Det finns dagar och dagar...

Ni vet säkert vad jag menar när jag säger det...

Först konstaterar läkaren per telefon att jag har fått borrelia,
att det är den som är orsaken till alla onda, sjuka leder
Jag har troligen fått ett fästingbett redan i höstas eftersom
ledvärken satte igång i början av det här året.
Borrelian har gått in i ett andra skede, bitit sig fast.
Det kanske är ett pris av all dikesvandring
i jakten på mördarsniglar.
Mördarsniglarna ler säkert i sin himmel och ropar karma!
Där fick du! 😉

Någon liten en har åkt snålskjuts och borrat sig in i min hud
där jag inte har märkt det. Troligen på ryggen
Ingen ring eller rodnad har ögat sett
Den lilla marodören har klarat duschen...
en liten fors-åkare som har hållit sig fast i något veck
Överlevare finns det alltid.

Rödhaken är bra mycket gulligare att titta på än en fästing

Jag har varit rejält sjuk, knappt kunnat ta mig ur sängen annat
än med att rulla mig ur den med stor möda.
Det har gjort och gör fortfarande jätteont.
Jag har skrattat, gråtit och pratat om
tanter med gikt, helt enkelt försökt att skämta bort eländet.
Det har känts som om armarna håller på att ramla av...
När folk har tagit mig i hand har jag "krackelerat"
Det har känts så men jag har hållit god min och sett glad ut ändå
fast jag har gått sönder
Jag har inte berättat hur eländig jag har känt mig
annat än för de allra närmaste
Kanske att allt skulle försvinna om jag inte låtsades om det?
Försöka duger ju.
Ända tills Uffe tröttnade och  röt till! 
Nå, jag lyckades ju inte skämta bort det onda, jag blev bara sämre.
Ett läkarbesök var högst behövligt och flera tester av olika slag gjordes.

Hackspettarna har bråttom att få mat till sina ungar

Nu äter jag en hästkur i tre veckors tid framöver och det känns
redan som att det här fixar kroppen.
Det här blir bra!
Samtidigt konstaterade läkaren att jag har en lätt artros i båda händer
och sände iväg mig till fysioterapeuten som påstår att jag är lite överrörlig
i kroppen. Händerna ska en ergoterapeut ta hand om sade han. 
Man ska inte gå till sjukhuset; man kommer därifrån med sjukdomar som
man inte ens vet att man har, haha....

Nå, nu ska hästkuren först få göra sitt, sedan får vi se vad som återstår av
allt som lär vara sjukt.
Nu ligger jag på mattan tre gånger per dag, lyfter skrot och
tänjer på gummiband.
Kvinnan ska bli bra! 
Jag känner mig väldigt hoppfull.
Och känner mig väldigt frisk fast det förstås gör ont i lederna.
Men det blir bättre och bättre dag för dag.
Hurra för hästkurer!

När jag for efter hästkuren till apoteket i Godby
mötte jag en stor bil som kom i lite väl hög fart på vägbygget här i Geta.
Vad hände?
Jo, pang, ett stenskott mitt i vindrutan på förarsidan.
Jag såg plånboken bli tunn och genomskinlig som ett gelatinblad
För ett år sedan bytte vi vindruta
av samma orsak och det är inte billigt.
Nå, allt ordnade sig igen.
Vianor i Mariehamn har borrat och fixat
så att sprickbildningen inte blir av.
Hipp hipp hurra för all expertis som finns!

Mitt i allt så blev rumstemperaturen väldig hög här hemma...
Nej, det var inte febern som härjade i våra kroppar.
Värmepumpen visade sig att ha fått nojan.
Det lät som om en liten Gustav Blom  (Evert Taube)
satt i ett rör och knackade rost.
Oavbrutet.
Ända tills Uffe bröt strömmen.
Nu har en teknisk doktor varit här ett tag och även den delen
ser det ut att bli ordning på.
Och garantin gäller...

Värmepumpsdoktorns bil och MP-mjölleverans som kom till fel bageri.

Sedan är det inte bara för oss som det händer saker.
Stora MP-bilen stod plötsligt här och undrade om vi hade bageri?
Joooo...men vi har inte beställt någonting.
Ja, sade den trevliga killen som  körde, på MP-lagret beskrev de exakt vart han
skulle fara med rågmjölet som han hade i bilen.
Och det var till oss det!
Och här var han....

Under G-et  i Geta finns vi, ungefär. Ingeborgs bageri hittar man i Brändö.

Jag fick läsa fraktsedeln. Mjölet skulle till Ingeborgs bageri i Torsholma. Brändö
Långt öster ut i skärgården. Så långt man kan komma på Åland i den riktningen, ungefär.
Långt långt bort från oss.
Vi skrattade och han skakade på huvudet, satte sig ner en längre stund i
bilen innan han startade och for härifrån.
Ett berest rågmjöl är på väg österut.
Det svartbrödet blir säkert extra gott som har varit ut och hälsat på i avkrokarna.


Man brukar tala om Murphys lag.
I och för sig håller allt på att ordna upp sig men ändå...
Dra dit pepparroten växer Murphy!
Fast det är upptaget där för det mesta.

Filip och Big-Ann (fru nummer tre, kom hit i måndags)
eller någon av de andra fruarna, Bettan och Secondan
ligger där för det mesta. Badar, solar och  tar en tupplur lite emellanåt.
De har sitt eget spa i vårt trädgårdsland


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska