Vänskap och försoning


På påskafton var vi bortbjudna på middag tillsammans med vänner som har bott i Holland och i Linköping. Vi gick till gemensamma vänner, som i sin tur ursprungligen kommer från Västerås. Kvällen blev fin och härligt avslappnad med mycket prat och många skratt. Precis som det ska vara som värdinnan själv sade. 

Vi hade tidigare under dagen köpt ett traditionellt portugisiskt påskbröd för att ta med som "blomma" till oss alla som skulle sitta  runt middagsbordet. När vi hade ätit förrätt, varmrätt och efterrätt, mycket välgjort och smakligt,  så kändes det snudd på som om påskbrödet inte hade plats i magen, men vi ville alla veta vad det smakade, så kniven sattes i brödet och vi tuggade i oss en liten bit var.

Brödet heter Folar da Páscoa och eftersom ingen av oss runt bordet visste något om brödet överhuvudtaget så hade jag läst på lite grann innan, för att kunna berätta mera för de andra. Alla närvarande är vi bosatta här på Madeira i Portugal på heltid, så det kan ju vara bra att veta lite mera om traditionerna i vårt nya hemland.( Det bor en liten lärarinna i mig) 

Påskbuketten vi fick av grannarna i lägenheten ovanför oss. Protea, flamingo och kalla. 

På landsbygden är Folar-bröden ganska rustika. I städerna är de mera en konditorivara. Beroende på region är brödet salt eller sött. Det finns vanligen ett ägg i mitten av brödet men det kan också finnas flera, bröden kan också vara fyllda av kött, fågel och liknande. Folar-brödet symboliserar boet och äggen, skapandet av ett nytt liv, fertilitet. När du ger en skiva bröd åt någon annan önskar du samtidigt den personen välstånd och lycka. Brödet symboliserar också överflöd efter fastan och Jesus´ sista måltid och uppståndelse.

Det finns en legend om Folar-brödet som handlar om vänskap och försoning och som låter ungefär så här: (Med ett visst förbehåll så har jag kanske fel på namnen och möjligen har jag förvrängt legenden en aning men jag borde ha det så nära på som det ska vara. Jag skyller på språkförbistringen om inte annat, annars)

I en portugisisk by bodde en ung kvinna som hette Mariana och som så gärna ville gifta sig. Hon bad varje dag till Santa Catalina (kanske Catarina)  om att få en man att gifta sig med. Och bön blir hörd som det heter. En dag fick hon veta att det skulle komma två friare till henne, en rik adelsman och en fattig bonde. Hon bad åter Santa C. om hjälp om att fatta rätt beslut. De kom överens om en deadline. På  palmsöndagen så skulle Mariana veta vem av friarna hon ville säga ja till. 

Palmsöndagen kom och en granne till Mariana berättade att de två friarna hade träffats på vägen till henne och att de då hade råkat i luven på varandra och det ordentligt. Det handlade om liv och död. Mariana skyndade till de två stridstupparna och när hon hade bett Santa C. om hjälp igen, så bestämde hon sig för att välja Amaro, den fattige bonden till sin äkta make.

Inför påskdagen var Mariana väldigt orolig för att hon hade hört att riddaren skulle dyka upp på bröllopsdagen för att döda Amaro. Åter bad hon till Santa C. och bilden av helgonet log mot henne. Ett gott tecken alltså. Följande dag gick Mariana och lade blommor på  helgonets altare. När hon kom hem fann hon ett stort blankt bröd på bordet med ett helt ägg i mitten av det, omgiven av de blommor som Mariana  själv just innan hade lagt på helgonets altare. 

Amaro hade fått ett likadant bröd. Då trodde det blivande äkta paret att det hade varit adelsmannens idé och de bestämde sig att tillsammans gå till hans hus för att tacka honom. Men han hade också fått ett likadant bröd som de andra två. Mariana blev övertygad om att det var Santa C. som hade ett finger med i spelet. 

Legenden om Folar da Páscoa är så gammal att ursprungsdatum inte är känt, men traditionen att ge varandra detta vänskaps- och försoningsbröd har överlevt till denna dag. 

 Ursprungligen kallades brödet Folore eller vinkaka. 

Jadå, jag har ett recept att testa,  men jag tänker gå och köpa brödet från något bageri även nästa påsk.

