Får jag lämna några blommor
ur mitt bildarkiv ?
Första gången jag såg dem prunka i oerhörd mängd och mångfald var på Madeira. (2007)
Jag bara måste stanna till och titta på dem, känna på dem och också dofta på dem,
fastän doften är rätt anspråkslös, ja nästan obefintlig.
De finns överallt där.
Det är så otroligt vackert med denna slösande blomprakt
som väller ner över murar, terasser och pergolor.
Tidigare om åren kunde man se enorma blomtak som sträckte sig över de s.k. barrancos,
(flodbäddar), som leder vattnet ner från bergen igenom Funchal, ut mot havet.
Nu ser man inte mycket av dessa blomtak längre.
Efter den stora katastrofen, med jordskred och stora vattenmassor
( över 40 personer dog) år 2010, har man byggt om
för säkerhetens skull och bougainvillean har fått stryka på foten.
Men den kanske tar sig igen.
Förhoppningsvis, för vackrare syn kan man inte tänka sig.
"Boggeville" brukade Hilma, min saliga vän, kalla blomman.
Jag säger så själv, mycket för att jag minns henne lite extra just då.
Bougainvillea glabra är det latinska namnet. Trillingblomma är namnet på svenska.
Helt logiskt, eftersom både högblad och blommor är tre men det är sällan man kallar den så.
De flesta säger Bougainvillea.
De s.k. blommorna, som har en säregen lyskraft, är egentligen bara högblad
och de riktiga blommorna är de små gröngulvita "sakerna" i mitten, ofta kallade pistiller men
det är fel. Pistillen finns inne i den lilla, lilla blomman.
Man kan förstås undra varför en blomma har ett så krångligt namn. Man vrickar nästan tungan
av sig när man ska uttala namnet,
ändå envisas de flesta av oss med att kalla den vid det latinska namnet,
trots att det är mycket lättare att säga trillingblomma.
Orsaken till namnet är en fransk amiral och upptäcktsresande, Louis A. de Bougainville, som
under en världsomsegling 1766-69 hittade, dels en liten ö öster om Nya Guinea, som sen fick hans
namn och dels med hjälp av medföljande botanist en del förut okända växter.
Den verkliga höjdpunkten, trofén, blev bougainvillean från Brasilien, som man tog ombord
i Rio de Janeiro år 1768. Alla kände stor förtjusning och blev totalcharmade.
Den spred sig snabbt med människans hjälp till bl.a. hela Medelhavszonen, under amiralens
namn, där den blommar från februari till senhösten, ibland ännu längre.
Först kallades den Paper Flower, för att man tyckte att högbladen såg ut som papper.
När den går i vintervila, tappar den alla eller nästan alla blad.
När vi var på Kreta i september-17
och besökte en av byarna i bergen
var klippning av bougainvillea
på gång.
Den måste tydligen hållas efter...
Den sista bilden kunde gott vara med på en Skyltsöndag, ett tema som jag har sett att många
av mina bloggvänner deltar i.
Snart börjar blomningen på allvar i hemknutarna och då ska jag plocka blommor igen
på det här sättet. Tillsvidare är det krokus, scilla, blåsippa och någon enstaka vitsippa som visar
sig. Ja, förstås tussilago också.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Första gången jag såg dem prunka i oerhörd mängd och mångfald var på Madeira. (2007)
Jag bara måste stanna till och titta på dem, känna på dem och också dofta på dem,
fastän doften är rätt anspråkslös, ja nästan obefintlig.
De finns överallt där.
Det är så otroligt vackert med denna slösande blomprakt
som väller ner över murar, terasser och pergolor.
 |
| Bild från Madeira |
(flodbäddar), som leder vattnet ner från bergen igenom Funchal, ut mot havet.
Nu ser man inte mycket av dessa blomtak längre.
Efter den stora katastrofen, med jordskred och stora vattenmassor
( över 40 personer dog) år 2010, har man byggt om
för säkerhetens skull och bougainvillean har fått stryka på foten.
Men den kanske tar sig igen.
Förhoppningsvis, för vackrare syn kan man inte tänka sig.
 |
| Mot en husvägg i Gamla stan i Rethymnon på Kreta vajade denna kvist av och an |
"Boggeville" brukade Hilma, min saliga vän, kalla blomman.
Jag säger så själv, mycket för att jag minns henne lite extra just då.
Bougainvillea glabra är det latinska namnet. Trillingblomma är namnet på svenska.
Helt logiskt, eftersom både högblad och blommor är tre men det är sällan man kallar den så.
De flesta säger Bougainvillea.
De s.k. blommorna, som har en säregen lyskraft, är egentligen bara högblad
och de riktiga blommorna är de små gröngulvita "sakerna" i mitten, ofta kallade pistiller men
det är fel. Pistillen finns inne i den lilla, lilla blomman.
 |
| Bild från Rhodos |
Man kan förstås undra varför en blomma har ett så krångligt namn. Man vrickar nästan tungan
av sig när man ska uttala namnet,
ändå envisas de flesta av oss med att kalla den vid det latinska namnet,
trots att det är mycket lättare att säga trillingblomma.
 |
| Bild från Madeira |
Orsaken till namnet är en fransk amiral och upptäcktsresande, Louis A. de Bougainville, som
under en världsomsegling 1766-69 hittade, dels en liten ö öster om Nya Guinea, som sen fick hans
namn och dels med hjälp av medföljande botanist en del förut okända växter.
 |
| Bild från Kreta |
i Rio de Janeiro år 1768. Alla kände stor förtjusning och blev totalcharmade.
Den spred sig snabbt med människans hjälp till bl.a. hela Medelhavszonen, under amiralens
namn, där den blommar från februari till senhösten, ibland ännu längre.
Först kallades den Paper Flower, för att man tyckte att högbladen såg ut som papper.
När den går i vintervila, tappar den alla eller nästan alla blad.
När vi var på Kreta i september-17
och besökte en av byarna i bergen
var klippning av bougainvillea
på gång.
Den måste tydligen hållas efter...
 |
| I närheten av Platanes, Kreta i sept-17 |
Den sista bilden kunde gott vara med på en Skyltsöndag, ett tema som jag har sett att många
av mina bloggvänner deltar i.
Snart börjar blomningen på allvar i hemknutarna och då ska jag plocka blommor igen
på det här sättet. Tillsvidare är det krokus, scilla, blåsippa och någon enstaka vitsippa som visar
sig. Ja, förstås tussilago också.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Margaretha
Ett tag var de väldigt populära som krukväxter men nu ser man dem sällan. Jag fick en för några år sedan som jag lyckades få att överleva ett tag men, men....
Ha en bra onsdag får jag säga nu :-)
Jag har, här i den spanska sommarstugan, en lila/rosa bouganvillea i en rabatt som just nu blommar fint. Och den finns i olika färger hos mina grannar här. Men den skräpar en del och måste klippas. Rötterna breder ut sig så man får passa det också.
Kanske kommer det i morgon en bild på min "bougga". DEn ligger i kameran.
Ha detsamma Annika!
Svaret kommer här, jag kunde inte svara direkt under din kommentar så hoppas du ser det. Det är precis lika fantastiskt alla gånger även om jag ändå har insett att man också vänjer sig vid den enormt vackra blomsterprakten med tiden. I början var jag så gott som euforisk varje gång jag såg en bougainvillea, nu lite mera på jorden men ändå hänförd. Den var vanligare förr som krukväxt, kanske 80-talet, om jag minns rätt och också innan dess.
Ja, den sista bilden hade absolut platsat i Skyltsöndag!
PS Jag minns att du skrivit om "dina" steglitsar och att jag var lite avundsjuk över att de inte kom till mig :) Nu har de varit här vid ett par tillfällen och varje gång jag ser dem tänker jag på dig :)
Ja, jag insåg att jag kunde ha varit med i Skyltsöndag med den bilden; så många skyltar på en och samma bild.
Jag är verkligen glad för din skull och steglitsbesöket. Det är en upplevelse att få vara med om de färggranna små fjäderlätta.
Kram från Ingrid
Här har pärlhyacinterna bara stuckit upp sina gröna små blad men det tar nog inte länge förrän de blommar här också. Nu har det lovats kalla nätter ett tag framöver men efter det så händer säkert positiva vårvädersaker. Man lär så länge man lever, precis så är det och tack och lov för det. Livet blir aldrig tråkigt. <3
Ser nästan ut som om de trimmar ogräs när de klipper och rensar.
Verkligen en fin och vacker växt. Minns att jag såg dessa också när min mamma och jag besökta Kreta och Rhodos.
Har aldrig sett dessa här i nordligaste Kalifornien vad jag vet.
Blommor är alltid välkomna. :)
Ja, man kan lugnt tala om färg-och blomsterprakt när man ser bougainvillean. Den bjuder verkligen till ordentligt.
Jag vågar påstå att det är helt fel zon för den att växa i nordligaste Kalifornien. Men hoppas jag har fel och att du en vacker dag har en frodig sådan utanför din dörr att njuta av.
Just nu har Skåne vitsippor en masse, men jag glömmer aldrig vägkanterna på Åland en maj för ett antal år sedan. Sipporna är fullt i klass med de subtropiska växterna, eller hur?
Vi var ute och gick idag i skog och mark och du skulle ha sett så mycket blåsippor det finns just nu. Blått överallt. Vitsipporna kommer snart och då har vi åter pärlsocker längs vägkanterna. Det säger vi alltid och minns dig :) . Självklart är sipporna fullt ut i klass med de subtropiska växterna.