Kalita
Ja, så heter den gröna vildpapegojan/munkparakiten som vi blev bekanta
med när vi kom till El Palo (Malaga ) i februari i år.
Vanligtvis så är det duvor som blir vår första bekantskap på en ny plats
men inte den här gången.
Charmig och till synes smått uppstudsig i sitt lynne är denna Kalita som den kallas i folkmun.
På latin heter den myiopsitta monachus.
Jag blev helsåld när jag såg denna lilla syd-amerikan som den egentligen är från första början.
Duvorna hade inte mycket att säga till om. De höll sig på bekvämt avstånd om det hettade till,
vilket det gjorde nu och då. Öronbedövande! Den här lilla sötnosen vet sin plats och det med
besked.
Vi träffade på dem i Malaga också. I en turistbroschyr stod det att man skulle skatta sig lycklig
om man fick se den lilla vildpapegojan, man kunde ha tur.
Vi räknade oss till jättelyckliga, för det fanns många av dem.
Längs kusten västerut från Malaga och El Palo hittade vi dem bl.a. i Fuengirola och i La Cala
i Mijastrakten. De tar över och det med stormsteg, tycks det som.
De har kommit till Europa som burfåglar någon gång
och sedan lyckats rymma när luckan stått öppen.
De kom överens med duvorna men man såg tydligt att de inte var riktigt önskvärda alla gånger,
småfräcka som de är. Så fort en skock duvor samlades runt brödbitar som kastades ut av taverna-
ägarna så kom de gröna små personligheterna farandes och blandade sig i leken.
"Nå, nu har jag en bra pinne" |
Snabbt som ögat och rakt upp! |
De hade stora bon i palmerna och jobbade i ett på att samla in bomaterial. Det var noga med vilken pinne som skulle plockas också. Ibland fick de bakläxa när de kom upp till kommendorskan i
boöppningen.
" En annan pinne tack!"
"Pinnar, pinnar, pinnar! " |
"Det är ett knog" |
" Duger den?"
Förmodligen gjorde den det, för den kom inte ut genom bohålet igen.
Bilden nedan visar utsikten från den bänk vi brukade sitta på när vi tittade på de gröna
vildpapegojorna.
I bakgrunden syns Malaga med hamn och hela härligheten.
Bänken vi satt på kallade vi själva till glassbänken.
Varför får ni själva räkna ut.
******
Det här inlägget kallar jag också till pausfågel, för jag har plötsligt inte tid och möjlighet
att titta in här på några dagar, så eventuella kommentarer får svar senare i veckan.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Kram från Ingrid
På sätt och vis så var det inte svårt, trots att vi hade det väldigt bra men är man inställd på att vara en viss tid så är det också skönt att komma hem igen. Särskilt varmt var det inte men förstås mycket varmare än hemma. Vi hade mellan 13-20 grader varmt dagtid om solen sken. Ibland lägre temperaturer också. Det var vinter även där. Men en skönare vinter, givetvis. <3
Jag skulle kunna och sitta och se på dem också ett bra tag.
:-)
Att ha en fobi måste vara väldigt jobbigt. Jag är så glad att jag har sluppit undan sådana. Men jag förstår att det är jobbigt. Jag känner många med spindel- och ormfobier men också några med fågelfobier.
Tack Paula, jag är tillbaka igen :)
I mitt tycke var denna lilla Kalita en härlig upplevelse.