onsdag 23 maj 2018

Från doktorns bil till ljushuvuden


Årsmodell 1928 Austin

Doktorns bil, apotekarens bil....
Vilken som är vilken
har jag blandat ihop.
Då jag var på plats
i bilmuséet  i Malaga, hade jag ordning på vilken bil som kördes av doktorn och vilken som kördes av apotekaren men den ordningen är det ingen ordning med längre

I och för sig så spelar det knappast någon som helst roll.
Vem som helst med körkort kunde/kan köra en  Austin

Morris Motors var ett av de mest viktiga företagen i England under trettiotalet.

Med en Austin kunde doktorn göra snabba utryckningar, förmodligen också apotekaren.






Jag skrattar åt mig själv och mina små anteckningar som jag gjorde när vi var där. Men precis så stod det på info-lapparna om bilarna. Doktorn och apotekaren var viktiga personer, hjälpen skulle kvickt komma fram och de gjorde den med en Austin. Wrrooom så var doktorn på plats.och apotekaren kom tydligen hack i häl för "meducinen" skulle fram. Livsviktigt och då är en Austin bäst! Ungefär så.



    En hel rad med härliga, nästan gulliga Austin-bilar. Ni ser prästens bil som nummer två från höger.



Just det, det var inte bara doktorn och apotekaren som körde Austin.
Det gjorde prästen också.  (inbördes konkurrens? )
Prästens bil var en Austin årsmodell 1930.
(4 cyl. 14 hp. 750 cc, Modell 7 B)
Ibland händer det att man får se en gammal film från trettiotalet på tv,
där prästen kommer guppandes i "många" knutar på dammiga landsvägar
Antingen har någon blivit mördad, annars bara dött, eller så ska någon döpas,
 gifta sig eller få lite själsligt stöd eller så är han bara ute på en inhandlarresa.
Äggen  och nattvardsvinet tog slut därhemma...
Men prästen kör en Austin, likadan som den på bilden. Så är det bara!
Förlåt min lite vanvördiga ton men jag tycker att det är festligt det här med yrke och bilmodell.

1939 avslutades tillverkningen men innan dess så hade över 300 000 bilar sålts på den europeiska marknaden. Alla var nog knappast bara doktorer, apotekare och präster som hade köpt en Austin. En och annan bagare, barberare eller lärare tog sig säkert fram de också med en sådan. Jag kunde gott och väl ha en sådan jag också. Helst prästens...

Nash, USA årsmodell 1930. (8 cyl. 100 hp. 4900 cc, modell Serie 400)

När Charles W. Nash startade sitt företag år 1917 var han chef för General Motors, så man kan säga att  han var expert inom branschen. Hans slogan var : Ge kunderna mera än de förväntar sig.
Med den tanken i sinnet överlevde han den stora depressionen. Även under sämre tider är det viktigt att hålla god kvalitet och kunna erbjuda någonting extra åt dem som trots allt hade pengar i börsen.

Paige, USA, 1927 ( 6 cyl. 50 hp, 4100 cc, Modell Jewett 6-45 "Sedan") kallad Cavalier

    The Graham Brothers, Joseph, Robert och Ray, köpte the Paige Detroit Motor Car Company och
    startade the Graham-Paige Company. De var hårt arbetande bröder och perfektionister,
    som såg till att hålla sig med bra mekaniker och  att skapa luxuösa bilar.
    De vann många utmärkelser för elegans ( t.ex Prix d´Avant Garde i  Lyon)
    Under 1930 hade Vatikanen i Rom en liknande bil, när påven och hans kardinaler drog iväg
    på utflykt till bl.a. Toscana.


    En klänning måste förstås få synas bredvid Cavalieren och så en hel drös med vackra kappsäckar
    och kofferter.  De klär varandra, både kappsäckar, klänning och bil.


     En soffa måste till förstås...en så lysande och glänsande att klänningarna bredvid om inte precis
     bleknade, så nästan försvann mot den mörka väggen bakom


    De här kvinnliga mannekängdockorna är på bröllop....därav vimlet


Så ock denna...

Vad damen bakom har för sig
förstår jag inte men hon
klättrar i alla fall högt...


Dockorna fanns i ett rum
som visade bröllopskläder
av olika slag.