En annan tradition man har här att ge varandra karameller med mandel i eller också bara mandel.( Pâo de lo)  Det är brukligt att ha likör och portvin, samt mandelkarameller hemma på bordet under påsken för de besök man eventuellt får. Vi fick mandelkarameller och blommor av en granne som vi lade fram på vår nytillverkade bänk.  Karamellerna är bamsehårda, nästan som av porslin. De måste sugas bort. Goda är de. Kallan (Jarros på portugisiska)  i vasen är typisk för Madeira men kommer ursprungligen från Etiopien. (Calla aethiopia). Turligt nog hade jag chokladägg hemma så jag kunde återgälda gåvan, även om det inte fanns någon mandel i den. Men de förstår och vet att nästa påsk så  kommer det mandel också. :) och Folar da Páscoa. Vi lär oss nya traditioner. 

Snipp snapp snut, nu får påsken för det här året vara slut. Tror jag.😉

Copyright: Karin Eklund, Funchal/Madeira

Kommentarer

BP sa…
Ett liknande bröd finns även i Spanien, men då serveras det vid jul vill jag minnas. Ingen favo här alls, men så gillar jag ju inte sötsaker så.
Å dessa mandelgodis känner jag också igen. De finns i flera länder och är livsfarliga. Jag menar inte att de är goda utan att man ska akta sig för dom om man har fyllningar i tänderna...
Påskbuketten är fantastiskt fin - WOW!
BP,

de har säkert liknande legender, kan jag tänka mig, de katolska länderna. Här finns också speciella bröd som man ska ha till julen, söta sådana. Men det tar jag till julen, tror jag.
Ja, mandelgodiset är farligt för tänder med fyllning i, helt rätt.
Blommorna är fantastiska och håller länge i vas.
Susjos sa…
På väg till sängen, men kikar in till dej...var brödet gott som du köpt, det ser läckert ut på bild, och påskbuketten ni fick, wow!
Kram och sov gott!
Susjos,

och jag i min tur kan inte sova som den stock jag brukar vara när jag sover, tittar in här och kan berätta att brödet var gott,det smakade vetebulle förutom ägget då förstås. Blommorna är läckra, mycket!
Snart godmorgondags för din del; hoppas du sov gott!
Kram
Tyckte att ditt bröd såg ut som det var en rund korv i mitten, därav kom jag att tänka på då vi var i Thailand och smaskade på någon sorts wienerbröd. Vi hade gått i ett varuhus rätt länge och blev lite hungriga. Där fanns ingen matservering så vi köpte någon sorts bulle-wienerbröd med tjinuski ovanpå eftersom vi hade dricka i väskan. Döm om vår förvåning när vi började mumsa i oss så fanns en knackorv innuti. Passar säkert om man sätter passaren på men vi valde bort korven.
Ama de casa sa…
Intressant historia om brödet. Roligt att det kan variera så mycket mellan olika regioner och stad/landsbygd.

En otroligt vacker påskbukett! :-)

Ha en fin dag - här både regnar och åskar det just nu...
Jag råkade köpa en påse med påskgodis med så där stenhårda karameller med mandel i. Var rädd att jag skulle bita sönder en tand, för suga på godis är inte min grej.. :D
Tack för historielektionen, alltid roligt att läsa om varför traditioner finns.
Hantverkarglädje,
haha, det var ju sannerligen ett wienerbröd som hette duga. Korvwienerbröd. Man får uppleva mycket nytt när man är utomlands. Jag förstår att ni valde bort korven.
Ama de casa,

det är det som är så roligt och intressant. Mångfalden och olikheterna. Man lär sig något nytt hela tiden. Aldrig blir det tråkigt.
Här mulnar det till men förmodligen stannar regnet uppe i bergen, ser så ut.

Ha det fint du också!
Anna i Portugal,

jag är likadan som du, har svårt att suga på karameller utan äter dem mera som om de var knäckebröd. Så risken att förstöra någon tand är uppenbar. Men det kommer gäster och Uffe kan suga på karameller så det ordnar sig.
Jag har tagit till mig appen och har den installerad nu, Uffe med. Tack än en gång för ett mycket bra tips!
Bloggblad sa…
Intressant! Tänk att det hela tiden finns så mycket nytt att lära!
Annika sa…
Brödet är väldigt fint.
MEN nog fattar jag om ni var proppmätta efter er middag.
Trevligt med nya traditoner som poppar upp till er nu på er "nya" ö!
Mmm....mandel, älskar sådana i alla former.
Hårda sådana karameller låter GOTT!!
Kramar
Anki sa…
Spännande och trevlig läsning ... och även lärorik!
Så fin blombukett du fick!
Ha en fin fortsättning på veckan!
Bloggblad,

