Jag blev förälskad

i den grekiska maten redan i fjol då vi var till Rhodos
Den är enkel på ett särskilt sätt och är ofta tillredd av råvaror från närmiljön.
Örter som basilika, lavendel, timjan, oregano och myntor växer det överallt
och steget för dessa  in i det grekiska köket är inte långt alls

En vanlig syn utanför många hem, örter och blommor i krukor

Grekernas kärlek till mat går det inte att ta miste på
och deras kulinariska tradition är långt över 4000 år gammal
De äkta råvarorna står högt i kurs och på de flesta tavernornas menyer står de traditionella
namnen på rätterna som de erbjuder. De är stolta över sin mat.

Den bästa pizzan på planeten finns på Kreta. Dåligt självförtroende lider kretensarna absolut inte av. Nej, vi testade inte pizzan.

Där turisterna finns, märker man förstås att den västerländska (snabb)maten också finns med på menyerna, (hamburgare, pizzor och mammas köttbullar)  men söker man sig lite längre bort från turiststråken så hittar man de ställen där grekerna själva sätter sig ner och äter .
Och dem söker vi  gärna upp....
Det är människan, kulturen och atmosfären vi vill lära  känna när vi far utomlands.

Kanin på tallriken

Vi hade gått förbi tavernan rätt många gånger på vägen mellan Rethymnon och Platanes, där vårt hotell låg, innan vi insåg att det var kretensarnas favoritställe. När vi stannade till en dag på vår vandring för att läsa menyn kom en kretensare som hade ätit färdigt förbi oss och rekommenderade maten med stor glöd i orden och rörelserna. Han var stolt som en tupp. " Gå in där och ät. Det är gott och det är mycket prisvärt."

Det lät som Zis Zis när de sade tavernans namn

En dag senare gick vi dit och beställde kanin.
Vi avböjde brödet och fick in en stor tallrik med mycket kanin och friterad potatis på.
Grönsaker hörde tydligen inte alls till den här rätten.  Jag tittade mig omkring på alla gästers /grekers bord som var där. Många hade mängder av grönsaker men de hade inte valt kanin. Kaninen var god, väl tillagad och för att orka med allt så lämnade jag bort potatisen. Den fick ligga kvar. Jag och friterat kommer inte riktigt överens. Jag såg faktiskt inte en enda kokt potatis under våra två veckor på Kreta. Ris och pommes frites hörde ofta till på samma tallrik som huvudrätten.

Vi drack vitt vin till.  Vin serveras alltid i ett vanligt dricksglas på tavernorna.
Mätta och belåtna, kaninen var väldigt god, avböjde vi också dessert men på alla de ställen där vi åt middag, fick man alltid en dessert i alla fall, trots att man inte beställde en sådan.

Vindruvor får man vanligtvis om man tackar nej till dessert

På Down Town i Rethymnon fick vi en yoghurtdessert med bär. Oerhört uppfriskande och god.

  Men förutom desserterna som man får när man tackar nej till att beställa sådana😉
   så bär de också in en liten flaska med raki och två små glas (i vårt fall)

   Jag gjorde stora ögon första gången jag såg att man sålde hembränt i de flesta affärer. På Kreta
   är det hur självklart som helst. Där finns inte några regler som stoppar kretenserna att sälja hemkört
   vin och brännvin. Tvärtom så är de väldigt stolta över det, vilket man får uppleva
   på tavernorna överallt.  Raki är starkt, säkert 40% och
   påminner mycket om den finländska Koskenkorvan i smaken men med en liten känsla av finkel
   som grädde på moset 😉

   Jag som inte alls är van att dricka starka drycker, kände mig smått berusad efter ett
   litet fingerborgs-stort glas och funderade i mitt stilla sinne
   om jag borde gå hem till hotellet mitt på vägen med
   de vita linjerna mellan benen så att jag säkert skulle hitta hem.
   Nå, så blev det förstås inte. Jag gick som folk längs trottoaren tillsammans med Uffe.
   Men sedvänjor är oerhört intressanta även om de kan kännas berusande ibland

    Vi fick väldigt roligt en dag,  när vi slank in på en liten taverna i Rethymnon (ungefär
    i storlek som ett hål i väggen) när vi insåg att värdinnan trodde att hon hade lurat oss "dumma
    turister"  då hon serverade oss fyllda zucchiniblommor istället för de av oss beställda
    vinbladsdolmarna.
    Vi höll samma goda min som hon hade och bedyrade för henne att vinbladsdolmarna var goda.
    De fyllda zucchiniblommorna fanns inte ens med på menyn, men kanske vinbladen var slut och
    kanske hon tänkte "att går det så går det".
    Och visst gick det...
    Hon log och vi skrattade, ja vi fick riktigt roligt.  Gott var det!
    Vinbladsdolmarna beställde vi in som förrätt den sista
    kvällen innan hemresan på en taverna i närheten av hotellet istället.
    Då fick vi vinbladsdolmar och inget annat än vinbladsdolmar!

                                                                                                    

    Jag har köpt hem vinblad och ska själv tillreda dolmar endera dagen. Jag har gjort det tidigare och

    gör det gärna igen. Det är gott med vinbladsdolmar. 

    Nu åt vi faktiskt inte ute särskilt många gånger. Det var helt enkelt för hett att äta "tung" mat!
    Vi handlade ingredienser själva i den välsorterade Super Market som fanns om hörnet och
    lagade sallader som vi åt på balkongen
    

Men vid ett par tillfällen åt vi grekisk sallad ute på stan

och testade också Chefens sallad på Down Town i Rethymnon. Gott, gott och mycket vällagat...

 

 Vi åt mycket frukt och insåg att vi kunde ha levt bara på de goda persikorna hur bra som helst

       om vi hade bestämt oss för det. Vilka persikor!

 

Runt hörnet, en liten bit från vårt hotell fanns kvarterets bageri. Jag tittade förstås in, men avstod från att köpa någonting av allt det söta och smördegsaktiga, utan gick vidare till Super Market-en där jag hittade hembakt och gott surbröd från ett annat bageri någonstans i närheten.  Till all lycka fungerar inte alla som jag gör. Det fanns gott om kunder i bageributiken. Grekerna själva köpte kringlor som de gick omkring och tuggade på. Men vitt mjöl och jag hör liksom inte ihop 

    Fast vi försökte ta seden dit vi kom och köpte en munk, doppad i choklad en dag. Vi delade på den

    För vår del räckte det gott och väl med en halva var. Den var sötare än sötast.

    Munkarna sålde man på många ställen 

    Jag fick för mig att det hörde till en av de produkter som kretenserna gärna visar upp 

    för turisterna. Lite här och där gick det män och drog på kärror med munkar till försäljning.

   I en av bergsbyarna vi besökte bjöd man frikostigt på fikon. De är generösa på Kreta....

  

                  Det finns förstås hur mycket som helst att skriva om maten på Kreta/Grekland men 

                  nu avslutar jag  med att visa hur de förpackar sina varor. Så enkelt det är 

                  att med en gummisnodd stänga paketet. De sålde rätt många ekologiskt

                  certifierade produkter

                  på Super Market och försökte också att inte använda så mycket plastpåsar.

                  Inuti paketet finns en getost som vi åt till våra frukostar. 

                  Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska