Äventyret framtiden

De stod där igår morse när jag kom upp. Jag hade sovit längre än vanligt så det var ljust utanför fönstret, killarna på RIM var redan igång och det var R&R också. Fotot av mur-arbetet tog jag igår kväll just innan mörkret föll...Vilken lycka det är att vi får lägga ögonen på en så vacker mur med tiden. Sämre utsikt kunde man ha..Wow, säger jag och gör en djup hovnigning av vördnad. Vilket pussel och så mycket de tycks tycka om att skapa detta vackra hantverk. Det syns på långt håll att de gör det. Stolta ska de vara, verkligen stolta.  Bröderna R. var mera intresserade av fruktsorterna som vi hade på fatet. Jag hörde deras diskussioner när jag kom ut ur sovrummet och gick till badrummet -"Du Rulle, den där sorten har vi aldrig sett här på fatet förut"... Rulte var i farten och viftade med den ena handen och pekade på en guava med den andra. "Bom dia Karin" , sade de båda när de såg mig... "dags att vakna nu?"  "Bom dia, ja, dags att vakna nu, ja...

"Är det där vår farfar?  "                                     "  Mmmmmm så gott det doftar..." Ingen dag är den andra sig lik här sedan Bröderna Royce slog upp sina ögon i november. Jag har fått sällskap så gott som dagligen i köksregionerna..Här om dagen tillagade jag en Osso buco och naturligtvis så var de med i alla skeenden.  Jag bad dem vara lite tystare, för egentligen får de inte vara uppe på bänken bland alla livsmedel. De är ju husdjur. U. har en bakgrund som hälsoinspektör och han skulle inte gilla det alls. De gamla tagen sitter i lite ännu och vem vill ha pälshår av ren  i en Osso buco för den delen?  "Det där köttet, är det vår farfar?" " Men killar, nu har ni fått farfar på hjärnan..En Osso buco är tillredd av kalvlägg. Kossans kalv.  Chamboa stod det på kvittot  när jag köpte det och tillsammans med Melissa redde vi ut det språkliga.  D...

Det var precis där vi hamnade, Rulle, Rulte och jag. I duschen De hade den goda smaken att gå förbi den där vågen som står på golvet. Den här dagen hade de något helt annat på sina små ren-hjärtan än min vikt. " Äh, du har din vikt i guld Karin, vi gillar varje litet gram du har! Du är ju vår Rulta! " -Gullingar! Puss på er! "Undrar vad de är ute efter nu?😉Mera choklad kanske?" De var tillsammans med mig för någon dag sedan då jag gjorde mitt första försök någonsin i hela mitt liv att lägga silikon mellan kakel och duschgolvet i kabinen. Att täta alltså, så att inte vattnet skulle rinna ner under duschgolvet. Jag hade märkt att den gamla tätningen som inte alls är gammal egentligen, knappt 3 år , började se eländig ut. När jag rengjorde duschen så lossnade den gamla tätningen som ingenting. Jag bara drog bort den och så kan man ju inte ha det i ett våtutrymme.  U. köpte silikon på tub och så tog jag tag i det som skulle göras. Givetvis så hade jag de där två R-en m...

"Du lovade att berätta för oss hur det var när du var liten för flera hundra år sen Karin, då det var Lilla Jul!" Rulle och Rulte tittade uppbragt på mig när jag diskade. Jag lär ha lovat att berätta hur det var när jag var barn kvällen innan första advent, den kväll vi kallar till Lilla Jul på Åland  Okej då, Rulle och Rulte, för det första så är det inte flera hundra år sen, men likväl, det är många år sedan jag var ett barn. Ändå minns jag bra hur det var. Dofterna, stämningen och den där pirriga förväntan som skruvades upp..   "På den tiden var det bara för barnen, som Lilla Jul firades, som en början på den låååånga väntan på den riktiga julafton den 24 december. Det enda som egentligen hände då till första advent var att adventsstjärnan hängdes upp i vardagsrumsfönstret,( flera än den hängde man aldrig upp hemma hos oss)  och adventsljusstaken med fyra ljus lades fram på bordet.   En liten liten julgran tog min pappa med hem till mig som han lade i en keramikkr...

BP:s skyltsöndagstema närmar sig slutet, endast en gång till blir det efter det här inlägget. Givetvis är jag med och skyltar "to the bitter end". Ett uttryck som jag egentligen inte alls gillar för man ska gå med flaggan i topp varje dag och leva dagen som om den är den sista, det kan den ju alltid vara oberoende av ålder. När jag själv känner mig lite nere ibland tänker jag på Djungelboken, Mowgli och Baloo och så sjunger jag.. "Var nöjd med allt som livet ger.  Och allting som du kring dig ser.  Glöm bort bekymmer, sorger och besvär.  Var glad och nöjd för vet du vad.  En Björntjänst gör ju ingen glad. V ar nöjd med livet som vi lever här"  Det hjälper, det är som ett uppåttjack! Jag sjunger orden inom mig själv och livet går vidare och något bitter end är det inte alls frågan om sedan. Så inte nu heller fastän BP avslutar söndagsskyltandet. Flaggan i topp gäller! Inget tar slut, något annat tar vid...och vi finns ju alla fortfarande kvar här i blogglandia....

Så är det åter dags att hoppa ombord på tåget som Lokförare Åke kör med säker hand, än hit, än dit och också ända hit till Madeira. Hur han nu bär sig åt att ta sig över havet är en annan fråga, men det fungerar, märkligt nog.   Själv löste jag en biljett uppe i Terreiro da Luta , ändstationen i Monte.    Ja, jag är ju som jag är. En nyfiken person som alltid vill veta mera. Naturligtvis så ville jag veta varför det stod Terreiro da Lucta på biljetten men att man idag talar om Terreiro da Luta.  Luta betyder strid/kamp . Vad Lucta betyder vet jag inte, det enda jag hittar om namnet är att det republikanska partiet i slutet av adertonhundratalet hette Lucta.  I Terreiro da Luta, finns Madeiras högsta och största monument, tillägnat Vår Fru av Fred, Nossa Senhora da Paz. Monumentet restes efter att Funchal hade bombats av tyska ubåtar år 1917. Då lovade madeiraborna att om det åter blev fred så skulle de resa en staty till Vår Fru av Montes ära. Nossa Senh...