Ingen man fanns med,
det handlade om kvinnors
klädsel


        De här fyra var med på samma bröllopsfest



    Jag avslutar den här veckans tema, mitt eget lilla vintage-tema, med sex vackra damer
    som belyser sig själva. Så praktiskt att ha lampa med sig var än man är....
    De är riktiga ljushuvuden med mycket vackra klänningar på.

    Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

14 kommentarer:

Marina sa...

Härligt! Jag älskar att få mig lite oumbärliga kunskaper till livs stort tack för det! Bilmärke efter yrke, tja, varför inte liksom...

Pettas sa...

Ja, varför inte, säger jag också? Undrar vilket bilmärke som skulle passa mig allra bäst? Du kanske har ditt märke redan, det du passar bäst till. Livet skulle bli rätt intressant. :)

Ditte sa...

Ja tycker detta är så roligt. Och tänk- doktorn, apotekaren och prästen i sina fina bilar. Ingen samåkning här inte...
Jag blev väldigt öfrtjust i den röda Austinbilen på andra bilden.Och även den röda Nash från 1930 kändes bra. Ja,alla bilarna här. Tyckte om tankesättet "ge kunderna mer än de förväntar sig". Tror inte det är så vanligt idag.
Damerna som belyser sig själva är superläckra och visst är det bra att ha en lampa med sig.
Tack för ännu ett jättefint,inspirerande och roligt inlägg.

Anki sa...

Underbart inlägg om Austinbilar och olika yrken! En del andra gamla fina bilar också - tänk vilka skönheter!
Många fina kvinnliga kreationer - men inte riktigt vad jag har användning för :)
Ha det gott Karin!

Pettas sa...

Ja, don efter person,ungefär. Så blir det ju när det finns bilar som användes av vissa yrkeskategorier.
Röda bilar blir man glad av, det kan inte hjälpas, mungiporna åker upp. Det borde finnas mera "ge kunderna mera än vad de förväntar sig". En bra tanke är det. Tack Ditte för din titt in här! :)

Pettas sa...

Tack Anki! Bilarna var vackrare förr, nu ser de väldigt lika ut. Åtminstone de flesta, några sticker fortfarande ut.
Kreationerna är fina men ingenting för mig heller.
Ha det gott du med Anki!

Gunnel sa...

Tack för veckans vintage-tema. Här fick jag mig till livs både vackra kläder och bilar. Skönt att vila ögonen på. Ha en bra helg.

Pettas sa...

Tack för titten in Gunnel! Nu kom inlägget helt och hållet som det skulle :). Det är skönt att ta sig lite bakåt i tiden någon gång nu och då. Ha detsamma!

Paula sa...

Nu struntar jag blankt i de välpolerade gamla bilarna och tittar på klänningar, för har man sett vilka fina klänningar. De som försvann bredvid den grälla soffan ärhelt underbara o på sista fotot finns massor av favoriter.Det var faktiskt ett figurvänligt mode, slankande och långa linjer och underbara tyger...suck...Värmerekord utspås till helgen, hoppas det inte blir imorgon då jag ska stå på loppis som är olidligt varmt med stora skyltfönster mot söder och inga markiser...Kram

Lisbet sa...

Härligt inlägg!
Vackra bilar och vackra klänningar. Att se på.
Ha en fin dag!
kram

Pettas sa...

Så du gör då Paula! ;) Men jag förstår dig, klänningarna är vackra men de ville säkert åka i vackra bilar på den tiden då det begav sig. De var figurvänliga, följde med kroppens linjer utan att avslöja alltför mycket av bilringar och liknande.
Hoppas att vädergudarna spår lite fel till helgen, för din skull om inte annat, för värmeslag vill jag inte att du ska få men däremot många loppiskunder som orkar röra på sig i värmen. Vilken sommar vi har fått ! <3

Pettas sa...

Tack Lisbet!
Ja, att se på!
Önskar dig detsamma! <3

em sa...

Även vår familj körde Austin och Nash - men av något senare modeller, även om det var ohyggligt länge sedan. Kläder hade vi också, om än inte så eleganta som på dina bilder - men även de skulle idag kunna kategoriseras som halvgamla - för att använda ett utmärkt svenskt ord.
Margaretha
även hon
halvgammal

Pettas sa...

Nash var något helt nytt för min del men Austin känner jag förstås igen från tidigare. Allt börjar bli så ohyggligt länge sedan, fastän man bara är halvgammal.