Äventyret framtiden

 Så kanske man kan säga? Jag har i alla fall gjort det nu. Det här är inget nötskal. Jag går in på de små detaljerna i den stora krubban som man kan se i mitt tidigare inlägg här men texten som finns med vid krubban, på portugisiska och engelska har jag översatt till svenska "Rochinha är en traditionell julkrubba från Madeira som återger öns mänskliga och naturliga landskap med dess vegetation, terrasser, dalar, levadas, corgos (populärt namn på bäckar på Madeira) , traditionella hus och halmtak. I denna typ av julkrubba försöker man återge alla traditioner från Madeira eftersom det är en återgivning av vår etnografi och orografi. Vridande och svängande klättrar små herdar av lera, i olika storlekar , klädda i färgglada dräkter, figurer från alla seder, scener ur livet, regionala dräkter och folkliga festligheter med offergåvor till Guds-barnet."  Rochinha, som krubbans namn är, betyder rakt av liten sten men i den här betydelsen får man läsa in Madeira som en klippa i havet...

ligger bakom oss men vi njuter fortsättningsvis av att ha varit helt för oss själva, bara varit och inte haft ett endaste litet måste annat än att se till att få lite mat i oss nu och då.  Givetvis, julmaten som vi själva stod för, skinkan som blev väldigt god (finns kvar ännu) sillsallad som hör till på vårt julbord, gravad lax och inlagd sill plus potatis och sallad. Desto mera än så var inte utbudet på vårt julbord, våra juldagars bord...men ack så gott. Vi är bara två i år runt julbordet och vi kan inte äta oss annat än mätta, även om vi har upplevt att vi har frossat lite mera än vanligt. Som U. sade, det är jul bara en gång om året. Hade vi varit på Åland hade vi ätit julbord alltsedan den första advent. Här är det lugnare puckar. Tack och lov.  En dag varvade  vi julbordsdieten med julgåvor som smakade gott. Ett par Nepalgrannar delade med sig av vin och momos, en rätt med ursprung från Tibet men så vanlig i Nepal att den räknas mera eller mindre till nepalesisk. D...

Så var vi framme vid den sista luckan och mina dagar har varit så fyllda av besök och annat roligt så jag har knappt ens pratat med Bröderna Royce, men de har också haft fullt upp med sitt, precis som vanligt.  Jag blir inte särskilt länge här inne på bloggen idag utan vill bara önska Er alla en  God Jul! Ta det lugnt, njut av julen. Så tänker vi göra här hos oss också                                         En ros som nyss är utsprungen.                                         Den är ju på sätt och vis väldigt rätt denna dag.               Den stora krubban som jag har utlovat kommer i mellandagarna. Väl värd ett besök                                  ...

För det första så är det den 23: de. Oberoende av månad så är det så. Jag tänker på det yngsta barnbarnet Freja förstås som idag blir 15 månader, som springer och går, som klättrar och hänger överallt, som hänger med på allt, allt ,tvättar kylskåp, ger mat åt alla djuren,"kör bil", rider på hästryggen med någon av storasystrarna bakom sig som håller i tömmarna, kryper under sängtäcket av och an med sin pappa och som håller hela familjen igång. Tänk att en så en liten en kan få så många att stå på tå. Ungefär. Hur som helst så har vi en livad liten glad harmonisk krabat i storfamiljen.  Tänk! brukar barnbarnet Wilhelm 15 år säga, att jag har en sååå liiiten kusin..Han är så förtjust i henne så det känns ända hit till Madeira från Stockholm. När hon fyllde år så fick hon en kakadua av honom...inte levande men helst skulle det ha varit en sådan.  Mormors/farmors hjärtat svävar runt dem allihopa.❤️ De där två kan vara väldigt snacksaliga ibland. De trivs att ligga så där högst up...

gav jag bort åt vår postman Bill som kom hit med ett paket trots att det var söndag.  "Jobbar du på söndagar också?" frågade jag och Bill sade att han har ingen söndag, han jobbar. Så fick jag paketet och han fick den sista Merci-chokladasken som fanns i godislådan. "Du behöver extra energi, varsågod !". Han tog tacksamt emot den vår väldigt vänliga och tjänstvilliga postman. Han är omtyckt av alla den killen och undra på det.. "Hmmm"  , tyckte däremot Bröderna Royce.. ."du ser ju vad vi har kvar av chokladen. Vi kommer att svälta  ihjäl. Du gav bort vår sista Merci-ask! " -"Killar, börjar ni dela ut post på söndagarna så ska jag se till att ni får flera askar Merci!" Äh, den räcker långt den här chokladbollen eller hur Rulte ? frågade Rulle. Underförstått att de inte vill dela ut post. Ni är de gulligaste chokladmonster man kan tänka sig, fastän ni är lata..😏 Sen fick jag veta av de båda fönstertittarna att Lill-Ronaldos boll var oåtk...