Halloween

Mitt i allt kom jag på att det är Halloween ikväll och att knappt ett par timmar återstår
Ikväll är kvällen då alla spöken är på farten.

Och när jag tänker Halloween, tänker jag per automatik på Annika i Reston och hennes
vid det här laget världsberömda Söt.
Vilket i sin tur får mig att minnas en annan liten Söt som vi träffade
på Kreta under en kvällspromenad

I och för sig så var Söt inte ensam om att vara söt. I gräset där den höll till fanns nog
ett antal andra sötisar också men den här lilla råttan var en liten nyfiken en.
De andra, syskonen, visade sig inte på annat sätt än att man såg grässtråna röra sig där
de ilade fram men Söt var alltför nyfiken. Den stannade upp och bara tittade på mig...
och kanske lyssnade på allt jag berättade för den.

Plötsligt befanns jag hålla en ensidig dialog med en liten kretensk nyfiken råtta.
Ja, naturligtvis så fick den veta om att den var söt...

Och tydligen tyckte den om att få höra det, för den återkom gång efter gång och bara tittade
och lyssnade på mig ...

Nu hoppas jag förstås att inte mina bloggläsare står på något bord och skriker i högan sky för att jag visar lilla Söt. Det må mig vara förlåtet för att jag eventuellt skräms men ikväll får man ju skrämmas. Jag tog inte Söt med mig hem till Åland.
Den ville knappast komma med mig heller även om Uffe hade sina betänkligheter.
Vi fick ju så bra kontakt lilla Söt och jag.
Jag har hört talas om män som talar med hästar men nu kanske jag kan skryta lite grann
med att jag kan tala med råttor. 

  Många bilder fick jag ta av den också....

innan den slutligen dök ner till stora tjocka släkten i underjorden

 Jag säger som Edit sade, när hon rakade ner en myra i vedspisen: "var och en på sitt ställe"
   Söt bodde i det gröna gräset där vattenslangen ligger..

 

Förmodligen känner den både tuppen och ankan

    och alla hönor på gården

            samt  Kalle Kluck.Eller om det är en Klucka

           Ett härligt gäng, nyfikna hela bunten.

           Här har vi inte sett ett enda spöke.
           Ännu ;)

           Den sista oktober drar sina sista suckar för det här året.
           Vintertiden är redan här, fast jag glömde ställa klockan i bilen och på nattduksbordet.
           Jag förstod inte vad som hade hänt med alla klockor i huset som inte visade samma tid.
           Nu vet jag!

           Idag har vi haft en vidunderligt vacker dag, efter alla stormiga regnvädersdagar
           och fastän vi har lagt undan svampkorgarna
           för det här året så  måste jag förstås plocka mössan full när vi tog vår dagliga motionsrunda.
           Man kan ju bara inte gå förbi mat som finns i skogen.


           Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska