I betraktarens öga
Det var en frostig novembermorgon
Vi satt i en bilkö i Helsingfors, det gick sakta, sakta framåt
Plötsligt hajade jag till
En man red rakt ut i trafiken framför oss
......svävade han över marken med sin häst?
Så magiskt allt kändes
En minut senare var allt det magiska försvunnet
Likaså marskalken av Finland.
Vi vek av till vänster i korsningen och allt var som vanligt igen
En kall höstnatt frös vattnet i tunnan till is
Två bröder på promenad en julaftonsmorgon i Roslagen
Jag betraktar andra betraktare....
Vad allt har inte galjonsfigurerna varit med om på de sju världshaven?
En hoppfull tanke slår mig. Tänk om de får liv när klockan slår tolv på natten
och röster om förgångna tider berättar om hur det var en gång för länge sedan....
En natt på Sjöfartsmuseét, vad sägs om det?
Kommer någon med?
Detta är mitt bidrag till rubriken som Olgakatt har givit denna veckas lördagstema
De andra som också skriver tema är Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Matfreaket, Olgakatt,
Tove, Ulla och så jag. Har jag missat någon så säg till
Vi blir säkert flera bara september har runnit ut. Jag uppdaterar förstås.
Titta gärna in på de andras bloggar och läs om deras betraktelser.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Detsamma önskas dig!
Karin
När jag var liten, riktigt liten, sade min farmor alltid till mig, när jag inte ville gå och lägga mig, att ändå lägga mig i sängen och vänta på att klockan slår 12 vid midnatt. Då ska jag få se hur dockorna blir levande. Jag upplevde det aldrig - somnade antagligen. Farmödrar och mormödrar var så smarta på den tiden.
Jag önskar dig också en riktigt fin helg!
De två har så stor betydelse för mig så bilden gör till och med lite ont i hjärtat på mig. Den säger mig så mycket, om både då, nu och om framtiden. Magi, helt enkelt.
En fin helg önskar jag dig med!
Då ska jag uppdatera inlägget med ditt namn.
Jag har också hört om dockorna som får liv, men jag har alltid somnat redan innan huvudet har varit på kudden, ungefär. Kanske just därför mitt i allt ;).
De två bröderna i Roslagen är en fantastisk bild- Betrakta betraktarna gör jag också.
Betrakt kram!
Själv är jag fortfarande hänförd över ryttaren som i en viss vinkel sett från bilfönstret tycktes sväva ut i trafiken. Han var så oerhört stendöd några sekunder senare. Brödernas bild rymmer oerhört mycket tankemässigt, känslomässigt och så mycket mera för min del. Jag ser livet i den bilden, men jag ska inte utveckla det hela mera än så just nu.
Konstnären som har skulpterat galjonsbilden, den ljusare i högra hörnet, har lyckats med att få hennes blick att följa betraktaren en bit. Hon ser på ett annat sätt än många andra galjonsfigurer i samma rum kan se. Kram till dig med!
Ha en bra helg!
Detsamma!
Kram från Ingrid
Kram till dig med!
Varm kram!
Jag blir glad av dina ord!
<3
Men kvinnorna var säkert i majoritet.
Galjonsfigurens syfte var att stärka besättningens motståndskraft mot fruktan och lidande, samtidigt som den representerade något av fartygets själ. Inte illa om man betänker vad en figur kan betyda och symbolisera
Den lånar sina ögon till fartyget för att få det välbehållet genom eventuella stormar.
Kvinnor kan vet du väl? ;) men män också.
Synen var annorlunda på kvinnor och män på den tiden det begav sig. Också hos kvinnorna som vinkade av sina söner och män ut på havet.
Nu för tiden används inte galjonsfigurer vad jag vet.
En annan sak är att fartyget är en hon, kanske det är en förklaring till varför galjonsfiguren ofta var en kvinna.
Jag tycker själv inte att könet spelar någon roll i sammanhanget, om det hänger en kvinna eller man i fören, det är symboliken som är viktig.
Jag har också stått bland galjonsfigurerna, som ju är väldigt stora, och tänkt vad de måste ha sett mycket ute på havet.