Äventyret framtiden

fick vi vara med om igår via barnbarnen, men som vanligt ingen bild utan föräldrarnas tillåtelse. Det firades ju Lucia i skolorna, givetvis på grund av att alla är lediga idag.  Här firar man ingen Lucia alls. Lite mera fick vi känna av en annan gäst, nämligen depressionen Emilia som kom som en stormvind och vräkte omkull vår lilla gran på terrassen. Så där bara! Pang Bom Fader Allan Hej! Så började hon dansen här på ön. "Granen" som inte är en gran, heter doktor Westerlund men doktorn stod pall. Jag fick upp honom på rot i krukan igen, drog undan honom under tak och i någorlunda lä.  ( Ingen bild tog jag i stridens/vindens hetta/kyla, tyvärr. Det blev fullt ös på att ta vara på istället) Även blomkrukorna på muren nere i trädgården vinglade på betänkligt så första hjälpen måste ges till ett mera stabilt läge för dem också.   Emilia tog sig in norrifrån. Hon tog regn med sig också förstås. Så behagar de där depressionerna göra. Vi är normalt skyddade för nästan alla...

U. och jag var till apoteket igår för att hämta mediciner och så tog vi en vända som alltid till Stadsparken när vi ändå var där i knutarna. Vi köpte varsin glasstrut och satte oss ner en stund på en parkbänk av sten och tittade oss omkring medan vi slickade i oss våra glassar.  Det låg en stor frökapsel på bänken..Jag lade min hatt bredvid för att man ska kunna se storleken bättre i jämförelse med hatten.  Jag smålog när jag hörde att folk som gick förbi trodde att det var en stor avokado. En kvinna tog den i handen och såg jätteglad ut och då berättade jag för henne att det var en frökapsel av kapok...Aha, då skulle hon absolut inte öppna den, sade hon och skrattade gott när hon gick vidare. Kapok har jag skrivit om här tidigare några gånger. När frökapseln öppnar sig så ser det ut som en snöboll mera eller mindre. Det var den "ullen" som man brukade använda till stoppning i madrasser för många år sen. Jag har själv sovit på en sådan knölig madrass när jag var liten. Men fi...

  Så blev det igår. Vi packade in julklappar vilket förstås fick igång Bröderna Royce lite extra  "För det är väl vi båda som ska få alla de där paketen eller hur Karin?"  Нет ( njet) pa ruski...det är inte ni som ska få de där klapparna, för nu vet ni ju vad det är i paketen. Det ska vara en överraskning. " Var det där portugisiska? " Não, era russo..., det var ryska. " Kan du ryska? " Njet! Det är bara ett uttryck som jag har lärt mig att säga sedan jag var ett litet barn, för så sade många äldre personer på Åland när jag var barn.  De hade varit med om Åland och Finland när det var ett ryskt storfurstendöme innan Finland blev självständigt. Min egen pappa var född under den tiden. Så där nu fick ni lite historia också, killar. Men det där var på er farfarsfarmorsfarfars tid allra minst.  Sen blev det lite klistra också. Feliz Natal! -skylten föll i terrassgolvet med en duns härom kvällen. Tack och lov så fanns dörrmattan där och tog emot så att skadan b...

Så blev gårdagen. Våt som bara den. Redan i tidig timme hörde jag hur det smattrade mot fönsterrutorna i sovrummet. Hela dagen regnade det ymnigt, vi fick ca 55 mm men på sina håll här på ön var det mycket mera, nästan upp till 100 mm.  Vi, U. och jag skrinlade våra planer på att gå ut på stan för att köpa ris och nudlar...U. som också hade tid till tandläkaren fick återbud av densamma. Fátima var sjuk.   Det blev en skön hemmadag då vi hade alla adventsstjärnor tända från morgon till kväll. Det blev riktigt mysigt allting. Bröderna Royce tycktes trivas de också och vandrade från fönster till fönster för att kolla upp läget utanför. Det lyser hos RIM fick jag veta och så gör det nu för tiden. Vad jag tror är det en trappuppgång, ev. en hiss som är belyst.. Säg som det är Karin, du gillar inte den där belysningen! Vi hörde att du tänker skaffa en luftpistol och panga lamporna . Schhh...jag skojade bara och jag vänjer mig nog eller så tittar jag åt andra hållet.  Jag ...

Om söndagen var lugn så var måndagen lite mindre lugn om man säger så. Den var i alla fall händelserik. Så kan man också säga.  Innan mixning Jag började dagen vid spisen. I kylskåpet fanns många snuttar av paprikor och tomater som behövde tas om hand. Jag kastar aldrig bra råvaror. När jag skär en tomat så blir det en snutt kvar och likaså med paprikan. Jag lägger snuttarna i en skål för sig med lock på och när de är tillräckligt många gör jag en salsa av dem tillsammans med lök, vitlök, chu chu, örter, chili, kryddor och rårösocker, vinäger..Allt låter jag koka långsamt tills det är genomkokt. Igår fanns även några gröna bönor och en halv avokado med. Ner med allt i blandningen. När allt hade smakats av så mixade jag allt och lade på burkar. Bra att ha i kylskåpet och bra att ta fram när det behövs lite extra smaksättning i någon maträtt. Även en gåbort-gåva kan det bli. Både grannar och vänner gillar "pimentan/salsan".  När jag ändå var på gång så gjorde jag en stor minest...

Så blev det igår, söndag. En lite lugnare dag... Killarna Royce var smått "avslagna" och lattjade runt här i lägenheten. Egentligen så gjorde vi det också förutom att jag bakade ostbröd till att ha som gå bort-gåva senare under dagen då vi skulle träffa våra goda vänner A och M ( från Ungern), som bor här permanent precis som vi gör men de bor i en annan stadsdel som heter Santa Luzia.  Jag undrade om Rulle och Rulte  tittade på RIM men nej, det gjorde de inte alls. Nå, ok, lite då men vi ser på månen som nästan är genomskinlig. Den hänger där utanför RIM, på andra sidan.  Sen gick jag till grannen Z och hennes A ovanför oss med en låda med ostbröd för att höra hur det var med henne. På fredag kväll föll Z baklänges i trappan och slog hål i huvudet. Hon var så glad att vi hade låtit trappstegen få rundade kanter när vi lät plattlägga den.   På lördagen var hon på sjukhus, blev ordentligt undersökt och igår var hon skakad, ja, vi var nog alla det men hon klarade ...