En pläd på grönbete

Så kan det gå....
Efter många långa år har den äntligen fått tassar.

Redan innan jag kom in i bilden här i huset, på den tiden då Uffe var gift med Carola
så började den hemvävda plädens historia.
Svärmor Birgit älskade att väva plädar, dukar och allt som föll henne in.
Generös var hon också, hon delade gärna med sig och bl.a.
så fick Carola och Uffe varsin pläd av henne.

Carola tvättade plädarna en dag och Uffes pläd blev väldigt liten.....
hennes med, men inte lika liten som Uffes.
Den var inte en riktig pläd längre, helt enkelt.
Bara en tovad någonting.
Lite bubblig, ojämn och så

Pläden blev den där tavlan som man läser om i serierna,
den som tas fram ur gömmorna
och hängs upp när faster som har givit den i gåva kommer på besök,
fastän tvärtom.
Här gömdes pläden undan på vinden när Birgit kom på besök
Gull och rar på många sätt och vis var hon,
men gud nåde den/det som misshagade henne...
Bättre fly än illa fäkta gällde.

Så gick åren, Carola blev svårt sjuk och dog efter ett tag,
Uffe blev änkeman.
Så småningom hittade han och jag varandra, gifte oss och jag flyttade hit.
Jag såg pläden när jag gick upp på vinden och funderade vad det egentligen var med den
Uffe berättade och konstaterade att det var väl bäst att kasta den helt enkelt.

Men det tog emot.
Inte kastar man ett välgjort hantverk även om det är förstört.
Så mycket hantverkare är jag själv att jag vet hur många timmar
som lagts ner på att väva en pläd, på det fina garnet och så vidare.
Den fick ligga kvar.
Kommer dag, kommer råd

Och den har legat där i snart sjutton år nu ända tills
en morgon för någon vecka sedan, då jag vaknade och plötsligt hade helt klart
för mig hur pläden skulle användas.
Jag är ju mycket för att återvinna som ni vet,
ni som har läst min blogg genom åren.
Till att börja med slängde jag in den i tvättmaskinen och tryckte på 90 grader
och 1400 varvs centrifugering.
Och ut kom så småningom en ännu mindre pläd

Nu har pläden fått tassar och är ute på grönbete i vårsolen
efter den instängda tiden på vinden.
Några ögon och en Pettas-stämpel ska sys fast på hararna
och några andra små finjusteringar ska till, 
innan de läggs upp på butikshyllan.
Mönstret till hararna har jag själv skapat och faktiskt fått pris för för många år sedan
I vanliga fall tovar jag ull och syr till harar men nu blev det så här istället

Ja, Birgit och Carola är troligen båda väldigt nöjda med plädens slutliga öde så här långt.
De sitter säkert tillsammans någonstans, dricker änglakaffe
och skrattar åt pläden som blev fyra harar.
Carola säkert förlåten vid det här laget....

Och på något sätt så har vi alla tre ett finger med i spelet, eller hur?


Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska