Ett första steg

Hej på Er alla!

Jag är på gång, jag smyger mig sakta in i bloggvärlden igen. 

Det finns en hel del finesser som ska sätta sig på rätt plats, innan jag är helt och hållet där jag ska vara men en liten förvarning bjuder jag på, ett steg i den riktning jag vill vandra och som jag hoppas ni vill vandra tillsammans med mig trots lång frånvaro här men också inne hos er alla bloggvänner.

Pettas blogg har fått ett nytt namn. Pettas är ett förflutet vid det här laget och jag återkommer om den saken lite senare. Nu gäller Äventyret framtiden. 

Tänk ändå att man i min ålder kan tänka sig en ny framtid. Jag är så tacksam för det så här på höstkanten av livet. Jag känner mig nästan som född på nytt och riktigt ung, mår bra och så vidare men har förstås en annan erfarenhet än tidigare.

När Uffe och jag stängde dörren bakom oss med de kvarlämnade nycklarna på insidan av Pettas, Skoltomten, så ösregnade det. Det var den 12 september-21

"Himlen gråter" sade vi båda när vi gick ner för trappan den allra sista gången till den väntande taxin som skulle föra oss till färjan som gick till Kapellskär. Väl i taxin hörde vi i dess radio att en taxi skulle till Trobergshemmet  (intern info taxibilar emellan förstås) men vi fick lite roligt och skrattade när vi sade att nu är vi lurade, de tänker ta oss till Trobergshemmet.  (Ett ålderdomshem i Mariehamn.)

"Nej, nej" sade taxichauffören som inte hade en endaste liten aning om vart vi var på väg annat än till Västerhamn i Mariehamn där färjan väntade. Hon kunde ju inte veta att vi tänkte oss ett helt annat liv. Vi var på väg till Äventyret framtiden. 

Mitt i skrattet såg jag skymten av vårt älskade Skoltomten försvinna och visst knep det till ordentligt i hjärteroten men det kändes ändå bra, så bra det kan kännas när man har bestämt sig för att ändra på livet. Skratt och tårar blandades ihop för ett ögonblick i känslan av att en del av vårt liv var fullbordad.

Så tog vi färjan över Ålands hav och på andra sidan i Kapellskär väntade sonen på oss med sin bil. En stund senare landade vi hemma hos honom och hans familj och hann vara tillsammans med dem ett dygn innan flyget på Arlanda tog oss till Lissabon och vidare till Madeira där nya goda vänner väntade på oss på flygfältet då vi äntligen landade efter den flera timmar långa resan. Sen dess har det redan gått många dagar och väldigt mycket har hänt, förstås.

Ja, nu är vi här, på vår andra favoritö i världen. Nu är vi portugiser, madeirensare trots att det åländska aldrig kommer att gå ur. Jag är jorden, de röda klipporna, havet, vinden, allt allt som Åland är. Men det bevisar bara att man är sina rötter även om de blir hur långa som helst och vägarna bär en till andra platser i världen. Jag bär med mig mitt Åland också nu när jag är på mitt Madeira. Det ena förtar som sagt inte det andra. 

Så här långt den här gången, jag återkommer givetvis, det blir många steg i fortsättningen. Jag har mycket att berätta, det här året har gått till historien för vår del. Och historien bara fortsätter

Allt gott till Er alla ! 


Copyright: Karin Eklund / Äventyret framtiden.

Kommentarer

Gunnel sa…
Nu blev jag riktigt glad! Som jag har längtat efter detta. Det ska bli så kul att få läsa mer om ert äventyr i framtiden. Välkommen tillbaka till Blogglandia och allt gott till er båda. Kram
Gunnel,

tack! Det är så mycket nytt för min del ännu, både dator, program osv så det tar nog lite tid innan jag är varm i kläderna, men man måste ju börja någon gång på något sätt. Tack igen! Kram
Anki sa…
Så roligt med ett nytt inlägg från dig! Har saknat dig!
Ha det så gott på er nya ö - som ju inte är ny för er, men ny för ert permanentboende.
Äntligen, som jag har tänkt på er hur det blev. Så härligt det låter, Madeira är fantastiskt. Er flytt gör ju att jag längtar än mer. De bästa ställen jag besökt är nämligen Krabi i Thailand och Madeira. Väntar o längtar på ditt näst inlägg, till dess: ha det bra.
Humlan sa…
Vilket äventyr och så roligt att ni vågar! Det ska bli roligt att följa er framöver.
Anki,
Tack! :) Jag har minsann saknat dig och alla de andra jag också.
Nu ska jag försöka ta igen det jag har missat. Jag har tänkt på dig väldigt mycket...


Hantverkarglädje,
tack för dina tankar! Madeira är härligt på så många olika sätt, värmen gör gott, temperaturen passlig för oss och i all synnerhet för Uffe.


