!
ÅÅÅÅÅ så fick jag mitt lystmäte i text och bilder! Ingen är som att få ett skratt, lust av nyfikenhet, hjärnan får sig en ljuvlig duvning. Fritt flöde när en läser. Du har ju absolut humorn intakt tillsammans med övriga faktorer.
Persiljelevada, med bilder senare; ja ha ja.
Tjechovs gevär. Jo. Jag läser länken om ryssen som dör i Tyskland och finner följande:
"Om du i det första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet. Om det inte ska avfyras borde det inte hänga där."
Är det monne persiljan du syftar på? Men det fanns mer i inlägget som kan bli en avfyrning också.
Denne man har dessutom uttryckt att:
"Medicinen är min äkta hustru och litteraturen är min älskarinna."
Karin Englund. Tittar in hos henne ibland. Där finns också gosaker.
Kryssningar ... turism ... apropå:
Bläddrade lite i Lars Lars Lerins bok 7 resor 9 liv när jag och Anki besökte muséet.
Hamnade på följande rader:
- "Jag vill leva i ett land där havet blinkar i mina ögon, se lyxkryssarna utanför fönstret och vara glad att det inte är jag som sitter där ute i lyxen och har tråkigt."
Kärlek är när två sticker näsan i samma buskar, alla buskar och vill lära känna, känna igen och sätta namn på.
Leva da! (då)
Du fina poet! Du får till det på ett så fint sätt. Leva da då, haha...just precis så är det.
Jadå, det är persiljan det handlar om denna gång. Karin Englund är säker på att Tjechov roterar i sin grav när jag inte avfyrar geväret. Jag har gjort så någon gång och nu har jag lärt mig min läxa. Tacksam är jag för dylika påpekanden, även om jag tror att Tjechov ligger stilla där han ligger men hans taleskvinna är i högsta grad på alerten.
Lars Lerins ord är så typiska för honom. Så skulle jag också känna det, känner det men tack och lov så är det många som känner totalt annorlunda. Hur skulle världen annars se ut?
Ja, så kan man också uttrycka kärlek, så som du gör det. Tack för de orden !
Leva da! då
tack! Jag är också en vallmoälskare, hade mängder i vår trädgård när vi bodde på Åland, så jag suger verkligen i mig av vallmoskönhet när jag kan göra det.
Turism är ingen lätt fråga alls och den här vintern har Madeira varit välbesökt när allting har öppnat upp och det är lugnt här på ett annat sätt för tillfället. Jag pratade med en vän igår kväll, som har bott här i fem år redan och hon sade att kryssningsfartygen minskar drastiskt att komma hit under sommaren. Då drar de iväg till Medelhavet. Så förmodligen stabiliserar sig det mesta igen och under tiden gissar jag att de tar tag i det som blev fel nu när så många var här samtidigt. Madeira hann inte svälja detta på ett bra sätt, varken för befolkningens del eller turisternas. Jag hoppas på att det är en parentes alla kan lära sig något av För visst behöver turisterna komma hit, utan minsta tvekan. Det har bara blivit lite fel i logistiken ett tag. Jag upplever ändå att man fixar det på ett väldigt bra sätt här när det hettar till. Här finns de flesta hotellen i Lidotrakten och sedan är de utspridda lite här och där över ön. Jag har verkligen ingenting emot kryssningsfartygen, de är en win-winsak för alla, de behövs och i all synnerhet när hotellen är bokade till över 90 %. Det är ju lyckosamt när allt kommer till kritan men det blev helt enkelt för mycket under alltför kort tid.Madeira blev tagen på sängen.
Jag gissar att man har lärt sig en hel del av detta.
Ja, hur ska naturen skyddas allra bäst? Det är där den stora frågan ligger. Utan naturen är Madeira inte Madeira längre.
Väldigt vackert är den vandringen ni gör, hur varmt är det i luften? Ingen tryckande hetta hoppas jag...eller är det så under sommarmånaderna?
Jisses så jag frågar mycket, nu nöjer jag mig med att beundra alla vackra blommor. Valeriana, det trodde jag man tog en tablett av när man vill lugna nerverna eller somna, hihi Nu tar jag mig an nästa etapp
pengarna går nog rakt in istatskassan och till transportörerna och de andra inblandade. Folket vid levadorna får nada. Vi kan alla vandra kostnadsfritt. Det enda som kostar är att ta sig till och från. Något som kostar samhället pengar är om det händer en olycka, om någon faller, skadar sig, dör eller blir sjuk. Då rycker brandkår, sjukvård och räddningsmanskap ut om de har fått alarm om det. Då kostar det pengar men jag har förstått att allt går från samhällets kassa.
Du får fråga så mycket du vill Paula, jag svarar så gärna.
Den dagen vi vandrade var det drygt 20 grader varmt men sen ändrade väderleken en stund och blev mulen och dimmig. Hur varmt det blev då vet jag inte men lite kyligare kändes det. Jodå, här kan det bli hett har jag förstått. Över trettio grader är vanligt sommartid. Idag har vi t.ex haft 27 grader varmt i skuggan. Dagen har inte varit idel solsken, den bjöd också på mulet och lite regn nu och då. Luftfuktigheten är hög här. Vi bor ju mitt i havet. Faktum är att tabletten tillverkas av Valeriana officinalis, inte den örten som jag visar men en annan som växer lite överallt i de nordiska länderna.