Äventyret framtiden

BP:s skyltsöndag är här igen. Tre söndagar återstår och så är det slut på detta tema. Mitt bidrag till den här söndagen är foton från nu och tidigare, jag passar på att tömma lagret på skyltar      Det här fotot har jag inte tagit själv utan en madeirense-väninna L. har delat det med sig av åt mig. Små är skyltarna, vackra, färggranna är tomaterna så de kvalar hur lätt som helst in i LillaSysters " Färgsprakande novembertema".      Hattar, mera till prydnad än att ha på huvudet...Souvenirer      Det här hände senaste vecka, två kryssningsfartyg blev förevigade av en fotograf vid namn Emanuel Silva i Funchal Noticias.  Jag tog också foton samtidigt men ur en annan synvinkel..Explora II backar in i hamnen. Ibland är det verkligen trångt om saligheten och gissa bara hur myllret blir på stan..     Någon dag innan...en lyftkran måste ju med...     På andra sidan gränden hos RIM kör det skyltar omkring mest hela tiden, maskiner som hackar lite, gräver mycket...en liten behändig

Lokförare Åke , vill att vi ska ta oss an ordet Tändsticka idag, vi som hoppar på tåget... Jag är så glad att de har byggt bron klar så tåget kan ta sig fram över ribeiran till stationen i Monte där jag stiger på idag. Vilka klättrare de var. Titta på stegarna..det är rätt så långt kvar till marken där. Tala om att bygga upp ett högt berg av en liten hög..Imponerande är bara förnamnet.     Så här ser bron ut idag, drygt hundra år senare Ja, det var det där med tändsticka. Uppriktigt sagt så tänkte jag låta bli att hoppa på tåget idag, jag visste inte vad jag skulle skriva om tändsticka men så bestämde jag mig för att låta fingrarna skriva och tankarna hänga på..eller om det blev tvärtom? Ibland blir det si, ibland blir det så och då kan det bli precis hur som helst. Vi får se var jag landar... Betydelsen på svenska är att  företaget Tukkukauppojen Oy är ett kartellfritt företag. Sampo tog man från Kalevala, nationaleposet i Finland. Stickorna garanterades också att inte endast glöda,

   ...och så en hel del regn på det. Vi lär ha fått en sväng av Spanienovädret. Lite grann kände vi av det  igår, eller egentligen väldigt mycket ett par stunder då himlen tycktes vräka ner vatten hur mycket som helst. Jag satt i sala dez (klassrum tio) tillsammans med Melissa och pratade om allt mellan himmel och jord. Från fiskar, till tobak, alkohol, lagar, restaurangbesök, vad jag äter till frukost, till lunch, till middag och om jag äter dessert...ja, man hinner verkligen med mycket portugisiskt prat på en timme.  Nej, det flyter inte på som en strid ström, jag kör på grund, stakar av och kör på grund igen. Jag får träna språket på många olika sätt, läsa texter, blir tillrättavisad och får säga ord om och om igen.  När en timme har gått så är min hjärna trött så in i baljan. Koncentrationen räcker inte längre än så.  "E´ normal, é normal" får jag veta. Även Melissa ser trött ut när klockan är kväll då jag slutar. Hon har pratat med många före mig och har minst en timme k

Vi fick fisk av grannarna ovanför oss här i huset. Deras son fiskar hur mycket som helst och de får fisk hur mycket som helst och vi får fisk, inte hur mycket som helst, tack och lov, måtta med allt, trots att vi mera än gärna äter fisk och att äta fisk som har simmat i havet här utanför är det bästa förstås.    Vi fick en lagom stor facaio och en liten pargo . Vi har rökt den sortens fiskar tidigare, läs U. har rökt, men den här gången ville jag filéa dem och steka dem. Pargon är godare än facaion men båda fisksorterna är goda beroende på hur man tillreder dem. Jag har aldrig sett facaio i fiskdiskarna här trots att det är en väldigt vanlig fisk, ofta i hamnen där fritidsbåtarna ligger. Smaken är lite speciell men med lite knep och finter så brukar den bli riktigt god och läcker.  "Ja , sade U. . ..inte hoppar man upp i takkronan och slår volter precis"  Jag brast ut i skratt och skrattade så tårarna rann. Tala om att vara uppriktig! Jag har fått många betyg på det jag har

LillaSysters färgsprakande november-tema måste få sitt bidrag i den här färgstarka bilden  Så här ser det ut när man går förbi Mercado dos Lavradores ( Böndernas marknad). Blomsterkvinnor sitter utanför och säljer de allra vackraste vackra blommor man kan tänka sig. En stor bukett eterneller skulle inte sitta helt fel här hemma hos oss.. Nästa gång ska jag ha kontanter med mig.. Uffes klementin är till vänster i bild, eller det som återstår av den...min är inte uppäten ännu, vid det här laget. Klementinerna är härifrån Madeira, små men naggande goda och fulla av kärnor, ca 40 stycken fanns det i U:s klementin. Jag räknade inte mina, jag svalde ner dem..Vi är olika U och jag på den fronten. Men mitt i allt så kanske jag sätter hans kärnor i jord och ser hur många som gror. Ränderna går aldrig ur. Jag älskar att odla men jag stöter på patrull. U. vill ha lite terrassyta kvar att vistas på. Karlar.!.eller menner" som en tysk väninna brukar säga. Homens säger man säkert här. Man kan j

Mitt i mitt bullbakande igår morse så behövde U. hjälp, med att svänga matbordet på magen..."nej, på ryggen", sade U. Men det ligger ju på magen . Det gör det ju inte. Magen är ju uppåt nu. Bordet ligger på rygg, med sina ben i luften. - Ok, jag ger mig! U. hade rätt.  De gamla dynorna med klister på togs bort och två nya tår? skruvades in i varje fot.  Nej, ben, sade U.  Tår, sade jag. .Bordet viftar ju med tårna... nu måste han ge med sig.. Nu är det hur lätt som helst att förflytta bord och stolar på golvet utan att märken uppstår. Stolarna har fått tår tidigare. Det finns möjlighet att förlänga bordet till det dubbla.Vi tog bordet med oss från vårt innecafé/konferensrum i Geta på Åland. Ja, det flyttade hit innan vi gjorde det...                     Hos oss dansar man på bordet, bara så ni vet...Duken och väggryan platsar i LillaSysters Färgsprakande november eller hur? Ryan har U:s mamma knutit, hans mormor har givit materialet åt sin dotter... Yön Sävel heter mönstret

I fredags när jag var till Academia för att prata portugisiska med Melissa, så fick jag inte veta mitt resultat efter tentan...Jag undlät mig en suck, jag hade väntat på att få det när lektionen var slut. Men icke, sá Nicke.  Innan jag gick på lektion diskuterade vi här hemma att jag skulle gå via Continente och köpa gurka på burk åt U. Han kan nästan inte andas om inte han får inlagd gurka ( lite överdrift nu förstås) "lagret " hemma var på upphällningen och så lovade jag att köpa en flaska champagne om resultatet var godkänt När jag kom hem och gick uppför gränden mot oss stod U. på terrassen och såg förväntansfull ut. Uppgivet sade jag att det fanns inget resultat ännu, inte gurkkonserver på Continente heller och så köpte jag ingen champagne...jag hade ju ingen orsak. Inget av det förväntade infriades. Väl uppe på terrassen berättade jag att jag får resultatet först nästa vecka.. Jag såg att U. såg lite klurig ut i blicken när han bad mig komma in och sade att nu dricker