Djur
Birgittas sista veckorubrik för april är djur
Djur betyder mycket för mig!
Så pass mycket att det är svårt att sätta ord på den känslan.
Jag kan bara konstatera att utan djur i min närhet så skulle livet kännas
väldigt fattigt.
Att få vara nära dem på det sätt som jag (och Uffe) vill och får vara,
är en ynnest, en rikedom på många olika sätt.
Vi känner att vi har husdjur, även om de är vilda
Vi är angelägna om att de inte ska bli tama
Vilda djur ska vara vilda.
Vi vet att de kommer hit för att de får mat under den tid
som tillgången är som minst i skogen, från oktober ända in i maj
Vi vet också att de känner sig trygga här.
Under sommaren sover de ofta i trädgården, ligger bland alla lupiner nattetid.
När morgonen kommer försvinner de igen.
Jag har ingen större skillnad på vem och vad
Ingen särskild favorit bland alla djur
De är på sätt och vis
favoriter, allihop
Alla har sitt berättigande
(fastän jag allvarligt
har funderat på fästingarnas
och mördarsniglarnas)
Så länge jag kan minnas har det funnits djur i min omedelbara närhet.
Som barn och också som vuxen har jag haft katt (er). Det är först nu
som ingen katt finns i mitt liv, självvalt p.g.a. att husdjur kräver tid och den
tiden har inte funnits här sedan vi började med cafeét och tillhörande rörelser.
De allra sista som fanns var Atlas, Jutta och Blixtungen.
Jag saknar dem ännu
Jag har vuxit upp med två schäferhundar i min närhet, Tella och Ami, hundar
jag inte glömmer så länge jag lever.
Labradorerna Emma och Herbert finns för alltid kvar i mitt hjärta.
Emmas valpar...
Familjens hundar i många år.
Barnen hade marsvin, dansmöss, undulater, vandrande pinnar, eremitkräftor, fiskar, ödlor...
Jag glömmer säkert någon nu.
En kråka fanns ett tag, korpen Allan Valdemar....
Sköldpaddan Viktor..
De var många
Ett tag fanns det bin också. Sju kupor med allt vad det innebar.
En rolig sysselsättning
som gav god honung och en hel del upplevelser som kräver sitt eget inlägg.
Drygt tjugo får fanns också i familjens hägn. Det var en härlig tid.
Jag måste avsluta
Annars kan jag prata hur länge som helst om djur och de minnen som uppstår.
Till sist:
Ett måste har jag varje vår
Om det finns möjlighet så vill jag lyssna på ejderfåglarnas mjuka lockande aouu, aouu, aouu...
Musik i mina öron som går raka vägen in i själen och tårar mina ögon.
Det är så fint att det inte går att beskriva
Ungefär som Ronja Rövardotters vårskrik
De andra som deltar i veckans tema Djur, finns noterade i bloggens högerkolumn.
Läs gärna vad de också skriver om djur.
Tack Birgitta för april månads rubriker!
Det är alltid lika spännande att försöka få till
ett inlägg på en rubrik som någon annan har satt.
Nu blir det ett längre sommaruppehåll vad gäller temarubrikerna.
I september lär allt sätta fart igen och vem som då är med får vi se då!
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
 |
| En av många ekorrar här hos oss |
Djur betyder mycket för mig!
Så pass mycket att det är svårt att sätta ord på den känslan.
Jag kan bara konstatera att utan djur i min närhet så skulle livet kännas
väldigt fattigt.
Att få vara nära dem på det sätt som jag (och Uffe) vill och får vara,
är en ynnest, en rikedom på många olika sätt.
 |
| Tajgersson |
Vi känner att vi har husdjur, även om de är vilda
Vi är angelägna om att de inte ska bli tama
Vilda djur ska vara vilda.
Vi vet att de kommer hit för att de får mat under den tid
som tillgången är som minst i skogen, från oktober ända in i maj
Vi vet också att de känner sig trygga här.
Under sommaren sover de ofta i trädgården, ligger bland alla lupiner nattetid.
När morgonen kommer försvinner de igen.
 | |
| En pilfink tittar in genom rutan |
 |
| Fru Bofink |
Jag har ingen större skillnad på vem och vad
Ingen särskild favorit bland alla djur
De är på sätt och vis
favoriter, allihop
Alla har sitt berättigande
(fastän jag allvarligt
har funderat på fästingarnas
och mördarsniglarnas)
 |
| Herr Bofink |
Så länge jag kan minnas har det funnits djur i min omedelbara närhet.
Som barn och också som vuxen har jag haft katt (er). Det är först nu
som ingen katt finns i mitt liv, självvalt p.g.a. att husdjur kräver tid och den
tiden har inte funnits här sedan vi började med cafeét och tillhörande rörelser.
De allra sista som fanns var Atlas, Jutta och Blixtungen.
Jag saknar dem ännu
Jag har vuxit upp med två schäferhundar i min närhet, Tella och Ami, hundar
jag inte glömmer så länge jag lever.
Labradorerna Emma och Herbert finns för alltid kvar i mitt hjärta.
Emmas valpar...
Familjens hundar i många år.
Barnen hade marsvin, dansmöss, undulater, vandrande pinnar, eremitkräftor, fiskar, ödlor...
Jag glömmer säkert någon nu.
En kråka fanns ett tag, korpen Allan Valdemar....
Sköldpaddan Viktor..
De var många
Ett tag fanns det bin också. Sju kupor med allt vad det innebar.
En rolig sysselsättning
som gav god honung och en hel del upplevelser som kräver sitt eget inlägg.
Drygt tjugo får fanns också i familjens hägn. Det var en härlig tid.
Jag måste avsluta
Annars kan jag prata hur länge som helst om djur och de minnen som uppstår.
Till sist:
Ett måste har jag varje vår
Om det finns möjlighet så vill jag lyssna på ejderfåglarnas mjuka lockande aouu, aouu, aouu...
Musik i mina öron som går raka vägen in i själen och tårar mina ögon.
Det är så fint att det inte går att beskriva
Ungefär som Ronja Rövardotters vårskrik
De andra som deltar i veckans tema Djur, finns noterade i bloggens högerkolumn.
Läs gärna vad de också skriver om djur.
Tack Birgitta för april månads rubriker!
Det är alltid lika spännande att försöka få till
ett inlägg på en rubrik som någon annan har satt.
Nu blir det ett längre sommaruppehåll vad gäller temarubrikerna.
I september lär allt sätta fart igen och vem som då är med får vi se då!
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Önskar dig en skön Valborgshelg, blir det hemmagjord mjöd i glasen?
Jag tycker också mycket om djur men har aldrig haft varken katt eller hund pga allergier. Michael hade två katter som var hans familj innan jag kom så de fick vara kvar trots att jag var allergisk hela tiden.
Vi hade massor med fåglar i trädgården i Enebyberg som vi utfodrade under vintern. Och talgoxar som blev rätt tama och åt ur min hand. :)
Glömmer heller aldrig när jag simmade i närheten av delfiner på Hawaii.
Djur har en självklar plats i mitt hjärta och de “kör med raka puckar" och tramsar inte till saker och ting som människor ofta gör.
Att skriva om djur som har stor betydelse för en är inte helt enkelt. Jag håller med dig om den saken till hundra procent. Antagligen för att de står en så nära, gissar jag.
Förr samlade man fjädrar och dun från sjöfåglarna. De var ett nödvändigt mattillskott för människorna som bodde i skärgården. Allt togs tillvara. Jag har faktiskt också en dyna med egenplockat dun...ett digert jobb innan allt var klart. Men givetvis så gjorde jag den mera för att lära mig konsten, för så enormt nödvändigt är det inte längre att få mat den vägen. Jag tror att det är i Stormskärs-Maja det beskrivs ja.
I och med att Uffe är handikappad till en rätt stor del, höger hand är lam efter en stroke för ett år sedan, är jag rätt ensam om att göra allting här, så jag har hållit på redan en längre tid med förberedelserna inför öppnande om mindre än två månader nu.
Jag ska försöka få till en bild av oss i dagsläget, tidigare finns vi på bild lite här och där i bloggen, men det börjar bli rätt länge sedan. Så en uppdatering ska ske så snart jag får till det.
Vi vill naturligtvis inte vara anonyma, är det inte heller p.g.a. vårt lilla företagande, men jag är inte den som tar selfies på mig själv alltför ofta.
Jadå, det blir hemmagjord mjöd här, absolut!
Önskar dig detsamma Paula! Glada Vappen! :)
Talgoxar och blåmesar blir lätt tama när man matar dem. De är mindre rädda än de andra sorterna, har vi också märkt och man kan komma dem mycket närmare när man är vid fågelbordet/trädet.
Att simma med delfiner måste ju vara alldeles speciellt! Delfiner är ju så speciella.
Ja, det kanske är just därför man tycker om djuren så mycket som man gör? Jag antar att det är så.
Jag sitter just nu med mitt inlägg och det är så svårt att göra det kort - måste försöka begränsa mig, för annars blir det till en hel novell :)
Ha nu en fin fredag och en härlig helg!
Det är svårt att göra inlägget kort, så var det för min del också.
Djuren i ens liv är ju ens vänner och med och om vänner finns alltid mycket att skriva om, härliga minnen och allt som därtill hör.
Ha det innerligen gott du med!
Visserligen har jag inte haft så många olika slags djur som du bara katter och hundar. I min barndom hade vi schäfer och två andra blandras - katter.
Andra vilda djur var underbart att få beskåda både på nära håll och avstånd,
önskan var självklart att få smeka dem på pälsen men det var ett önsketänkande.
På vintern när tid fanns att bara sitta och glo ut på olika fågelarter,
- rådjur- älgar -ekorrar m.m. dem har vi precis vid husknuten. Just nu är det tranorna som syns mest, morgon dansen och kvälls- sångerna, oj oj vilken härligt liv.
Jag glömmer aldrig när barnbarnen från Ängelholm var i ca 5 - 8 års ålder och
hälsade på oss - på morgonen säger de 'skynda kom mormor det är flera strutsar utanför huset här', hi hi hi .... nja dessa har vi ju inte, (ännu) fniss
Tack Karin för Ludde hälsning.
Ha en fin Valborg och 1 Maj, kram/ Eva
Man får aldrig tråkigt med djur omkring sig. Nu i skrivande stund kommer ett rådjur smygandes in i deras lilla skogsrevir ca 25 meter från fönstret. :)
Kanske det blir strutsar utanför fönstret en dag Eva! ?
Man kan ju aldrig veta så noga, fastän de borde egentligen finnas på skorstenen?
Nedräkningen har börjat förstår jag vad gäller Ludde. Snart har ni honom där hos er.
Ha en fin Valborg och 1 maj du med! <3
Karin
Men mest älskade jag att se att dina pettasnicklasar har nuredan börjat poppa upp, blir som att jag dreglar lite mycket...
Ifjol var vi i början av juni på Gotland och vi åt sparris varje dag, lessnade aldrig det var ju som att befinna sig i en godisfabrik...
Men tänk då att få ta del av dina pettasnicklasar....då skulle jag nog få ha en stooor haklapp som tog emot allt snålvatten som skulle bubbla fram i mungiporna.
Vi håller på att snickra ihop vår resa till Åland, har pratat runt med vänner som rest dit så vi har fått bra mycket kött mellan benen....på benen ...kanske det heter.
Ha en trevlig valborg ni båda och hoppa runt lite med vipporna och drick mjöd.
köpte en flaska mjöd i Finland nu när vi var där, men int smakade det som när jag bryggde mjöd när barnen var små, och vi väntade på russinen som skulle poppa upp i flaskan.
Det smakade mest aspartam , usch å fy...
Tjingelingen från Rantamor och Rantafar....fortfarande i bobilsfeber.
Att ha bin är nästan som ett helt liv för sig, mycket intressant. Få se om jag hittar bilder i det gamla arkivet, då kan det bli någonting längre fram att skriva om längre fram.
Ha detsamma Gunnel! En riktigt fin Valborg och första maj!
Efter midsommar brukar vi låta godbiten få växa upp och låta den vila, men i år är allt så sent så vete gudarna hur det egentligen blir. Det tar vi som det kommer och roligt blir det att ni kommer. Du behöver i alla fall inte ta haklapp med, jag har stora handdukar! :)
Så bra att ni börjar få ihop resan...
Ha en glada vappen ni också! Mjöd ska vi dricka, hemkörd förstås och struvor ska vi äta, elda brasa osv. Russinen ska poppa upp i flaskan för att det ska smaka mjöd. Den köpta är som läsk ungefär.
Lägg en kall våt handduk på Rantafars panna med tanke på febern och ha det allra bäst båda två!
Vi två vinkar och hälsar så glatt!
Jag hälsade Christoph och han blev glad såg jag och hälsade tillbaka.
Dagen började med Happy Birthday :)
Ha en fin lördag!
kram
Jag förstår att du kanske går ut i skogen med lite mera vaksamhet än annars när björnen finns i era faggor. Inget djur att leka med precis. Trösten är väl att den är skygg för människor och drar sig undan så snabbt som möjligt.
Tack för att du hälsade Lisbet! :)
Ha en fin lördag du med!
kram
Men oj vad mycket husdjur ni har haft då! Och en kråka? Det är ju ett annorlunda husdjur.
Ha en skön helg! Här ska gräset klippas.
Ja, det har varit en hel del olika djur under åren som gått.
Kråka tror jag att är rätt så vanligt att ha, åtminstone, ett tag när man har tonårssöner i hus. Korpen däremot var rätt ovanlig men väldigt rolig att ha som husdjur. Den åkte med i bilen när vi körde till stan för att handla. Två ungar, två labradorer och en korp. Där satt dom i baksätet. När jag parkerade blev det folksamling utanför ;) haha..p.g.a. korpen. Allan kallad.
Ha en skön helg du med! Här jag har just varit och klippt ner gamla fröställningar i trädgårdslandet. Snöoväder har lovats.
Glada Vappen!
Strutsen är ju den med långa snabba ben, den flyger ju inte utan springer fort som attan som du vet. Lite svårt för dem att komma upp på taket, hi hi . . . men jag förstår dig Karin det är lätt att tänka fel. Det finns några i Sverige som har strutsar i häng, de är dyra i inköp och deras ägg är rejält stora. Vet att någon har en liten restaurang med strutskött, det ska vara delikatess. När vi åker till Halmstad finns det en strutsfarm utanför Oskarström, då ser vi deras strutsar som 'betar' där.
De har både ett sommar-cafe', antikt och loppis där.
Må så gott/ Eva
Tack Eva för att du rättade mig!
Må så gott du med!
Karin
Hälsningar
Birgitta
"Djur är också människor" ett uttryck som Bert-Åke Warg (tror jag)myntade för många år sedan. De orden säger så mycket för min del.
Ja, vissa djur glömmer man aldrig bort, de finns inom en livet ut. Så är det, på sätt och vis en välsignelse.
Hälsar jag i min tur.
Karin
Just nu står två rådjur här i sluttningen och tuggar på renfoder och lite palsternacksskal. Ett par veckor till, sedan har de mat i naturen i den omfattning att de inte behöver det här extra tillskottet som vi delar med oss av.
Ronjas vårskrik är sannerligen ett måste, varje vår!
kram<3
Ejderljudet är ett så vårligt ljud som bara något kan vara. Åtminstone för oss som bor nära havet.
<3