Fortsätt till huvudinnehåll

Invintring





"I onsdags fick en person påhälsning i sin bostad i Saltvik,
 något som rapporterades som ett inbrott.
 Enligt polisen hade en viss skadegörelse utförts i bostaden och polisen säkrade spår.
I fredags kom ett nytt pressmeddelande från polisen.
Bostadsägaren hade under torsdagen hittat en katt smygande i sin bostad.
”Spåren stämmer mycket väl överens och utredningen kommer att avslutas.
Katt och lov!”, skriver polisen."

Det kunde vi ålänningar läsa i Ålandstidningen härom dagen.
Kanske katten sökte sig ett ställe där den kunde invintra sig?
En solskenshistoria är det i alla fall.


Jag tänker annars på bin när jag ser ordet invintring, som är veckans rubrik och som Olgakatt har bestämt att så ska vara. En gång i tiden har jag också varit biodlare men istället för att själv förklara hur en invintring av bin går till rekommenderar jag läsaren att klicka på länken.


Själv har jag också hållit på med invintring rätt länge redan och då handlar det förstås om trädgården och utemiljön.


   Att spadvända land och att kantgräva är ett tecken om något under hösten att invintring är på gång.


    Jag försöker så gott som alltid täcka den nygrävda jorden för att motverka erosionen
    Nu har maskarna att göra. Någon vintersemester blir det inte för deras del. Det har jag sett till om...
    När våren åter är här finns knappt någonting alls kvar av det pålagda täcket.

    Till invintringen hör också att rengöra växthusen och tömma dem helt och hållet men
    litet till  finns kvar att göra ännu.  Först trädgården utanför....men snart är det dags för
    våra båda små glashus.



    Krukor, pytsar, hinkar och redskap har tvättats ordentligt och förts till vintervila i lidret.
    Lika förundrad är jag varje höst över att det finns så många prylar att ta hand om även om jag
    verkligen har delat ut hur mycket som helst till trädgårdsvänner. Ändå....
    Vattenslangen har tagits in och snart så stänger vi av vattnet ut...


    Bilarna har blivit försedda med motorvärmare och fått vintertossor på.
    Det är ju också någon slags invintring eller hur?
    Men tillsvidare fortsätter invintringsarbetet ute i trädgården ett tag ännu eller åtminstone
    tills vintern är ett faktum.
    På insidan har tätningslister lagts i alla fönster....
    jag undrar om det inte är så  att
    invintringen håller på ända fram  tills våren är ett faktum igen?

   De övriga som deltar i Veckans rubrik hittar du hos Olgakatt. Titta gärna in där och läs vad
   de skriver om Invintring.  I kolumnen på högersida här på Pettasblogg hittar ni de övriga
   rubrikerna för novembermånad.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Strutbräken inte bara fina som täckning utan vackra att se på också.
Visst är det märkligt hur många saker det plötsligt är att ta hand om och rädda inför vintern. Vad kommer allt ifrån? Har jag burit ut i sömnen... behövde jag verkligen allt.... Här tenderar det dessutom att bli värre för varje år, fler krukor, byttor, korgar och urnor. Inte så kul att diska och rengöra men desto roligare att flytta in i ett rent växthus till våren och ta fram fräscha krukor. Har man bara lite tid på sig och inte behöver stressa kan det vara rätt mysigt att tassa runt i höstträdgården och pyssla lite här och där.
Underbar slutbild!
Allt gott
/Anette
Gunnel sa…
Det var en liten mysig inbrottstjuv, fast tjuv är väl synd att kalla den för. Den ville väl bara in i värmen. Jag förstår att det tar tid för er med invintring av er stora trädgård. Här är jag klar, men den är minimal. Är det ormbunksblad du lägger i landen? Så fiffigt! Det ska jag tänka på. Jag brukar torka en del och ha som dekoration, men jag slänger mycket. Det får kanske vara slut med det nu. Ha en fin höstsöndag.
Anki sa…
Ett härligt inlägg om invintring! Det är mycket som ska ordnas ... både med växthus och allt annat.
Den sista bilden är helt fantastisk!
Ha en bra söndag!
Marina sa…
Älskar ordet invintring - det säger liksom allt!
HeLena sa…
Underbara bilder!
Det är nog skönt att kunna invintra sig när det behövs, både för människor och djur. Fint inlägg!
<3
Flitens lampa lyser över Pettas trädgård! Även om flitmyran jobbar med invintring, och det kräver allt sin karl...eller ännu hellre kvinna! Nu kurar vi skymning, kram
Strutbräken är vackra från det första spirande gröna ända till det är dags för att bara vissna ner. Väldigt vackra. Jag brukar också använda örnbräkenblad. Vi har mängder av dem, också.
ja, man blir förundrad över allt man har. Det märks väl när det är dags att städa upp och tvätta rent. Till våren är man glad för att det finns mycket att välja på. Jag tar det också lugnt, låter det ta sin tid, försöker bara prioritera vad som är allra viktigast att ta hand om först. Tack Anette! Tack detsamma!
När jag såg att det var inbrottstjuvar på gång i grannkommunen drog jag öronen till mig så därför kändes det extra bra när det var en katt som gjort påhälsningar. Naturligtvis vill den säkert ha varmt. Det är strutbräken och örnbräkenblad som jag lägger som täckning i landet. Vi har mycket av den varan så det räcker till att torka till dekoration också. Och mycket blir kvar där de har vuxit. Ha det fint Gunnel!
Tack Anki! Den sista bilden är en morgonbild då solen gör allting gult den här tiden. Ha det gott du med!
Du har så rätt Marina, ordet säger precis allt. :)
Tack Helena!
Jag tycker också att det är skönt med invintring. Allt lugnar sig, stillar sig...vi behöver det. <3
Lite från och till så gör den det ja. :) Om hösten visar sig bli av det mildare slaget så fortsätter lampan att lysa ute i trädgården. Annars hittar myran på något annat på insidan. Ja, det är skönt att kura skymning. <3
Anne-Marie sa…
Det du gör låter verkligen bekant. Mycket av det gjorde vi också när jag växte upp.
Det kändes trevligt att lägga undan och vinterbona tycker jag.
Din Söt är ju söt. :) Spännande att ha alla dessa djur så nära inpå som du har.
Ha det bra!
Jag hade också en invintringsdag igår . Mörkt och kulet . Den sista vita bilden du funderade över jag kopierade texten jag skrivit på facebook och lade in då kom det vita fältet med och det gick inte att få bort.Mitt huvud är så trött så jag bara skriver fel ,kramen Nette
Det är skönt att invintra sig och allt man har omkring sig. Verkligen. Söt finns på Kreta och tack och lov inte i våra knutar. Här skulle Söt leva väldigt farligt om den fanns här. :) Var och en på sin plats som det heter och råttor hör inte till i närheten av ett cafe´, de motas bort och döden dör. Grymt men sant. Ha det bra du med Anne-Marie!
Jag förstår så bra Nette! Du har haft och har tunga sorgeliga dagar nu efter din mamma. Var rädd om dig! Kram
englundskan sa…
Pappa berättade om någon situation i skolan (måste ha varit i början av 1900-talet) där barnen skulle kontrolleras och en liten kille förklarade att han inte kunde ta av sig på överkroppen för han var insydd för vintern. Knappar var dyrt så man hade sytt ihop livstycket.
Det kan man kalla att vara ordentligt invintrad! :)
Musikanta sa…
Mina löv på gräsmattan har maskarna redan tagit hand om. Här finns knappast några kvar trots att jag inte har räfsat några. Jag fick dåligt samvete när jag läser om allt du tar in - har en hel del redskap ute fortfarande. Och inte har jag spadvänt jorden i min lilla potatissäng heller, men det ska bli i morgon - eller kanske på onsdag...
Kram
Allt har sin tid Ingrid! Det som inte hinns med nu hinns med när det hinns med och om det inte hinns med så går det säkert hur bra som helst ändå. Tror du inte det? <3
Karin sa…
Lite rofyllt och trivsamt (även om det också är en hel del arbete) det där med att pyssla om växter och hus för vintervila. De år jag har slarvat med invintrandet har jag känt mig lite stressad över allt som kan gå på tok. Men hinner man med det viktigaste kan man lugnt ägna sig åt inomhuspyssel ett tag. var sak har sin tid. I januari blir det dags att läsa frökataloger igen!
Annika sa…
Vilken gullig historia, den om katten i stugan. Vi behöver mer sådana historier nu i världen.
Fina bilder har du också, som alltid :-)
Ha en fin tisdag!
ulla laiho sa…
Du har verkligen varit flitig med invintringen.
Lena i Wales sa…
Det var som katten!
Härliga höstbilder!
Önskar dej en fin höstdag!
Arbete är ju ofta både rofyllt och trivsamt och att invintra är för det mesta bara skönt. Man ser ett påtagligt resultat och känslan är skön att få saker på plats. Precis så är det, snart sitter vi här igen och läser frökataloger. Oförbätterligt och optimistiskt.
Javisst är det roligt med solskenshistorier, sanna sådana. Tack Annika! Ha det bra du med!
Det underlättar en del när våren är här igen, men jag har alltid saker ogjorda i alla fall som borde göras nu men som inte hinns med. Så snart den isigare, kallare delen av vintern infinner sig så är det mera eller mindre kört :) Men det hör till! Tack för titten in!
Ja, precis så, som katten! :)
Tack och tack detsamma Lena!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio