Jag "kastar" mig ut i trafiken

Idag tar jag en tur till Kreta, Platanes och lite Rethymnon

Jag håller på med min ständiga "städning" och har hittat många trafikanter av olika slag i bildarkivet
Egentligen borde jag kanske skriva att jag kastar mig ur trafiken, för det var rent av livsfarligt att
vara i den eller att  ta sig över gatorna. Inte ens på övergångsställena kunde man vara nog försiktig.

   Men som den där flickan från landet som jag alltid är inom mig, så fascinerades jag av det kaos som
   fanns men som inte tycks beröra dem som bor där särskilt mycket....
   Att köra med "öppen ridå" och bilen full av varor var en vanlig syn. Som efterföljande
   bilist skulle jag nog hålla mig på behörigt avstånd, för om en snabb inbromsning behöver göras
   är jag övertygad om att en del varor viljelöst troligen skulle göra en kullerbytta bakåt och hamna
   på vindrutan åt någon.

    Den här damen såg jag  många gånger under de två veckor vi bodde där. Jag tänkte spontant på
    Fred Flinta och hans granne som brukade bromsa med fötterna  på marken i sin stenåldersbil.
    Så gjorde den här kvinnliga föraren också.
    Hon saktade förstås ner, men fötterna var hennes ständiga redskap att sakta ner farten.
    Det skrapade rejält i asfalten. Nej, några gnistor såg jag inte...hon hade säkert handbroms också.
   " Hjälm? Vad är det? Någonting man kan äta?"

På vägen hem från Kreta,
åkte vi taxi med en kille som
hade sin fästmö med sig.
Hon och jag satt i baksätet
och Uffe och chauffören
i framsätet. Vi var på väg mot Chania och flygfältet.

Den dagen öste regnet ner
så hon tyckte hon kunde
lämna sitt turistkontor och
komma med ut och åka.
Det skulle ändå inte komma
någon till kontoret.

Hon berättade att hon hade körkort, men hon vågade inte köra bil för att alla körde som dårar...
Vi frågade om hjälmarna som ingen använde och fick veta
att de flesta har hjälmar med sig men inte på sig.

Polisen berättar alltid i förväg att de ska kontrollera alla som rör sig i trafiken den och den dagen.
De dagarna är alla laglydiga och ser till att hjälmarna är på  men inte annars fick vi veta.

Vi såg motorcyklister med hjälmar
på men oftast var de inte fastsatta
under hakan utan var bara lagda
helt löst på huvudet. Så om en olycka skulle hända så flyger hjälmen av i alla fall.

De flesta körde väldigt fort..
Jag såg en pappa komma körandes i minst hundra
knutar på huvudleden i Platanes utan hjälm och med sin lilla dotter på ca 1 år, hängandes över vänsterarmen.
En ljuvlig liten lockig docka såg hon ut som, men slattrig och livlös. Hon hängde och slängde på hans arm där han körde fram i en fart utan like. Hur kan hon sova? undrade jag. Sov hon verkligen eller var hon medvetslös av den hårda farten?

Jag blev förstås upprörd och kände att jag ville stanna faderskapet (just då tänkte jag fanskapet) och bara ruska om honom,.men det var lättare sagt än gjort. Så snabbt körde han och han skulle inte ens ha bevärdigat mig med en blick, tror jag. Skulle jag ha gått ut i trafiken framför honom hade han förmodligen bara gjort en snabb gir eller gjort den här tanten platt.

Snabb som ögat kom han tillbaka samma väg han just hade ilat fram på med sin "livlösa" lilla docka hängandes över armen. Han kryssade sig fram i hård fart mellan bilarna som kom från båda håll på den rätt smala gatan.
( jag försökte ta bild men han var alltför snabb, han blev snabbt en prick i bakgrunden)

Vid en busshållplats i Rethymnon

    Jag har ännu inte kunnat lämna den bilden som fastnade i mina ögon, i min hjärna, i mitt hjärta ....
    - var flickan ens levande? . Han drog iväg mot motorvägen och försvann ur siktet.
    Långt in på natten låg jag och funderade på hur den lilla tösen hade det.
   "  - Släpp det där nu, bad Uffe mig, du kan ändå ingenting göra!"
    Jag funderar fortfarande på den lilla flickan men jag får förstås aldrig
    veta mera än vad jag såg just då. 

    Trafiken är livlig och alla kör med full fart. Gasen i botten gäller.
    Många föräldrar syntes hämta sina barn från skolorna
    på motorcyklar, ofta med en unge framme mellan benen
    och en bakom på baksätet. Hjälmar vad är det?
    Barnet bakom höll fast i sin förälder i midjan,
    knep ihop de små händerna för allt vad tyget höll . Den lilla ändan hoppade upp och ner som en
    liten vante i farten.

Jag tänker på vår "trygga" tillvaro här hos oss med skolskjutsar både till skolan och hem igen till grinden.

Kanske vi är onödigt försiktiga i vår del av världen? Det är ju faktiskt  inte
särskilt längesedan som jag själv stod mellan framsätena och sjöng då min pappa körde.
Vi hade ingen bilradio så jag fick
vara det istället. 

Inte tänkte man på säkerheten då heller.
Men å andra sidan så var trafiken en helt annan sak då än vad den är i städerna nu för tiden.


   

    Så här står ofta bilarna parkerade. Behövde man stanna så stannade man.
    Inte behöver man krångla till livet i onödan.

    Polisen gjorde detsamma. Upp med bilen på trottoaren bara,
    så in för att äta en bit på något matställe.
    Det var bara att gå runt bilarna där de stod på trottoarerna. Inget att knota om ...

  Ett par lysande undantag fångades här ovan. Barnen har hjälmar!  

  Heureka, det finns vettiga människor!

  De vuxna däremot är huvudlösa/hjälmlösa, fastän inte helt och hållet.

  Hjälmen är ju med i famnen.

 Som sagt man behöver inte krångla till det. Man stannar mitt i en korsning eller så, all övrig trafik
 får anpassa sig. Blir man kaffesugen så far man och hämtar kaffet. Det såg vi ofta. Jag blev så
 kaffesugen när jag såg det så vi försökte faktiskt ta reda på var man köpte kaffet men gick bet..
 Troligen for man mycket längre för att hämta det än vad jag trodde, för motorvägen kom emot när
 vi gick på hämt-kaffejakt.

   En vanlig syn, kanske inte motorcykelmärket som så, men ofta stod ögonstenarna ställda mitt över
   trottoarerna, mitt i stråket,  så att man inte skulle missa att se dem. Och visst är den här riktigt fin!

    För att inte tala om den här, nästan parkerad inne i butiken. Kanske den hör till konstverken?

             Ett bra transportmedel, men vart tusan skulle däcken levereras?

             Fästmön till taxichauffören som förde oss till flygfältet berättade att under årets nio
             första månader i Platanes med omnejd, så hade drygt sextio personer kört ihjäl sig.
             Det fick vi veta när vi frågade om alla dödsannonser som fanns uppklistrade
             lite här och lite där.
             Jag såg säkert väldigt förvånad ut, för det är ju jättemånga döda i trafiken på så kort tid.
             "Så blir det", fortsatte den unga kvinnan," när man kör med droger och alkohol i kroppen."
             " Vi har ett stort problem med det här och ingenting tycks man göra åt det.  Därför går jag
             till jobbet varje dag, jag har bil  men jag vågar inte köra den "." Men människorna mår
             dåligt"

            Hennes fästman körde väldigt bra och säkert i alla fall. Vi kom hela och oskadade fram till
            flygfältet och planet som väntade på att flyga oss hem.
       
           Och som vanligt är allting relativt. Det jag tycker, behöver inte vara någon annans sanning.
           Många andra kanske tycker att trafiken är hur lugn och säker som helst där jag tyckte
           att den inte var det.  Det fina i "kråksången" är att jag själv har fått perspektiv.
           Jag märker också att vår egen trafik här på ön inte alls är så säker den heller.
           Vi kan vi också., både vara hjälmlösa och yra i mössan när vi kör.

           Copyright: Karin Eklund, Pettas ekolgiska