Äventyret framtiden

     Gammalt och nytt. Så får rubriken heta idag. Jag fortsätter att tömma det lilla fotoalbum jag började tömma redan igår. Fotona tog jag i slutet av oktober- 24. Jag var på vift här i stan tillsammans med favoritkillarna, Timothy och Wilhelm. Vi hade gjort en lång dag, äventyrlig och intressant och var på väg hemåt när Wilhelm absolut ville in i en musikaffär för att se på gitarrer. Han spelar själv gitarr nämligen.  Då var denna mormor rätt så spak redan...eller slak kanske jag borde säga, så jag sade åt dem att "gå in ni" så stannar jag här utanför och väntar på er. "Att gå-springa hela dagen går nog an men favoritkillarna har både yngre och längre ben än vad jag har. Jag får ligga i för att hänga med. Lite vila kändes som en nödvändighet. Sagt och gjort, de dröp iväg och jag stod där jag stod längs Rua da Carreira, den äldsta gatan i Funchal.                        Fotona är helt oredigerade. Jag njöt...

Jag brukar säga åt U. att han egentligen borde byta ut mig mot en kvinna med mera ordning, men han påstår att det skulle bli så tråkigt då. Nu vet han ju aldrig vad som händer eller nu kan t.om.vad som helst hända.😉🙄 Tur för mig att han tänker så eller hur? Men ibland blir jag jättetrött på mig själv. Att ha många intressen har sina sidor, att ha många järn i elden samtidigt kräver sin kvinna. Ordning har jag nog vad gäller det mesta men inte särskilt mycket ordning på mig själv..ja, hur ska jag ha det nu då?  Nå, det där förstår ni nog, skulle jag tro. Hur som helst så överraskar jag mig själv med jämna mellanrum. Plötsligt så hittade jag ett litet album igen, där det absolut inte förväntades att vara. Det är verkligen nödvändigt att städa arkivet ordentligt, putsa det i varje liten vrå. I slutet av oktober-24 var jag ute på en levadavandring med mina favoritkillar Timothy och Wilhelm. Då träffade vi på det här fåret..Självklart så kände jag att jag borde släppa fången loss. Det...

I många år har jag använt ryggsäck . Det är det bästa tänkbara sättet att bära saker på som skonar armar och rygg. Ryggen mår bra av det, man får bra hållning eller åtminstone en bättre hållning än när man bär väskor och kassar i händerna. Det är så mycket bekvämare att bära det man bär på ryggen, det känns knappt alls. Givetvis beroende på vad man har i sin ryggsäck, men det är min melodi, hur som helst.   Varför jag tänker på ryggsäck just nu? I fredags när vi gick till Sopronto, vårt lilla hål i väggen, för att handla så hade vi båda våra ryggsäckar på oss. En kvinna i närheten av Sopronto, stod och väntade på bussen. När vi gick förbi henne, så hälsade/bom-diade vi på varandra och då sade hon något som jag först inte uppfattade helt och hållet, fastän jag nickade och log, hon var vänlig.  Det madeirensiska språket kan vara knepigt att förstå men ett par steg senare insåg jag att hon hade sagt bom passeio! Det lät som pompass... Hon önskade oss en bra vandring och det anta...

Den nästsista Skyltsöndagen som bloggvännen BP håller i är inne och jag bidrar med följande skyltar .  Jag bjuder på blandade karameller idag                           En teateraffisch måste till bara för att den är så fin i mitt tycke.  Jag har tidigare skrivit om Camões här på bloggen men i förkortad version så räknas Luís Vaz de Camões som Portugals nationalskald. Han jämförs med Homeros, Vergilius och Dante. Han är mest känd för sitt epos Os Lusíadas. (portugiserna). Den 10 juni, hans dödsdag, är Portugals nationaldag. Dia de Camões de Portugal e das Comunidades Portuguesas.  Jag har ju en byggarbetsplats (RIM) på andra sidan gränden och det händer, även om inte alltför ofta längre, att det fastnar något som mitt öga gillar. Jodå, det finns en liten skylt på träemballaget.  Idag kommer två kvinnliga vänner på lunch hit till oss och jag kommer att bjuda på salsichas i någon form Dock inte på korvtr...

Lokföraren Åke , drar på ångan idag igen och tar sig fram ända hit till Madeira på vägar jag inte förstår hur han klarar av att ta sig fram på, men kan julgubben så kan Åke . I fantasins värld är allt möjligt i alla väder. De andra passagerarna som brukar vara med ombord hittar ni på Åkes sida, där han har länkat till alla.  Idag har han givit oss uppgiften att skriva om TORN. Tja, torn har det nog funnits gott av i min värld länge redan och några av dem har jag även tagit foto av. Förutom alla kyrktorn som jag har vandrat förbi och lyssnat på klockklangen till osv så är det kanske Ålands Lyceums torn som framstår som det där speciella minnet av torn. Där uppe under taket höll vi s.k. elevråd till. Varje klass hade en elev som blev utsedd till elevråd. Hur i all världen jag blev det förstår jag inte själv men... Vi röstades fram. Så mycket minns jag i alla fall. Förekommer sånt ännu?  Järnvägsstationstornet i Helsingfors fångade jag på bild en dag då jag var i huvudstaden. Vad...

Vi gick till Saúde/Hälsocentralen igår, så snart vi hade ätit frukost.  U. hade tid med Dra. Cristinas mottagningssjuksköterska Nâdia en halv timme innan läkarbesöket.      Doktor Cristina heter inte Dra som första namn, det betyder doutora. Kvinnlig doktor Jag är för det mesta med som assisterande sällskap då U. har tid till vår gemensamma familjeläkare som verkligen har lagt lupp på oss men allra mest är det U. som "luppas" eftersom han är en s.k. högriskpatient. Med all heder så tar Dra C. honom verkligen på högsta allvar.  Mottagningssjuksköterskan N. är en stor favorit.  Hon är så härligt spontan och har mängder av humor vilket helt säkert behövs när hon tar emot så många patienter dagligen. Till henne kunde jag gå alla dagar bara för att få skratta.  Hon tog blodtrycket på U. Nja, lite för högt kanske men sen undrade hon om vi hade kommit dit med   bil.   "Nej, nej, vi sprang nästan hit och sen rakt upp till femte våningen", fick ...