Äventyret framtiden

tar jag paus för att vara tillsammans med mina två pojk-barnbarn. Nu går jag all in !   Nu är det bara Timothy och Wilhelm som gäller! 💗💗          Den lilla ankungen som simmar i dammen i Stadsparken får vara pausfågel...     Ha det bra så länge!                                                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

 Bloggvännen BP:s skyltsöndag är här igen och jag hänger med...     Idag blir det en s.k. salig blandning..Vad sägs om en Landrover från femtiotalet?         Killen som tydligen är på väg till tennisbanan drog iväg förbi en skönhet...                   Det var den här jag skulle ta foto av när han cyklade förbi . En Lancia Aurelia från 50-talet.      Så här ser getterna ut på Deserta Grande, en ö här utanför huvudön Madeira.     Översättning av den sista texten:      Tamgetter introducerades i Desertas för några århundraden sedan, där de lever i ett helt vilt tillstånd    Här saknas skylten men skelettet av munksälen är kanske en skylt bara i sig själv?     Nu och då kan man läsa i nyheterna här att en munksäl brukar dyka upp nere i hamnen,    till mångas stora glädje. Sälar är nyfikna varelser    Hej hopp, nu är vi plötsligt i Mâlaga igen och går på bilmuseum...              En stilfull skylt från samma stad såg jag när vi gick in på Jardin Botánico-Histórico...              La Conce

Lokförare Åke är på farten med sitt tåg idag igen och kom hit via Funchal där jag stod och väntade på att få hoppa på. Undan gick det! Idag ska vi skriva om ett grillminne från i år.  Mitt grillminne är riktigt färskt men uppätet sedan en vecka tillbaka då jag åt espetada. Jag gillar espetada och passar gärna på att äta den rätten som är känd för Madeira. Vi har ingen utegrill och då blir det ute på restaurang vi äter grillat istället. Förr, på Åland hade vi en bamsestor grill och en klotgrill men det var då det.  Här grillar folk väldigt mycket och man ser många gånger rök stiga upp från grillar i folks trädgårdar under helgerna. Röken är blandad med doft av kött, vitlök och lagerblad.  Ursprunget till espetadan var herdarnas och böndernas metod att på enklaste möjliga sätt tillreda sitt kött, oftast lammkött, när de arbetade med sina odlingar en bit hemifrån eller vaktade sin boskap uppe i bergen.  Olika typer av spett. Jag åt kalvköttsespetada från ett järnspett men har också ätit e

Med ryggsäckarna fyllda med livsmedel då vi var på hemväg från Sopronto i onsdags så kom jag plötsligt ihåg hur jag lärde in läxor innan jag var i tonåren. Jag sjöng några av dem (läxorna)  för U. som skrattade glatt. "Så där kan du ju inte göra under tenter här", tyckte han. "Sjunga verbformer och prepositioner". Nå, det förstår även jag men en bra metod var det för min del att sjunga in allting i skallen på den tiden. Det sitter ju ännu... Men Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovinia, Montenegro, Makedonien, ligger i Jugoslavien är en förlegad (helt onödig)  kunskap som inte stämmer längre. Men då gällde den, då det begav sig. Melodin tog jag ur en låt ur West Side Story-filmen. På den tiden var ju Bio Savoy i Mariehamn mitt andra hem och jag läste ofta läxorna där i foajén medan mina föräldrar jobbade. Där satt jag och sjöng mina läxor, medan det krigades, sköts indianer och cowboys och allt annat möjligt som det gjordes på filmduken innanför de stängda

En aning märkligt kändes det i går morse när polletten föll ner för mig, att kursen, den långa mycket intensiva är så gott som slut nu. Overkligt känns det som. U som har "stått ut" med mig och detta intensiva språkliga liv och som har stöttat mig på alla sätt, var på alerten. Han vädrade morgonluft på sitt sätt nu när den han lever tillsammans med plötsligt får lite mera tid att vara med honom igen. Visst tänker jag fortsätta inlärningen av språket, men i mycket lugnare tempo än tidigare, oberoende av om jag har klarat tentan eller inte.   Till att börja med så ryckte U. mig med till Casa do Povo de Santa Maria Maior för att förnya våra gratis busskort. Vi som är 65+are kan åka buss gratis här på ön. Tiden rinner ut för att få göra ansökan om det och även om det tycks vara det enklaste man kan göra så kräver det ändå sin byråkrati. Först krävs varsin ansökan med alla personuppgifter, sen kopior på antingen uppehållstillståndet eller passet och även NIF-intyget, alltså skatt

Jag inbillar mig att min kropp blir glad av alla färger jag äter till frukost. Kanske också av näringsinnehållet som så också?😉 ½ mandarin, 3 äppelklyftor, en avocado, fyra små skivor papaya och en gravad laxsmörgås.. Lite bröd, mycket lax ( jag gravar laxen själv) ...sen stod jag mig bra ända tills jag kom hem vid 17-tiden, innan jag lagade middag igår. Jag var fullständigt utslagen efter tentan.  Den var den svåraste av alla tentor jag har tagit under året sedan jag började läsa portugisiska. Sex olika grammatikaliska grupper med ungefär tio till tjugo frågor per grupp, beroende på vad gruppen handlade om fick vi och den sjunde gruppen var att skriva en uppsats på minst 150 ord. I den skulle man, givetvis på portugisiska, berätta för folk som vill komma hit till julen och fira den här vad man kan rekommendera dem att titta på, att besöka etc..Vi får inte använda blyerts och gummi, bara kulspets, så det gäller att tänka till innan man skriver ner något.  Passionen blommar... I morgon

blir det idag Mest foton, mindre text.  Jag textar verbos och conjugacões, på ett annat ställe idag 😊 Vår papaya, som egentligen är en mamaya "väntade" många barn, sen blåste krukan omkull och nu är det inte lika många barn kvar men likväl så blir vi inte utan. Jag brukar ha trädet fastbundet i räcket men så ändrade jag ställe åt papayan och dumt nog så band jag inte fast växten. Jag trodde att det skulle stå stadigt men så vände vinden och kom från andra hållet runt knuten. Pang...där låg papayan, men som sagt, vi blir inte utan..några småttingar finns kvar En vacker regnbåge visade sig här för någon dag sedan. Skatten tycks ligga längre ner i hamnen mot Ronaldos museum till.. Ett så vackert fenomen det är    Det händer nu och då att man kan få sällskap av en forsärla..    när man är ute och vandrar     Eller så kan man få träffa en get..vilket händer nu och då Och jag är i väntans tider...Ta det lugnt, jag heter Karin och inte Sara ( hon var väl 96 år när hon fick ett barn