Äventyret framtiden

   Som ni mera eller mindre redan vet så äter vi väldigt mycket frukt här hos oss.  Nytvättade läckerheter, äppel, nektariner, plommon, fikon och avokado..    Bara att se på frukten gör att jag mår bra. Att jag äter upp den också, gör att jag mår ännu bättre.    Just nu är vi tomatrika...väldigt rika..     Det känns som om vi har tomater överallt och det har vi nästan. Nu blir maten "tomatiserad" på olika sätt. Pimenta av olika slag tillreds, blandat med chuchu, pumpa, lök, chilipeppar osv.                                                                              Jag blev så glad när jag såg att en av de fruktaffärer vi handlar i, hade lökflätor.                                       Naturligtvis så måste en sådan komma med hem...                                       nu hänger den nära passionsfrukten.                                         Så tog jag vara på all vår lök som jag odlade själv när vi bodde på Åland.                                                          

Idag blir det ett RIM - inlägg dagen till ära!  Jag vet inte om de själva kommer ihåg att de fyller år idag, men hipp,hipp hurraaa, Ni blir 26 år idag! Jaha och hur vet jag det då? Varje dag under det senaste året har jag sett deras skylt som berättar för mig och alla andra som går förbi att de är 25 år. Och just idag är det ett år sedan de firade den dagen med pompa och ståt. Vi fick vara med på ett hörn (hemma hos oss) med god mat som deras Mestre delade med sig av till oss som tack för några fotografier jag hade tagit och givit vidare till RIM.  Tacknämligt om något när vi kom hem från språkkursen och den första tentan. Då kunde vi också fira med espetada och annat som bjöds, givetvis.  Ett fint minne 😊 Espetada tackar vi aldrig nej till och den där apelsinkokosbakelsen som vi fick till efterrätt var rena drömmen. Jag har letat efter den härligheten de få gånger jag har varit in på olika konditorier här men än så länge har jag inte lyckats hitta just den. Inte ens i de portugisisk

Bara ett par kvarter från oss ner mot havet till så finns en gata där många tomma hus med gamla fina balkonger, fönster och dörrar radar upp sig. Vad jag har förstått efter att ha pratat lite runt med folk här så är allt gjutarbete, smidesarbete etc.  från det portugisiska fastlandet.  Varje gång jag går förbi där sänder jag en bön rakt upp i atmosfären och hoppas på att den  faller i god jord. Ta vara på klenoderna, låt de inte gå om intet, låt dem inte rosta sönder, försvinna i någon bråteshög.. Ingen går ut eller in genom de vackra, vackra dörrarna... Nytt och gammalt möts. Fyrkantigt och ovalt.               En neddragen rullgardin rullar upp sig själv eller ner, jag får ingen ordning på det hela..troligen inte rullgardinen heller.  Det nya ser modernt ut men ändå hoppfullt, någon bor där, bravo!  Här ser man lutningen på gatan ..tröskeln är rak.  Lite högre upp på samma gata innan den byter riktning och namn, så hörsammade någon min bön..Nej, så snabbt går det förstås inte men någ

Min språkkurs närmar sig med stormsteg igen. Kursbörjan som var planerad till den 20 september har ändrats till den 17:de istället. Vi blir tre i kursen som fortsätter, tre av oss sex som återstod vid senaste kursslut och tenta, föll bort och vi tre "kvarsittare" kör tisdag, torsdag och fredag istället för tisdag och fredag. Däremellan gäller hemläxor. Så jag blir mera eller mindre ETT  med det portugisiska språket den närmaste månaden. Tuffa puckar gäller för Karin, men den som sig i leken ger... som det heter. Har jag klarat mig så här långt så ska jag göra allt för klara även det sista steget för att få mitt åtråvärda certifikat. Sen är det en annan femma: jag kanske inte nöjer mig med detta sista steg som jag skriver...men det återstår att se...Ett steg i taget nu. Nej, jag ville inte ha det så här intensivt men de andra två ville det, p.g.a. väntande jobb som de har längre fram i höst.  Jobb och överlevnad är viktigt, jag har ju min säkra, sedan länge inarbetade lilla m

Så var det nog tänkt när Lill-Ronaldo klättrade upp på grinden hos Lilla D och ropade åt och pekade på mig, som stod på vår terrass och såg på när de där två små spelade fotboll tillsammans. "You my mind!"  Det ni, nu finns det en liten Romeo här på gränden också. Vi skrattade gott, Lilla D:s mamma och jag över "uppvaktningen". Han lär sig både engelska och portugisiska samtidigt sötnosen.  Barn är ljuvliga, har ni hört mig säga det förut? Mitt hjärta är som smältost...det bara rinner över. Det var en sån där dag. Jag tänkte att nu ska jag ta kontakt med Nann, min dotter och berätta för henne att hon kan sända en särskilt privat sak till mig när pojkarna kommer hit i slutet av oktober. Jag hann bara tänka tanken. Plinget i telefonen kom på momangen. "Jag sänder den med pojkarna när de kommer dit. "Jag fick svar redan innan jag hann fråga. Stunden efteråt tänkte jag att de kan ju ta sill med sig också. Då ringde hon. "Jag sänder sill med dem samtidigt