Ja, vi blir spränglärda i bloggosfären ;).
Annika,

ja, det var nästan med nöd vi tog fram brödet för att smaka på det efter en trerätters mycket smaklig middag. Men vi fixade en liten skiva bröd var, bara för att...
Karamellerna var verkligen hårda. Du ser att jag skriver var ;). Barnbarnen till familjen ovanför oss, öppnade fönstret ovanför vår terrass och tappade en karamell på våra klinkers. En liten liten flisa blev resultatet, resten var intakt. Det handlar ändå om några meter. Men slut blev det på de hårdingarna också. ;)
Kramar!
Anki,

blombuketten står sig ännu och klarar sig säkert några dagar till. En tacksam skönhet att ha på bordet, given med gott hjärta, som vår granne påpekade.
Tack detsamma önskar jag dig också!
Ditte sa…
Vilka rara och omtänksamma grannar. Och buketten är verkligen vacker.
Förstår att det blev en lyckad kväll och med en hel del prat och skratt. Hög stämning!
Väldigt intressant att få ta del av historien bakom brödet. Och roligt för er att ta del av en del traditioner som finns på Madeira.
Önskar er fortsatt sköna dagar.
Kram
Ditte,

ja, vi har fina grannar runtomkring oss på alla håll där vi bor.
Det lustiga är att jag egentligen aldrig har upplevt mig själv som någon om bryr sig särskilt mycket om traditioner. Jag har varit en mästare på att byta ut dem med jämna mellanrum men jag är intresserad av traditioner likväl.
Önskar er detsamma!
Kram
Märtha sa…
Jag har slarvat med att läsa andras bloggar, har varit upptagen med skrivuppgifter. Nu är det lite lugnare, så jag knåpade ihop ett eget inlägg och börjar beta av andras. En vacker legend! Fantisera ihop en fortsättning! Nu tar jag följande inlägg...
Märtha,

det är inte slarv, det är bara det att du har haft fullt upp med annat. Jag ska titta in till dig och se vad du har knåpat ihop. När jag stiger upp imorgon bitti.
Ja, nog kunde jag fortsätta med legenden alltid, har redan en del men kanske inte så snäll som legender ska vara.
wiper sa…
Det brödet såg lockande gott ut och så kul att ni har vänner där. Vad härligt ni hade det med god mat i vänners sällskap, sånt behövs och man skall njuta så länge man kan.

Den påskbuketten var annorlunda och häftig, som ett konstverk. Föll mig i smaken och vasen passade ypperligt till. Du bjuder på mycket intressant information så man lär sig mycket. Hoppas bara Svenska Spel ringer så man kan ta en tur till Madeira ;).

Det var en bra tradition detta med karamellerna och drickat. Gillar allt på bilden, så snyggt. Jag drack ett eller två små glas portvin då jag bodde i Gävle och var medlem i en jazz- och bluesklubb. Dom hade jättefint portvin där.

Ha en skön dag i härligheten
Kram
Påskbuketten kunde också vara en julbukett här. Dessa blommor blommar året om på Madeira. Vasen är en Iittalavas vi tog med oss från Åland, en Alvari Aaltovas.
Önskar förstår att Svenska Spel ringer till dig per omgående och har ett trevligt besked!

Ha detsamma Malin!
Kram
Paula Merio sa…
Vilken gullig legend om brödet och jungfrun. Det framgick inte varför hon valde den fattiga bonden, men kan väl tänka mig att han hade ett vackert hjärta. Det bröd ni smakade på, var det av det söta eller salta slaget? Det ser rätt kompakt ut, eller kanske är det luftigt inuti? Men det är alltså inget skådebröd, utan verkligen avsett att ätas upp?
BUketten du fick av dina grannar var fantastisk!
Paula,

ja, säg inte annat, gullig är ordet. Jag tycker personligen att hon var lite dum, haha...hon kunde ju ha blivit rik men antagligen var det bondens vackra hjärta som avgjorde det hela.
Vårt bröd var av den söta varianten. Lite grann som kanelbulle utan kanel. Det var luftigt och lätt. Det ska ätas upp. När jag köpte det så undrade bagaren om jag inte skulle köpa flera. Ett bröd åt var och en var hans tanke men han tänkte antagligen på inkomsterna ;).
Ja, buketten är fantastisk, fortfarande. Den står sig säkert till nästa vecka ännu.
Lisbet sa…
Nu har ni fått nya traditioner och delar med dig. Bra.
kram
Lisbet,

ja, det har vi fått och jag försöker lära mig så mycket som möjligt.
Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande