Äventyret framtiden

Och vad är CCIF, det undrar förstås alla som inte känner till att det är ett kulturcenter här i Funchal, inte alls långt ifrån oss, ca 750 meter enligt Google Maps. Det tog oss bara några minuter med apostlahästarna och så var vi på plats... Jag tar texten direkt från deras egen hemsida och ger den en svensk touch...😉☺️ Funchals kultur- och forskningscentrum / C entro C ultural e de I nvestigação do  F unchal "Den gamla slakteribyggnaden, som invigdes av Fernão de Ornelas 1940, uttömdes 2004 och öppnar nu sina dörrar, restaurerad och förberedd för att hysa nya funktioner i skapandet och spridningen av konst och till stöd för vetenskaplig och teknisk forskning. I oroliga tider som den vi lever i, där konst och kunskap är de främsta vapnen för att möta de hot och utmaningar som samhället står inför, strävar CCIF, i den harmoniska komplementariteten mellan sina nya och annorlunda aktiviteter, efter att grunda ett utrymme som fokuserar på att tjäna Funchals befolkning med jämnmod. A...

Jag kan tänka mig att någon kanske blir inspirerad nu i sommartid att fixa till frisyren lite grann när ni får se de här frisyrerna?  Om inte precis de här fotona har varit med förut så har jag haft liknande men en repris sitter inte fel det heller emellanåt.  Figurerna talar spanska och var/är bosatta i Malaga ( ungefär så där ser jag själv ut när jag vaknar på morgonen)     Vilken frisyr kan du tänka dig?      Synd nog så är det inte helt lätt att hitta "stubbar" av detta slag här i naturen på Madeira., annars kunde jag ha terrassen full med figurer som skulle stå här dagarna i ände och titta på allt som rör sig nere på gränden. Ok man vet aldrig vad som faller mig in...ibland kan vad som helst hända. Det som helt säkert har hänt är att några frisyrer har lämnat mitt bildarkiv medan jag har ätit de allra godaste söta körsbär man kan tänka sig (Madeirakörsbär) och ekologiska jordgubbar från São Jorge på andra sidan ön.. Jag har inte hängt med de ...

Så där, då är Pobedan och Skodan på farten igen tillsammans med familjen Eklund och deras grannfamilj Förbom. Jag sitter som vanligt vid "protokollet" eller vad jag ska kalla det. Återgivare och renskrivare är jag av min saliga svärmors anteckningar. De tidigare rese-dagarna som jag har delat med mig av här på bloggen finns länkade längst ner.  Birgit skriver i sin dagbok:  20 juli, Paltaniemi Vår tältplats vid Paltaniemi lägerplats, med bilen vid "trappan" Det var en skön natt, jag behövde inte ens ha alla lumpor på mig.  Vi steg upp vid 8-tiden. Pojkarna och Hakon gick genast i sjön medan jag kokade kaffe och gröt. Vi fick en gäst, en grå, döv kattunge. Sedan for familjen till Kajana, vi hade beställt smörjning till kl. 11. Vi var in på resebyrån och frågade efter forsfärd. Rådhuset     Kajaneborg. Slottsruinen ligger mitt ute i Ämmäkoski. Landsvägsbron går mitt över borgen.      Ämmäkoski= Kärringforsen.  Sen gick pojkarna och jag till rui...

Måndag betyder att jag tömmer förra veckans fotoalbum...Jag är själv nöjd med att jag har fått lite ordning på mig så här, vad gäller bildarkiven i mitt liv.  Vi går nu och då igenom Stadsparken och denna blomma kom med hem på kameralinsen.    Mina frukostar består av mycket frukt och grönsaker. Det varierar förstås säsongsmässigt men just nu är det nektariner, mandariner som är det nyaste på tallriken. En avokado äter jag varje dag och när det inte finns avokado att tillgå så äter jag en banan istället, men både ock, blir bara för mycket. Inspektören på RIM är lite bekymrad för nu har killarna på bygget byggt muren så hög så det inte är lika intressant att göra husesyn längre tycks det som. Men det finns annat att inspektera på utsidan. Ödlor, råttor, fåglar..    Så de ligger i de där männen och noggrant gjort blir arbetet. Imponerande..inget fuskbygge blir det på andra sidan gränden. Hantverk med stora bokstäver.  Jag vågar nästan ge mitt huvud i pant på ...

Det är annandag midsommar och Åke vill att vi ska visa vad vi har tagit för foto/foton ( högst fem) under senaste vecka.  Så här ser min fotoskörd ut :  Vi satt ute på terrassen under vårt parasoll och njöt av eftermiddagens kaffestund när jag plötsligt fick se att även RIM håller sig med en lyckokanin ? Lilla Vanessas kanin speglade sig i fönstret mittemot på andra sidan gränden. De lever fortfarande de där lyckokaninerna som grannbarnen fick till julen av mig. Otroligt nog med tanke på hur många äventyr de har fått vara med om så håller de ännu ihop. Mitt nedprintade önskemål på papper om att deras lyckokaniner skulle sitta snällt i deras respektive sängar gäller inte alls. Lyckan är rörlig...den flyger, den åker med än hit, än dit och så ska det ju vara. Barnen är kloka... Men lite ihopsjunkna börjar kaninerna verkligen bli. När barnen kommer hit nästa gång, (det händer att de kommer spontant), så ska jag ha ett litet samtal med dem om att jag som är kanin-doktor kan fixa ...