Dags att ta ner tårna...

    Jag avslutade mitt förra inlägg med att lägga fötterna högt upp i luften och där fick de vara ett tag
    Lite hjälp att få dem riktigt högt upp gav Norwegian ( nej, jag har ingen provision eller några
    reklampengar att vänta ) på vägen till Teneriffa, dit Uffe hade bokat oss redan för rätt längesen

    Jag  medger att det kändes lite fånigt att resa till värmen och solen när vi hade det lika varmt
    och soligt här hemma, men nu är det som det är.
    Resan var betald sedan länge och med facit i hand,
    så är det bra att koppla av en bit hemifrån, det vet vi båda av erfarenhet.
    Det är så lätt att säga ja, när man ska säga nej, då man är på hemmaplan och
    överallt ser man saker som "måste" göras.

    Flyget blev försenat redan på Arlanda så vi kom fram efter midnatt till hotellet Santa Barbara
    som ligger på Golfkusten ( byn heter Pueblo Primavera)
    Vi öbor är vana med att resorna blir långa. Först ska man stiga upp i tidig timme för att hinna med
    morgonfärjan och vidare med bussen till Cityterminalen för att sedan hoppa på nästa buss
    som nästan tar en tillbaka till Kapellskär.
    På Arlanda får man sedan vänta ett tag och den här gången fick vi
    dessutom vänta drygt en timme i planet innan vi lyfte, men det är som det är med det.
    Resan gick bra och följande morgon åt vi frukost på vår balkong med den här utsikten framför oss.

    Naturligtvis så blev jag genast påmind om trädgårdsarbetet som var ogjort därhemma
    En viss lisa är det för själen att se andra jobba när man själv kan sitta rakt upp och ner på en stol
    och bara titta på utan att behöva göra varken det ena eller andra
   

    För min del börjar jag varje vistelse på ett hotell vid den här typen av diskar och hyllor
    Nu för tiden finns det ett bibliotek nästan på varje hotell.
    Folk läser och lämnar böcker efter sig
    Det är som rena skattkistan för mig och visst hittade jag böcker att läsa även den här gången
    Några riktiga guldkorn dessutom som gav mig glada förlösande skrattsalvor.
    Det var härligt att få skratta hejdlöst och länge åt en bok (rättare sagt två humoristiska böcker)
    Jag lever länge på dem och skratten de gav mig. ( Jag ska berätta mera, jadå)

    Huvudsakligen har vi dock vandrat och sökt oss så nära naturen som det bara är möjligt på
    det mycket turistiska Teneriffa.
    Hett och torrt var det där också så det förslog, så utan solhatt
    och vattenflaskor hade vi inte klarat av att vandra alls, men det blev,
    mellan 6 km upp till 15 kms vandringar nästan varje dag i alla fall.  ( vi var där 14 dagar, varav
    två gick till resorna dit och hem igen) .
    Den allra sista dagen vi var där gick vi inte längre än till receptionen; jag var så trött på solen
    att jag blev som ett trotsigt barn som bestämt sig för att bara vara på balkongen om ens det...
    Jag hade fått nog för stunden och började längta hem igen.

    Solmättade så in i Norden (och då solar vi inte)  lämnade vi Teneriffa för att ta oss hem
    till den här ön som bjöd på en rejäl åskskur i går kväll. ( 14 mm). Tack, tack!
    Den behövdes verkligen.
    Vi tog en liten runda till skogen igår för att se om det fanns svampar
    där som ville bli plockade men icke sá Nicke.
    Det var torrt så det knastrade om oss där vi gick fram
    Det enda som jag plockade med hem var bilden på ett par trollsländor som parade sig.


    Vi kom hem till hösten och det känns riktigt bra.
    Fortfarande har vi inte landat helt och hållet, tårna pekar nedåt nu men hälarna är fortfarande
    aningen lätta, fastän jag har tagit tag i trädgårdslandet igen, börjat plocka undan sommarkläderna
    och så vidare. Det är skönt att vara hemma igen, trots att vi har haft det riktigt bra medan vi
    var borta  Nu känner vi oss utvilade för att ta tag i den här vardagen.
    Ett stilla regn faller igen i skrivande stund.


    Copyright; Karin Eklund, Pettas ekologiska