Ordet är fritt / vägmärken

Tove har givit oss veckorubriker för september
och för min del så ska jag försöka hänga med efter bästa förmåga och tid.
Jag vet redan nu att jag inte deltar i temat varje vecka under hösten
Det finns annat som kommer att kräva min person till hundra procent
Annat som jag behöver och måste prioritera allra först

Ordet är fritt är den första rubriken
Här kunde jag få till ett långt inlägg om att så är det ju egentligen inte.
Ordet är inte fritt för alla.
Det blir vi vittne till varje dag, via tidningar, radio, tv och Internet
Vi får höra om åsiktsförtryck, om jämställdhetsförtryck...
och jag kunde utveckla de här tankarna hur mycket som helst.
Men jag tror förstås inte att det är det Tove tänkte när hon lade rubriken

Utan helt enkelt att ordet är fritt, du får välja själv vad du vill skriva om, berätta om
och visa bilder till

Och som vanligt har jag funderat hit och funderat dit och så blir det nästan ingenting
av det hela i alla fall, för uppslagen är alltför många.
Jag blir som åsnan mellan hötapparna
Vad vill jag orda fritt om?

Jag berättar lite grann om Filip Fasan och hans fruar, så får det bli
Ni minns kanske att de i tur och ordning heter Bettan, Secondan och Big-Ann
Efter att vi hade dem här av och till under halva sommaren, så blev det väldigt
lugnt och stilla mitt i allt.
Alltför stilla.
Inte någon av dem syntes till, inte ens Filip. Vi hörde inte ens hans töt-tötande 
på avstånd.
Nu har de nog ledsnat på oss funderade vi. Här går det för mycket folk
dagarna i ända....
De har säkert dragit vidare till lugnare ställen. Så diskuterade vi medan vi
lite ängsligt tittade ut över åkrarna i närheten, längs vägkanterna och hemma på gården.
Vart tog de vägen? De måtte väl inte ha hänt dem någonting ?

Dagarna gick men plötsligt en dag så var Filip här i sluttningen igen.
Nu något rumphuggen. Hans vackra stjärtpennor var ett minne blott.
(på bilden ovan har de redan vuxit ut igen) 
Många tankar flög fram och tillbaka. Har någon varit elak och ryckt dem av honom?
Han såg ju moloken ut...han töt-tötade inte ens. Men han var här och det om något kändes
bra. I alla fall.
Kanske de bara ruggar ett tag på sommaren och vem skulle för den delen
ha möjlighet att springa fast Filip?
Tankarna var många.

Så kom Uffe in en dag och sade att han hade sett en liten, liten fasan och Bettan i det höga gräset
runt fågelbordet och brödträdet.
Ja men naturligtvis ....
Plonk, plonk. polletten föll på plats.
De har ju legat lågt så att säga
Alla fruarna har ju ungar.
Tillsammans blir det många ungar och Filip är förstås trött
och slut av allt nattvak.
Nu finns många som det ska vakas över både natt och dag.

De finns här igen!
Trots att de har ett stort område till sitt förfogande, så ska de ta sig över vägen nu och då.
De bryr sig inte alls om att jag har bett dem hålla sig här hos oss.
Nu är det lugnt här igen, turistsäsongen är över och caféet har stängt för sommaren.
Men som vanligt är gräset grönare på andra sidan staketet.
När de har tagit sig över till andra sidan vägen så
ska de tillbaka hit igen efter ett tag.

Nu funderar jag på om vi måste anhålla om tillstånd för  att få bygga en tunnel under vägen
eller en lång och hög bro med fin utsikt över den.
Kanske både ock?
Då kan de välja vilken väg de vill ta....
En fasansfullt fin och hög bro som de kan trippa över skulle ju  inte vara helt fel
Då skulle de få en utsikt som heter duga och som de aldrig skulle glömma bort
Gör man den extra bred så kan rådjur och alla andra djur också använda sig av den.

Troligen skulle vi få avslag.
Vår infrastrukturminister har så många andra funderingar.
Kortrutt, brobyggen, färjor och kanske t.om. en tunnel så småningom i skärgården
Man vet aldrig vad som händer när Landskapsregeringen får upp farten....
Det finns liksom ingen hejd
Sånt kostar plenty of money.
Pengar som egentligen inte finns, (men de kan säkert trolla med knäna i regeringen)
Så vi får troligen nöja oss med att vara utan och köra försiktigt och hoppas på att
andra tänker göra detsamma

Vägmärket har jag lånat från Internet

Men ändå..
Ett vägmärke kanske?
Är det för dyrt?

"Här har vi fasaner.
Kör försiktigt!"

Jag måste förstås måla dit fasaner istället...
Kanske jag fixar ett eget vägmärke och låter bli att fråga om lov...
Inte har de styrande tid att titta åt
det här hållet alls. De tittar ju bara österut och på Mariehamn nu för tiden. 

   I skrivande stund känner jag inte till vilka andra som deltar i Veckans rubrik men när jag
   vet mera så uppdaterar jag givetvis.  Mitt i allt så märker jag att jag fick till Veckorubrik
   nummer två också. Två flugor i en smäll. Så kan det gå!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska.