Beroende på var sängen låg...

Marie Curie

Med åren har jag märkt att jag kanske har ett lite udda sätt att minnas vilken tid i livet vissa saker har hänt för min del. Jag minns det mycket beroende på var min säng har stått. Kommer jag ihåg var min säng stod så vet jag hur gammal jag var just då..Ungefär

Jag läste på FB häromdagen om Marie Curie och kom plötsligt ihåg att jag skrev en lång uppsats om henne när jag gick i Ålands Lyceum. Men hur gammal var jag då? Var stod  min säng just då? Jamen visst, den stod i vardagsrummet i knuten vid garderoben, då vi bodde i den östra lägenheten på Köpmansgatan 12 i Mariehamn. Den julen, för det var under ett jullov som jag skrev uppsatsen eller rättare sagt förberedde mitt skrivande av uppsatsen, sov jag just där i den knuten och jag satt ofta i sängen och skrev. Eller läste. Jag var femton år. 

Lätt som en plätt att komma ihåg när jag kom ihåg var min säng stod. 

Eftersom jag var yngst i familjen blev jag också den som fick anpassa mitt sovande till var de andra i familjen hade sina sängar. Det låter kanske märkligt men för min del var det aldrig ett problem, det var bara så, helt enkelt. 

                                      

Mycket berodde till stor del på att min bror Krister som var nio år äldre än jag, redan som sjuttonåring drog ut i världen på de sju stora haven. Han hade ett eget rum i direkt anknytning till köket och då han drog iväg flyttade jag in där och stuvade om allt vad tygen höll för. Då blev hans rum rena flickrummet...men så snart han var i faggorna igen så togs allt flickigt bort och jag landade någon annanstans i lägenheten, väldigt nöjd med att ha haft ett eget rum en tid, några månader. Mina föräldrar hade alltid sin dubbelsäng i stora sovrummet, så det var jag som blev hopp-järkan men jag kan inte minnas att jag var missnöjd med min vagabond-tillvaro alls inom hemmets fyra väggar. Det var bara så det skulle vara. Jag har alltid sovit gott var än jag har sovit. 

 

Köpmansgatan 12. I övre våningen bodde familjen Sommarström. Husen finns inte kvar längre. De jämnades med marken för flera år sen men ett par nya riktigt vackra hus står där idag. 

Vi bodde i den västra lägenheten tills jag blev sex år, sen fick vi möjlighet att flytta över till den östra större lägenheten när den blev tom, då familjen Carlsson flyttade ut. Det kändes som rena lyxtillvaron att plötsligt ha tillgång till ett badrum med badkar (badvattnet var det däremot lite si och så med visade det sig) och också att Krister fick ett eget rum. 

Till en början fick jag sova i mina föräldrars sovrum men så småningom när jag blev tonåring åkte jag lite av och an mellan bäddsoffan i vardagsrummet, sängen i detsamma och så brorsans rum. 

Sommartid bodde jag ibland uppe på öppna vinden med det vackra fönstret och ibland låg jag i hammocken på balkongen, med en tunn gardin över hela härligheten för att myggorna inte skulle kalasa alltför mycket på mig. Men de där sängbytena har blivit som tidsstolpar i mitt liv. Jag har alldeles särskilda minnen som är starkt förknippade med var jag hade min sängplats. 

Vad en "förstå- sig- påare"  (psykolog) skulle säga om mitt sängplatsbytande och tidsbestämmande utifrån det, vete gudarna. Jag tänker inte fråga. Antagligen skulle jag bli belagd med en bokstavskombination av något slag. Gäääääsp-- Zzzzzzzz eller så...

                                                       *******************

En sak missade jag att skriva om Marie Curie i min uppsats för länge sen. Jag kände inte till det alls och tydligen hittade jag inte de uppgifterna då. Det "nya" för min del, fick jag alltså läsa om på FB i en grupp som heter História Cultura e curiosidade no mundo ( Historia, Kultur och  nyfikenhet/kuriositet i världen ) Izabel Binhares Lopes berättar: 

"Marie Curie utsattes för så höga nivåer av radioaktivitet under sin levnadstid så att hennes anteckningsböcker, skrifter och även hennes kropp förblir farligt radioaktiv och kommer att fortsätta vara det i ytterligare 1500 år . Strålningskällan är radium och dess radioaktiva isotoper, som hon brukade bära i fickan inuti provrören. Radioisotoper har en halveringstid på 1600 år. Marie Curie anses vara den moderna fysikens mamma och var inte bara den första kvinnan, utan också den första personen som fick två Nobelpris- i fysik och kemi. 

Curie vilar i en kista fodrad med 5,4 cm bly för att skydda besökarna" 

Mitt eget foto av vita pioner (Åland) 

Den saken skrev jag ingenting om den gången det begav sig så jag gör ett avslut på min uppsats om Marie Curie i och med det här inlägget. Ursprungsuppsatsen har troligen tagit vägar upp i rymden i form av rökslingor för länge sedan

Jag minns att jag fick ett rätt så bra vitsord för den. 9 av 10 möjliga. Jag gillade att skriva uppsats, det var ett av mina bästa ämnen. 

Jag var oerhört imponerad av Marie Curie. År 1903 fick hon nobelpriset  i fysik tillsammans med sin man Pierre Curie och Henri Becquerel för forskningen om radioaktivitet. 

År 1911 fick hon sitt andra Nobelpris, denna gång i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. Hon fick grundämnet curium (Cm) och måttenheten Curie (C) uppkallade efter sig.  Hon avled av aplatisk anemi år 1934. Troligen ett resultat av den joniserande strålning hon var utsatt för i sitt laboratorium. Allt har sitt pris. Pierre och Marie Curie fick två barn...givetvis funderar jag på om de blev radioaktiva med sådana föräldrar? 😉 Förlåt, jag kunde bara inte låta bli ( jag skojar bara) 

Så här gick det idag, jag tänkte skriva något helt annat men så läste jag om Marie Curie på FB, så kom mina sängplatser in i det hela och ja, så här kan det gå..

Fotografiet på husen vid Köpmansgatan 10 o 12 har min exmake Guy. R. Andersson tagit. Jag har bara ritat på det lite. Fotot av Marie Curie fanns i FB-gruppen, de tecknade, via en gratis möjlighet att använda foton. 

                                      Torsdag idag igen...vart tar tiden vägen? Någon som vet? 

                                                     Karin Eklund, Funchal, Madeira