Äventyret framtiden

Så är jag på gång med familjen Eklunds semesterresa igen.  Den första dagens semesterresa 1961, kan du läsa om HÄR Birgits anteckningar:  18 juli-.61 Vädring och kissning kl. 03.00. Alle man var opp  o. vattnade naturen. Leifen och Papi böt plats; kl. 10 före sex tycktes alla vara pigga så dom steg opp och kokade kaffe! Då det var färdigt, så stånka jag mej också ur byssjan.  Birgit stånkade sig upp ur byssjan     Leif, Hakon och Uffe Kaffet njöts ute i det fria. Så var det igen att packa ihop alla lumporna o ordna bagaget. Hakon tog sej förresten ett morgondopp medan kaffepannan kokade. Sen gick Leifen i sjön o. vi utprovade Uffes nya båt.  Uffe med sin båt, Birgit och Leif Så fotades vi på stenen vid stranden. Jag plockade svamp o vi tog en växt som vi ska försöka föra hem med oss. En krypflox trodde Birgit att det var. (Uffes båt som han har i famnen hade han fortfarande kvar just innan vi lämnade Åland och flyttade hit. En samlare köpte den...jadå...

Här är söndagen veckans första dag. Jag gillar den tanken som jag har tänkt många gånger själv, nämligen att man ska börja veckan med söndagen, göra livet trivsamt och vilsamt så att man orkar med resten av veckan innan  nästa söndag. Kort beskrivet. Idag tittar jag mig bakom på veckan som har förflutit, tömmer arkivet Det var egentligen molnen i horisonten bakom lyftkranen/lyftkranarna som intresserade mig. De förde åskknallar med sig och säkert regn någonstans men inte hos oss.. De här tornade upp sig i horisonten, till synes rundade de Madeira.  Jag är väldigt glad för att det inte har regnat på vår terrass. Torsdagen den 7 augusti så märkte jag att något hände under min ena fot, där jag satt i en av korgstolarna. Vi har märkt det länge och väl redan, att golvet liksom har gungat till, att det har varit som en luftbubbla under ytan, men det är inget nytt, vi har känt av det redan tidigare. Fredagen den 8 augusti så hände lite mera...fogen mellan några klinkers hade börjat a...

 en varannandags-bloggare.  Det passar mig bäst för tillfället men det kan ändra igen, så där som allting kan ändra här i livet. Bloggen är inte min dagbok, även om man kanske som utomstående kan ta det så lite nu och då. Jag skriver ur mitt liv men jag berättar inte om hur mina dagar som så ser ut i vanliga fall. Jag fångar stunden och skriver vad jag känner för stunden, många gånger utgående från ett foto eller ett ord. Så har jag snudd på alltid gjort och så fortsätter jag med några få undantag. Jag är expert på att ändra riktning under skrivandets gång också ...men det har ni säkert redan märkt.  Lill-Ronaldos fotbollar har alltid fascinerat mig. De håller inte länge trots att de återkommer till hemmet med jämna mellanrum, fångade och hämtade av någon som vet var den lilla fotbollsfantasten bor. De flesta bollarna har hittat hem. Den här låg i gränd-ribeiran för ett tag sedan. Nu låg den plötsligt innanför grinden hos Lill-Ronaldo. Tänk att den fortfarande håller ihop...

Då ska vi ut och resa med familjen Eklund igen. Året är 1961, det är den 17 juli... Uffe, Leif och mamma Birgit bakom Popedan, troligen år 1958 Uffe, Hakon, någon som U. inte minns namnet på och så Leifen framför Popedan. Popedan hade gått i graven eller till skroten, ev. blivit en delbetalning på den nya bilen, det vete gudarna...en tjänare som höll i vått och i torrt, lite tuggummi, tejp och ståltråd hjälpte familjen på vägarna om det behövdes. Popedan hade gått 400 000 km när familjen Eklund köpte den och så gick den drygt 100 000 km till...sakerna höll på den tiden. När  förra ägaren Harry Nykvist köpte Popedan för att ha den till taxibil så hade han betalat 275 000 mk för den. Birgits anteckningar berättar detta. Nå, hur som helst, bilen byttes ut till en ny bil, Det blev en Trabant.  Är du intresserad av Trabanten klicka på länken så får du veta massor om bilmodellen, som inte blev gammal alls hos familjen Eklund. U. minns att de möjligen hade den allra högst ett år....