Julhysteri?

Nå, det skulle jag väl inte säga....
Jag har ingen känsla alls av att bli hysterisk när det gäller julen.


I och för sig så köpte vi nya adventsstjärnor med lampor och kablar
igår när vi var till stan samt två omgångar adventsljus
Men det var av det mera praktiska slaget.
Vi gick förbi ett par bra erbjudanden och
förnyelse är en nödvändighet.
Stjärnorna vi har måste bytas ut och kronljus behöver man ju alltid.


I oktober stöpte jag ljus av gamla ljusstumpar men det var bara för att ta vara på.....
Och en stunds terapi.




   Stora järngrytan är på plats för att fyllas med gran-och tallris, kanske lite enris också
   Ungefär så ligger det till här hos oss just nu med tanke på julen.

   Någon hysteri känner jag inte av...
   I år tänker jag ta det riktigt lugnt
   och njuta av julförberedelserna men inte ännu...
   När adventshögtiderna är här då börjar det
   sakta mak hända saker i det här huset.

Det är Olgakatt som undrar

De andra som skriver Veckans rubrik hittar du här:
Englundskan, Karin i Stockholm,Anna, Paula
Ulla,Musikanta,Anki,Matfreaket, olgakatt

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Musikanta sa…
Jag väntar med att plocka fram adventsstjärnan och adventsljusstaken till första advent. Det känns alltid trevligt med lite extraljus den här mörka tiden. Sen blir det inte så mycket mer julpyntat. Men det kan man ju inte kalla hysteri, eller :-). vi gör som du, tar det lugnt.
Kram
11 november 2017 kl. 20:12
Karin sa…
Så alldeles lagom. Och vilken fantastiskt fin järngryta!
11 november 2017 kl. 20:18
Gunnel sa…
Första advent är startdatum för julpyntandet här med. Då kan man ta det i lugn takt sen fram till julafton. Så fint med en sån gammal gryta. Ha en trevlig helg.
11 november 2017 kl. 20:26
Äventyret framtiden sa…
Ja, så gör vi också och tänder ljus lite pö om pö, med början den 1 advent. Vi tar det lugnt Ingrid! Tummen upp för det! <3
11 november 2017 kl. 21:15
Äventyret framtiden sa…
Precis så ja. :)
Järngrytan har funnits i källaren och användes säkert under skoltiden att tvätta kläder i. Vi "bynkslade" ut den för några år sedan och Uffe borrade tre hål i botten på den så vi kan ha den till blommor på sommaren och granris på vintern.
11 november 2017 kl. 21:17
Äventyret framtiden sa…
Ja, man hinner mycket i lugn takt fram till julafton. Skönt att hinna uppleva stämningen sakta mak. Tack detsamma Gunnel!
11 november 2017 kl. 21:18
Mia sa…
Jag är väldigt dålig på det här med julpynt och dylikt. Adventsstakar brukar komma upp till 1:a advent, eller i vart fall till 2:a advent. Övrigt julpynt kommer upp strax innan jul och det är inga mängder. Så ingen julhysteri här inte! :-)
11 november 2017 kl. 23:06
Äventyret framtiden sa…
Ungefär så är det här också Mia! Och varje år blir det lite annorlunda, beroende på vad som flyger i mig: )
11 november 2017 kl. 23:09
olgakatt sa…
Det finns klokt folk, som du, Karin, och andra här ovan, som inte rycks med. Gott så!
12 november 2017 kl. 00:34
Äventyret framtiden sa…
Det kanske har med åldern att göra? Vi har insett att det blir jul och ännu bättre jul om man inte stressar och har en massa måsten. :)
12 november 2017 kl. 09:05
Lena i Wales sa…
Jag har lite svårt att få igång julstämning, men kommer väl senare när jag kommit hem till Wales där vi ska fira jul.
Ha en skön söndag!
12 november 2017 kl. 10:50
Anne-Marie sa…
Skönt att du inte rycks med av hysterin som en hel del tycks “lida av" inför julen.
Ser mysigt ut med de förberedelser som du planerar.
Jag har av någon anledning tröttnat på att pynta och dona inför julen och andra helger. Annat var det när jag var yngre. Då skulle det pyntas ordentligt. :)
Ha en fin och lugn måndag.
13 november 2017 kl. 06:42
Äventyret framtiden sa…
Det ligger en del i det också när det gäller julen. Stämningen måste infinna sig. Ha det bra Lena!
13 november 2017 kl. 08:54
Äventyret framtiden sa…
Jag har nog varit så ett längre tag redan, rätt många år. Det blev lite väl mycket jul när vi fortfarande hade cateringuppdrag i vårt företag. Då började julen "alltför" tidigt så när den väl var här så var vi så trötta på den att vi bara inte orkade med den enligt alla traditioner.
Därför är det skönt att nu, när vi kan, låta julen sakta smyga sig på med lagom mycket av pynt och liknande. Jag har också varit en "ordentlig" pyntare, i all synnerhet när barnen var små.
Ha detsamma Anne-Marie!
13 november 2017 kl. 08:57
Paula i pörtet sa…
Hej, har du tappat bort mig i listan? Jag bloggar också rubriker, även om jag var lite sen denna gång! Jag har dåliga minnen från jularna när min dotter var liten och jag var ensamstående. Mycket stress och press och dessutom jobbade jag hårt under perioden. Ända sedan dess har jag haft svårt just för den helgen. Men här på landet är alla helger mycket enklare o det passar mig. Ett tag blev det bara för mycket när dottern hade tre barn och exmaken hade tre barn och började få barnbarn också. Vi försökte tala de vuxna till rätta att det bara behövs klappar till barnen men icke. Hasses barn skulle ha julklappsutdelning...så skönt att jag slipper den biten nu- Men att äta gott och sitta o umgås, spela spel eller kort tillsammans, det gillas! Kram
13 november 2017 kl. 20:27
Äventyret framtiden sa…
Hej Paula! Tack för att du säger till! Jag har helt enkelt bara kopierat listan från en annan temabloggare. Tänkte inte på att alla inte var med men skall givetvis genast rätta till det hela.
Jag tror att alltför många får dålig julkänsla på grund av det du beskriver. Det finns så många helt onödiga måsten. Ingen blir lyckligare av dem. Det är gemenskapen som är det viktiga. <3
13 november 2017 kl. 21:15
Annika sa…
Fast jag gillar att ryckas med. Kanske inte i oktober, men väl i slutet av november. Älskar det!!
Vill inte vara utan den, känner både glädje och lycka över det. Bara kul!!
Börjar jula direkt efter Thanksgiving, iår är det Tgiving den 23 november. Sen är det ALL systems GO för mig! OCH det älskar jag.
Men, vi pyntar alla som vi själv vill. Vackert så. OCH vad som är julpynt och vackert är så individuellt. Det gillar jag. Många olika stilar. Jag är ju more is more tjejen, men det visste du redan :-)
Älskar dina ljus, Karin!! ÅÅÅ vad fina, ser ut som köpta! Grymt impad!!
Ha en fin novemberdag!!
14 november 2017 kl. 17:01
Äventyret framtiden sa…
Tidigare när barnen var små, så då hände det mycket här också. Jag tycker om julen men nu för tiden har jag bara en skön härlig känsla, utan stress, när den närmar sig. Men visst vill jag ha det fint och stämningsfullt. Jag är inte särskilt traditionell av mig, har nog aldrig varit, utan ändrar litet på konceptet för varje år och trivs med det. I år är vi hemma hela december dessutom så det ska bli skönt att ta in alla adventshelger och tiden mellan dem i så där lagom maklig takt. Tack Annika! Jag vet att du är i ditt esse snart, snart och det är härligt att titta in hos dig då!
Och nu handlar det förstås om Tgiving för din del! Heja!
Ha det bäst!
14 november 2017 kl. 20:06
HeLena sa…
Ibland måste det som är trasigt lagas eller bytas ut, så blir det ju. I år har jag alla mammas julsaker som jag ska gå igenom och ta tillvara det som känns bra att ha kvar, resten ska jag sälja på någon loppis i sommar. Precis som med en del glas och porslin som ingen av oss ville ha...
Jag är ju lite knasig i julpynt... kanske blir det mycket eller så blir det inte... bara det finns en röd tråd (här blev det dubbelt vitsigt...hahaha) så får det hänga med!
Dina ljus är jättefina! och idén med ris i grytan "lånar" (snor) jag av dig till min gryta som står där ute tom ännu så länge.
Ha det gott!
<3
16 november 2017 kl. 07:46
Äventyret framtiden sa…
Ja, så är det ju! Vi har haft våra adventsstjärnor av papper i många år men märkte redan för ett år sedan att det var dags för förändring. Och det känns också skönt med en aning nytt mitt i allt det gamla. Jag känner så väl igen mig i dig då min far hade dött. Han var den som älskade att pynta julgranen så den såg ut som en Walt Disney- julgran. Den sista julen han levde kom han med allt sitt julpynt till mig och överlämnade dem med orden att han inte behövde dem längre. Han kände att han inte skulle vara med om flera jular än den vi firade tillsammans. Och så blev det också. Så jag och barnen har det kvar som känns bra att ha, inte mycket men några minnen av en älskad far och morfar.
Ha det gott du med Helena! <3
16 november 2017 kl. 09:14
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer