Äventyret framtiden

 I väntan på att utemiljön blir förskönad här på innergården så vill jag visa er "vår" lilla Gutta-Perka, från den tiden då vi bodde på Åland. Vi fick besök av många ekorrar varje dag...och alla fick de namn. De är olika de också precis som vi människor är.                           Gutta-Perka var en liten ekorre, ny i världen ute på egna äventyr                             Ojjjjjj!     Vad är det där?     Så där ser väl inte ekorrar ut?    Aha, det var bara Filip Fasan som gick förbi...  ( fotona har förmodligen hängt här inne på bloggen för längesen, men nu städar jag och de får vara med en sista gång)    Ha en skön måndag alla!                                                   ...

I min dator hittade jag en hel radda med klokord som jag delar med mig av idag. Dem varvar jag  med foton som jag inte har visat er ännu Lyckliga människor slösar inte sin tid på att såra andra. Elakhet är för människor som är olyckliga, frustrerade, medelmåttiga och avundsjuka. Orden talar för sig själva                          Det bara måste bli en bild när byggkranarna tycks mötas en liten stund ...                         Att helt avskärma någon från ditt liv är ibland nödvändigt för din sinnesfrid                                                  Känn dig inte skyldig för det.      En glad och blommig hatt förgyller arbetet...varför inte, jag blev glad av att se kvinnan som städade framför postlådorna i ett av grannh...

          och det är en stor del av charmen som jag tycker om med Madeira och alla madeirenses... Det är full fart med det mycket noggranna trapparbetet, men naturligtvis, det ena föder det andra. Inte kan vi ju ha muren att se ut som Jerusalems förstöring när vi ska få en vacker trappa på innergården. Det förstår ju vem som helst, så nu är även muren planerad att få en försköning. Efter att ha röjt i täppan; tillsammans med ingen mindre än César ( utan a-et och lagerkransen, fastän han, vår C., borde få en lagerkrans han också) ja, täppkanten ska också klinkas, så tänkte jag som stod på terrassen, att nu ska jag berätta för Francisco därnere att jag kan linda ner passionsplantan under inkommande helg så att de kan jobba obehindrat med allt ovanför på muren när de hinner, så får han berätta det vidare åt sina killar på "ordentlig" portugisiska om vad som kommer att ske.  Fr. pratade i telefonen, jag hörde att det var en vän högre upp i periferin som han p...

heter ett album i mitt bildarkiv. I väntan på att få visa mera från allt som händer här ute på gården, så får det bli lite nostalgi, på sitt sätt, men det kunde vara vilken februari-kväll som helst här i stan.Fotona är från den 6 februari-20, året då pandemin tog ett grepp om oss alla men då när den här kvällen var så fanns det bara en antydan om att något sådant fanns i landet Kina, sååå långt borta och som vår hyresvärd Duarte sade med mycket sarkastisk galghumor bakom orden;  "det finns ju så många kineser så det kommer knappast att märkas att några går åt." En  månad senare såg verkligheten helt annorlunda ut. Helt annorlunda...Mycket annorlunda. Vilken dramatik vi fick vara med om.  Men den biten glömmer jag bort nu. Coviden finns kvar men världen har fått bra bukt på den även om många drabbades väldigt hårt då. Även i min närmaste familj fanns den och känns av än i denna dag. Vaccinet blev räddningen.Nu har vi annat som är som rena pandemin i flera knutar i världen...

 Tålamodet hann inte testas särskilt länge...på måndag kväll fick jag ett meddelande från Fr. att han och hans murare skulle komma hit och börja med trappan på onsdag om det passade. Självklart! Jag behövde inte ens använda Tålamods-salvan som Tove nämnde i en kommentar. Jag hann inte ens.  På tisdag kom klinkers och tillhörande material hit med lastbil...                                                            Idag dammar det rejält. Muraren, Mestre S är skicklig och vi litar på honom...                                    han vill ändra lite till på trappstegen för att göra klinkandet lättare..Kör i vind!                                     Väx...

  Världens bästa Freja fyller ett år idag. För ett år sedan dök hon formligen upp ur vattnet hemma i badkaret. Bara mamma, pappa och Freja var på plats och så Fröjda , hunden förstås. Systrarna Noemi och Nour var i skolan men fick vara med och klippa av navelsträngen när de kom hem lite senare. Alla fick vara delaktiga på något sätt. Så fint!  Grattis älskade lilla pigga härliga unge!   ❤️ Igår tog du dina allra första steg utan att hålla i dig!  Hon har gått länge redan, dansat och klättrat men då med stöd av någonting nära sig. Hon gillar jazz... På bilden är hon på väg att köpa sitt första bigarrå-träd, som hon fick pengar till av oss inför 1 års dagen. Hon har ett äppelträd sedan tidigare. Tjejen ska tydligen ha en stor fruktträdgård.   Tur att familjen har mycket mark att plantera fruktträd på.. Frejas delfin ska levereras. Hon har en val från tidigare. Båda ska hänga i badrummet på väggen ovanför badkaret. När hon var här på Madeira och simmade i hot...

Man kan ju alltid se till att ha någonting att fira och det har tydligen blivit så att vår nyrenoverade terrass får vara föremålet för att vi ska ha lite extra kul de här dagarna. Senaste tisdag för snart en vecka sedan så blev den invigd tillsammans med andra goda vänner/grannar över en tallrik med kycklingpasta.  Igår blev den invigd igen med våra goda vänner från Budapest...Jag tänker alltid på Fest i Budapest när jag ser ordet Budapest. Den boken läste jag för många år sen och fortfarande minns jag vissa detaljer i den särskilt bra. Det var också den boken som förde oss samman med A. o M. plus att M. råkade fråga mig som min bordsgranne vid ett långbord, om jag kände till Åland, (av alla platser i världen), då vi satt bredvid varandra på en restaurang.   M. kunde mycket om Åland och eftersom han nyss hade fått veta att vi var från Finland så tyckte han att han kunde fråga mig om Åland samtidigt, för där hade han varit. Jag kunde ju glatt konstatera att jag kände till ...