Äventyret framtiden

 Jag hade planer på att sända iväg ett pappersflyg till grannterrassen där de nepalesiska barnen bor men det blev inte alls så som jag hade tänkt mig det. Plötsligt så stod Lill-Ronaldo där och höll handen för ett öga och kråmade sig lite ojande...Jag var inte sen att lägga handen för mitt ena öga jag också för att smälta in i hans lek men det var ju ingen lek, det var allvar fick jag veta sekunden efteråt.  Det finns glöd i små nepaleser också. Han såg ut som "att människa ser du inte att min kanin har tappat ett öga?" Och då såg jag .Tja, det var bara att säga det jag redan hade tänkt att jag skulle skriva på flygplansvingarna.  "Du vet väl att det här är Kanin-sjukhuset? Hur mår R:s kanin då? " Nu rättar jag namnet på Vanessa som inte alls heter Vanessa.. Det fick jag veta när alla tre barnen från Nepal/Funchal skrev in sina kaniner här på sjukhuset. Ja, vi har en liggare här barnen och jag. Ordning och reda ska det vara. Samtidigt tog de reda på när U. och jag h...

Så där, nu är familjerna Eklund och Förbom på farten igen i östra delarna av Finland med sina bilar. De tidigare delarna av resan har jag länkat till längst ner i inlägget om någon vill läsa mera om resan som började den 14 juli- 59. Det är den 21 juli och så här skrev min svärmor Birgit den dagen. "Så ja, igen en ny dag, 07.20 steg vi upp och kokade kaffe och gröt. Stämningen var ganska "duvi" på andra sidan. Så har vi då packat o Kaj var efter potatis. 200 mk kosta dom , sa han. Nu skall vi gå och se på kyrkan som lär vara en sevärdhet."  ( I det här avsnittet skriver Birgit exakt samma sak som fanns med i förra inlägget om gubben med stora kyrknyckeln, samt lite till om Paltamo kyrka, då återgivet från fotoalbumet. Jag; Karin, hoppar över det redan skrivna som man kan läsa om i förra inlägget och fortsätter här istället)  "Ovanför huvudingången i Paltamo kyrkan, finns en stor målning som täcker nästan hela väggen och som föreställer himmelen och helvetet. Må...

Måndag betyder tömning/städning av foton från veckan som gick. Jag visar inte alla foton däremot, för då blir inlägget alltför långt.  Besöket på CCIF får sina egna inlägg nu och då.  Så där ligger de på trottoarerna här i stan och man ser dem knappt. Hemmablindheten har slagit till men visst ibland hajar jag ändå till..Den gula perioden är snart förbi och den rosa tar vid. Innan dess var gatorna blå av jakaranda. Om jag inte har helt fel så är det en neriumblomma som syns på bilderna. Samma blomma men fotad två gånger..         Längs vägkanterna här och där ...                         Ett blånande Atlanten. Några kryssningsfartyg syns inte till men däremot segelbåtar                                                 I stranden blir havet nästan turkost...      ...

Åkes Veckans foto får mitt bidrag på fem foton idag igen och längre ner i inlägget får även Christians  Skyltsöndag trots allt, några foton med skyltar. Så blir det idag. Samtliga fotografier tog jag senaste fredag då vi var ute på en drygt sju kilometer lång promenad i omgivningarna.   U. håller koll på kilometer-antalet, jag bara går jag... " Det kallar jag en kompromiss "sade U. när vi gick över övergångsstället .Smart tyckte jag i min tur. Finns det ingen trottoar på andra sidan gatan så får man tänka till lite grann. Rua Conde Carvalhal är en hårt trafikerad gata och folk måste få möjlighet att gå över gatan ibland även om man till synes kanske går in i husväggen först. Tydliga markeringar har gjorts för bilarna där de ska stanna. BRAVO!   Längs samma gata så odlade någon zucchini. Har man inte något land så tar man vad man haver, både vad gäller krukor och plats. Smart, tänker jag igen och även grill-tunnan är nära till hands om så behövs. Bilavgaserna tä...

Åke är på farten igen med tåget som hämtar upp oss som vill vara med för att ta oss fram till dagens destination: D agens utsikt . Nu är det här inte dagens utsikt utan gårdagens efter kl. 18.00.men den ser så gott som likadan ut i alla fall nu i arla morgonstund.  Alla som läser min blogg vet mycket väl vad min utsikt är när jag öppnar dörren...Utsikten har  givetvis förändrats sedan januari- 22 då de första åtgärderna gjordes för att komma igång med bygget på andra sidan gränden. Sen dess har jag dokumenterat utsikten i ord och i bild men så här ser den ut i skrivande stund. Detta är i stort sett det första jag ser när jag stiger ut genom dörren.. RIMs byggnation..Allt är klappat och klart för att lägga panelen på nu, verkar det som, på det stora huset som blir mera eller mindre svart.  Vänder jag lite grann på mig själv så ser jag den låga ljusa byggnaden som vi har direkt framför oss på andra sidan gränden. Jag är evigt tacksam för att det inte blev ett kritvitt hus e...