Humlan,
Ja, ett äventyr har det varit och är. Tack för att du hänger med oss framöver!
Paula Merio sa…
Nu blev jag så glad så! Jag tycker det är så spännande med ert nya livsval. Ibland för livet en ut på äventyr man inte har planerat så värst, men som kanske ändå skymtat någonstans i bakgrunden. För Madeira är ju inte helt okänd terräng för er, alls inte, men att bosätta sig i ett annat land med ett annat språk och andra seder och bruk är definitivt ett äventyr. Det som glädjer extra är att ni gör denna nya resa tillsammans. Det gör mig varm i hjärtat. Jag ser fram emot att läsa om er nya tillvaro, ert nya livsäventyr. Välkommen tillbaka i bloggvärlden, du är efterlängtad!
Paula,

tack för det; det värmer hjärtat att få läsa de orden.
Det gick fortare än tänkt, nog också med en liten extra skjuts av pandemin, som ändrade på våra livsvillkor och våra planer.
Det är ett äventyr, utan vidare, att göra en så här pass stor förändring i den här åldern, men allt känns väldigt rätt och nyfiken/nyfikna på vad som finns runt knuten har vi båda alltid varit. Att göra denna resa tillsammans var en självklarhet. Tack än en gång Paula!
Anonym sa…
Se där ja, där är du i ny bloggskepnad också Karin!
Snyggt och spännande! Helt rätt satsat - åldern inräknat och i nytt land. Två som följs åt in i framtidens äventyr.
Så kan livet levas, en lever ju bara en gång! Eller kanske blev det känslan av två gånger nu :-) friskt vågat hälften vunnet!
Glad adventstid och god ny jul önskar jag förr kallad pettasarna, nu får det bli framtidarna :-)
Kram och fortsatt må gott hälsar Tove som får bli anonym för att få igenom en kommentar ser det ut som :-)
Anonym sa…
... det är ni som jag kallade pettasarna nu är ni framtidarna ...
//Tove
Tove, inte alls anononym :)
Det blir bara nytt här nu hela tiden, även om det gamla hänger med tillsvidare och att jag har uppenbara problem att få den ordning jag vill ha på bloggen. Det är som att lära sig att gå på nytt...
Ja, framtiden är det enda vi har med säkerhet, så länge den varar. Det gäller att ta vara på varje liten stund, varje andetag.
Glad allting detsamma till dig också
önskar framtidarna.
Kram!

Och ja, jag fattade...
Musikanta sa…
Så roligt att du är tillbaka - som väldigt många andra har jag saknat dig. jag tror du är en av mina allra äldsta bloggvänner? Skönt att ni tog det här beslutet när ni orkade. Jobbigare att göra en radikal förändring av sitt liv när man blir gammal. Ser fram emot att läsa mer från dig och Uffe!
Många kramar från Ingrid
Musikanta, Ingrid

tack snälla du. Ja, vi har varit väldigt länge tillsammans i bloggvärlden, många år, säkert är jag en av de äldsta bloggvännerna och du min.
Det fanns inte så mycket att fundera på. Uffe, i all synnerhet men även jag, behöver den mildare varianten av vintrar. Det var bara att ta steget fullt ut med allt vad det innebär.
Många kramar från oss båda! <3
Bloggblad sa…
Lycka till! Hoppas jag kommer in via samma klickväg, för jag har glömt hur man gör när man lägger in småbilder på bloggvänner.
Roligt att du är tillbaka! Och så spännande att hamna på Madeira! Önskar dig allt gott som ön kan bjuda!
Annika sa…
Aha, så du är tillbaka. Sorta Kinda.
Klickade mig bara in på måfå och så ser jag ett inlägg. YAY!!
Hoppas du känner dig manad att dra igång bloggen.
ser dig ju på Facebook och att du skriver där. Men FB är liksom inte min grej sådär speciellt mkt.
Jag läser hellre din mysiga blogg här.

Så glad att ni verkar trivas så bra på Madeira. helt rätt beslut alltså.

Kramar!!
Ditte sa…
Vad roligt! Anade och kände på mig att det var Madeira som skulle bli er nästa anhalt. Från en vacker ö till en annan.
(Log när jag läste "Trobergshemmet" i texten. Känner väl igen det för Bosses mamma bodde där i några år.)
Och att vilja och att våga är viktigt och att se möjligheterna. Härligt. Kan känna igen mig. Vi reste ju till Peking i januari 2007 och blev där i nästan fyra år. Visserligen hade vi lägenheten kvar i Stockholm men vi vågade och det blev en väldigt bra tid.
Önskar er det allra bästa och ser fram emot blogginlägg. Jag jag ingen FB och vet att många inte har det så blogginläggen blir för oss extra spännande. Grattis till Äventyret Framtiden.
Hjortron sa…
Så roligt att läsa och vilket äventyr! Ska ni bosätta er där för gott? Ser fram emot blogginlägg då och då! Jag har också tagit itu med bloggen igen och kollade mina länkar. Ha det riktigt gott !
Hälsningar från snötäckt Dalarna
Bosse Lidén sa…
Vad spännande allt låter. ÄVENTYRET FRAMTIDEN köper jag rakt av och önskar er all lycka i världen. Skulle det inte funka helt ut kan du alltid välja Gotland eller Fårö. ;)
Gott Nytt År från Visby
wiper sa…
Det låter toppen för jag har saknat dig jättemycket. Då skall jag ändra ditt bloggnamn på länkar. Härligt att du mår så bra och åldern är bara en siffra som man inte behöver bry sig om. Orkar man så skall man göra det man vill och känner för.

Rolig episod detta med det som hände i taxin. Att få sig ett gott skratt är som ett lyckopiller. Förstår ändå att det känns lite sorgligt att lämna allt bakom er när ni haft verksamhet i många år och bott så fint.

Så härligt att ni åkte till Lissabon och träffade vänner. Vilket äventyr ni är ute på. Madeira är ett ställe jag velat åka till. Jag ser fram emot att höra resten så småningom

Lycka till!
Gott Nytt År
Kramar från Malin till er båda


Karin sa…
Nämen hej, hemskt mycket hej! Vad roligt att du är tillbaka och vad spännande med det nya livet!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio