Äventyret framtiden

Bloggvännen BP har hållit i Skyltsöndagstemat i exakt tio år idag och i och med det tänker hon avgå som admin.  Allt har sin tid och jag kan bara tacka STORT för åren som har varit och för alla roliga skyltsöndagar som har förflutit. Beroende har vi nog alla som har varit med under åren, blivit . Säg den skylt som man inte har gått förbi och stannat upp vid  "hmmm"..den kunde ju vara med i Skyltsöndagen. Så har det varit och säkert kommer det att vara så också ett tag framöver.  Jag kan ju inte gå förbi en lyftkran längre utan att tänka på BP, nörden som är lika galen som jag är vad gäller byggkonstruktioner, lyftkranar, grävskopor och liknande och så fotboll för hennes del förstås. BP har lyckats med det snudd på omöjliga, även jag har blivit liiite fotbollsfrälst men det kan ju bero på omgivningen där jag bor också .  Jag bor ju i Portugal och på Madeira.  Här är fotbollen en religion allra minst. Halleluja! I torsdags såg jag Ronaldo och guldbollen. De h...

Lokföraren, Åke i Nacka , har en speciell önskan på resan idag och den heter Black & White..  Jag har funderat hit och dit, känt att nej, jag står över idag även om jag har många svartvita foton, men så är det som det är med det där hjärnkontoret som befinner sig högst upp på min lekamen. Mitt i allt så poppar något upp i alla fall. Igår morse när jag slog upp mina spräckliga, så kom jag ihåg min svartvita linneklänning som jag hade på mig när jag var 15 år. Jag älskade den klänningen.  Säkert minns någon av er hur det svartvita modet såg ut i slutet av 60-talet och i början av 70-talet? Min klänning såg nästan ut som den här ovan, men med några svarta bollar på den vänstra sidan, alltså till höger i bild. Lite psykedelisk var jag absolut.  På den tiden hade jag också en sådan midja.  Nu har jag bara en sådan😉 Det var vanligt att brevväxla med vänner i ungefär samma ålder i "andra länder". Av förekommen språklig anledning så valde jag svenskskrivande brevvänner....

    Jag har varit på farten med "dammvippan" igen. Ett vackrare paraplyställ får man leta efter..     Ok, det är inget paraplyställ men ändå.. I Faial..    En liten modell av en vinpress...I São Jorge                                                        En idé för den händige att ta efter? I Faial                                                   Vi lämnade våra stavar av spanskrör när vi hade vandrat levada                                                    så att någon annan kunde använda dem                     ...

Marie Curie Med åren har jag märkt att jag kanske har ett lite udda sätt att minnas vilken tid i livet vissa saker har hänt för min del. Jag minns det mycket beroende på var min säng har stått. Kommer jag ihåg var min säng stod så vet jag hur gammal jag var just då..Ungefär Jag läste på FB häromdagen om Marie Curie och kom plötsligt ihåg att jag skrev en lång uppsats om henne när jag gick i Ålands Lyceum. Men hur gammal var jag då? Var stod  min säng just då? Jamen visst, den stod i vardagsrummet i knuten vid garderoben, då vi bodde i den östra lägenheten på Köpmansgatan 12 i Mariehamn. Den julen, för det var under ett jullov som jag skrev uppsatsen eller rättare sagt förberedde mitt skrivande av uppsatsen, sov jag just där i den knuten och jag satt ofta i sängen och skrev. Eller läste. Jag var femton år.  Lätt som en plätt att komma ihåg när jag kom ihåg var min säng stod.  Eftersom jag var yngst i familjen blev jag också den som fick anpassa mitt sovande till var de a...

     Gammalt och nytt. Så får rubriken heta idag. Jag fortsätter att tömma det lilla fotoalbum jag började tömma redan igår. Fotona tog jag i slutet av oktober- 24. Jag var på vift här i stan tillsammans med favoritkillarna, Timothy och Wilhelm. Vi hade gjort en lång dag, äventyrlig och intressant och var på väg hemåt när Wilhelm absolut ville in i en musikaffär för att se på gitarrer. Han spelar själv gitarr nämligen.  Då var denna mormor rätt så spak redan...eller slak kanske jag borde säga, så jag sade åt dem att "gå in ni" så stannar jag här utanför och väntar på er. "Att gå-springa hela dagen går nog an men favoritkillarna har både yngre och längre ben än vad jag har. Jag får ligga i för att hänga med. Lite vila kändes som en nödvändighet. Sagt och gjort, de dröp iväg och jag stod där jag stod längs Rua da Carreira, den äldsta gatan i Funchal.                        Fotona är helt oredigerade. Jag njöt...