Jag gick förbi / 3


    En gång har någon gått in och ut här genom porten. 
    En gång har någon hämtat sin post i postintaget till höger om den
    Det här är allt som är kvar av huset som en gång var
    Atmosfären andas harmoni fastän en strof av sorgsenhet också svävar över allt det vildvuxna 
    En krasse klänger sig uppåt 


    Det prasslar till och en vildkatt tittar fram ur blomsterhavet 

    

Gammalt och nytt  möts i trappstegen där ingen går längre. 
Grannens pelargonier på andra sidan den mycket smala gränden lyser upp. 

    Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Märtha sa…
Att porten fått bli kvar... Jag har länge önskat få odla i en ruin, omgiven av gamla stenmurar - lite, åtminstone. Så du kan ta porten och trappan med dig när du kommer till Finland och dumpa alltihop hos mig! Så snyggt det skulle bli...
Det är både fint och roligt när gammalt möter nytt tycker jag. Den där porten är fantastisk och så fint blomman har ringlat sig uppåt på den. Övergivna och förfallna hus finns överallt i Portugal, tråkigt att se oftast, men ibland kan det vara fina smycken tycker jag.
Annika sa…
Så fint det är med alla blommor som tagit över där.
Blir så himla romantiskt.
MEN, samtidigt är det ju bara sorgligt. Det är allt som är förfallet och övergivet.
Dock vackert!
Katten blir pricken över i!
Kramar!
wiper sa…
Så passande och fint du skrivit om porten. Ibland skulle man vilja göra en tidsresa för att se hur det såg ut förut när man ser nåt gammalt. Kul att du fick med vildkatten på en snygg och magisk bild. Sista bilden är också så vacker så man blir både melankolisk och glad.

Ha nu en skön onsdag
kram från Malin
Ama de casa sa…
Jag tycker det är tragiskt när man ser gamla rester/ruiner av hus som folk en gång i tiden har lagt ned både kärlek och kraft på att bygga och/eller renovera. Sen har dom bara fått stå och förfalla...
Bloggblad sa…
Underbara bilder och en fin betraktelse om tidens gång.
Paula Merio sa…
Vilken underbar miljö du visar upp, naturen har tagit över och gjort hela platsen till en blomsteräng.
Märtha,

undrar hur jag ska få hela ruinen med mig men kvinnor KAN så nog ordnar det sig på något vis. Det räcker ju inte bara med porten, du måste självklart få din dröm uppfylld. Att odla i en ruin skulle vara vackert.
Anna i Portugal,

jag håller med om det. Det är fint när gammalt och nytt möter varandra. Jag har för mig att det har en hel del med finanskrisen att göra men också om arvslagar. De är inte lika rediga som norrut har jag förstått.
Jag njuter av det vackra, vi ser liknande ruiner väldigt ofta.
Annika,

Särskilt romantiskt är det inte men det ser vackert ut i alla fall. Katten skrämde nästan slag på mig när den poppade upp ur krassen. Det var nästan ett under att jag fick med den på bild, för den försvann snabbt som blixten vidare i nästa sekund.

Kramar!
Ama de casa,

jag håller med dig; där kommer sorgsenheten in för min del.
I det här fallet har ägarna börjat renovera, bygga till en ny trappa upp mot taket som inte finns. Man ser hur drömmarna försvann. Här står väldigt många hus och förfaller, p.g.a. arvslagarna som är väldigt snåriga. Får återkomma till det en annan gång när jag vet lite mera om dem.
Wiper-Malin,

tack! <3
Ja, tänk så roligt det skulle vara om man kunde resa bakåt i tiden. Eller få se fotografier från den tiden det begav sig, i det här fallet ruinen.

Ha detsamma!
kram
Bloggblad,

ibland måste man ta ett steg bakåt när man går förbi bara för betraktelsens skull. Tack ! :)
Paula,

naturen har tagit över och spritt sina blommor överallt. Vackert i mina ögon. <3
BP sa…
Otroligt läckra och vackra bilder av det "organiserade kaoset". Sådana "konstverk" gillas skarpt:-)
BP,

Tack! Du säger det så bra! Konstverk är precis vad det är. :)
Bosse Lidén sa…
När jag beskådar översta bilden och därefter läser din bildtext har du mig i din hand. Vackert, tänkvärt, vemodigt.
Kram från Visby
Ditte sa…
Möten just mellan det gamla och det nya tycker jag om. Möten som blir till konst och som vi tar med oss vidare.
Vackra bilder att minnas.
Varm kram
Bosse Lidén,

Tack för dina ord; de värmer!
Kram från Funchal!
Ditte,

det finns en skönhet i det gamla och det nya som möter varandra.
Jag antar att allt rivs så småningom och att ett nytt hus kommer att stå där en dag när alla krav har uppfyllts som ska uppfyllas för att en ny ägare kan ta över.
Varm kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande