Rörelse

Nu är det nog dags att få lite rörelse på gång här på bloggen...
Dagarna rinner iväg och mitt i allt så har snart en vecka gått igen sedan senaste inlägg
Jag har själv hittat på rubriken för den här veckan.
De andra som deltar i temaskrivningen
hittar du länkar till mot slutet av inlägget.

Hur man än beter sig så rör man sig på något sätt.
Rörelsen är mera eller mindre ständigt igång.
Även när man sover rör man på sig och om inte annat så rör det på sig under ytan
i drömmarnas värld.

Ursprungstanken var att jag ville ta er med på en vandring vi har gjort men den får bero
ett tag framöver.
Jag tar er istället med på en liten stunds vardaglig vandring i den närmaste omgivningen.

Stora stenen är drygt en meter hög.

Idag hade jag ärende till stora stenen...
Jag går inte dit alla dagar, men när det har blivit animaliska rester över från matlagningen eller måltiderna, då går jag dit. (enbart vintertid)
Det blir aldrig stora givor som jag ger åt himmelens alla fåglar,
(eller de som flyger över/till stenen ), men det lilla som finns blir ditlagt.
När jag har gått ca 10 meter därifrån så hör jag det första fågellätet.
Djungeltelegrafen är i rörelse nästan omedelbart.
Vips så är allting borta från stenen.
Renhållningen är effektiv i naturen.

    Jag gjorde en liten extra rörelse idag för att titta till Timothys och Wilhelms
    (barnbarnens) mojäng-koja.
    Rimfrosten låg så vackert över alla rostiga mojänger....
    

 

 

 

 Någon gång i tiden har en jordbrukare/bonde haft allt detta i en ständig rörelse för sin
 egen överlevnads skull. Jag känner mig alltid lite andaktsfull när jag ser mojängerna
 (som pojkarna kallar dem).
 Jag känner stor respekt.

 På sätt och vis så har vi ett litet lantbruksmuseum i mojäng-kojan, pojkarna och jag.
 Ja, jag måste ju tillstå att jag också är i rörelse när insamlingarna har skett och sker
 Mormor är med, förstås.
 Det blir liksom mera legalt att vara barnslig
 när man har de yngre förmågorna med sig. 
 Timothy börjar bli lite väl gammal, tycker han själv, för att vara med, men
 så länge Wilhelm är lika barnslig som sin mormor, så fortsätter vi med mojäng-samlandet.

Nå, så småningom efter all beundran jag lade ner på allt skrot (och längtan efter mina koj-kompisar) gick jag hem och lastade skottkärran full av björkved till kakelugnen.
Ved värmer, inte bara när den brinner upp, utan
långt innan dess också. Det ska sågas, klyvas, huggas och bäras innan det är dags att elda.
Sedan ska askan ut efter det också.
En stor värmealstrande rörelse i många moment är vad det är.

Här är länkarna till de andra som skriver om rörelse den här veckan:

Englundskan,  Karin i Stockholm, Anna,  Paula
Ulla, Musikanta, Anki, Matfreaket,  Olgakatt

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska